107 - Att ersätta något förlorat med något helt annat och försöka lura sig själv.
Som vanligt så försöker jag sätta en rubrik först - innan jag skriver texten. - Tyvärr så styr min ADHD-hjärna mig ifrån ämnet ganska så ofta men tro mig: - Jag försöker hålla mig till det som var orsaken/meningen att skriva om idag. Idag är det dag 909 sedan vi fick cancerbeskedet. Fortfarande här och tillsammans.
Våra planer när barnen blev flygfärdiga och äntrade vuxenvärlden, var att resa. Både någon tripp ut i Europa, men främst inom landet. Tanken var att omstrukturera boende så vi kunde investera i en begagnad husbil. Tyvärr har vi fortfarande inte kommit dit. Nu har det i ärlighetens namn “bara” blivit 2 resor, värda att nämna. Den första blev till Varberg och hotell Gästis augusti 2016. Den andra blev i augusti i år (2020) och det var en tripp till Hooks Herrgård & spa. Det dråpliga i dessa resor är att Helenas barn gav oss en ordentlig “slabba” med pengar att resa för, när Helena fyllde 50 år. Tyvärr försenade jag denna resa med 2 år då mitt hjärta var o-flygvilligt då. 2016 fick jag en hjärtinfarkt i januari och efter den omgången så blev mitt hjärta mindre problematiskt. Så “redan” augusti 2016 tog vi ut resecheckarna från augusti 2014… Vi höll oss dock till bil och styrde mot Halland. Årets tripp till Hooks Herrgård och Spa, var vi snabbare med. Helenas barn samlade ihop pengar till en Spa-weekend som vi fick i julklapp. Helenas kropp var inte riktigt med på noterna i början av året, så vi avvaktade lite. Tyvärr kom ju Coronan med all oro och försiktighet för oss risk-zonare. Men vi vågade resa till Hok som nästan ligger nästgårds (3.5 mil). Vi satsade även på att anlända en söndag - Då det ofta är färre hotellgäster. Så med ärlighet i blicken kan vi väl lugnt påstå att våra planer grusats kraftigt. Samt att: ska vi komma någonstans så krävs det att vi får en spark i baken och en resecheck i näven…
Dag 909 med bekräftad, spridd cancer. I början, då det gick upp för mig att min partner gick på palliativ vård, alltså, att all behandling var obotningsbar cancervård. Då visste jag inte hur jag skulle förhålla mig till att hon skulle försvinna i förtid. Nu vet jag väl i ärlighetens namn inte det än, men med tid så har ett lugn infunnit sig. De panikkänslor som första veckorna hotade att ta över allt sunt tänkande, fick dämpa sig till förmån för kunskap och inläsning om just spridd bröstcancer. Det är fortfarande surrealistiskt att vi skulle hamna i denna sits. Egentligen är det skrattretande. Nästan alla val och händelser som skett i vårt gemensamma liv, har gjort att vi hamnat i ett läge som knappt går att beskriva - utan att folk tror att man ljuger. Våra sjukdomslistor är långa. Vår möjlighet att påverka något är nästan obefintlig. Vår ekonomi och vårt dagliga liv handlar om att leta efter alternativ istället för att bara leva.
Spagetti med köttfärssås och nyttiga tillbehör.
Jag ersätter mycket av det liv vi ville leva med att se på reseprogram på Tv´n. Sen har jag även fastnat för att laga lite extra fin och speciell mat. Dels så skingrar man ju tankarna på skitläget vi fastnat i, dels så lyckas jag då oftare att få Helena att äta lite mer, (hon behöver få i sig energi för att orka med). Problemet med att gilla mat är ju att man blir ganska så omfångsrik. - Eller äckligt fet om man uttrycker sig så. Jag kämpade för att äta mer förnuftigt i september, men då blev jag ju sjuk på riktigt. - Inte av att jag åt vettigt utan jag fick akut bronkit. En luftrörsinflammation som varade i 9 veckor, med lite tempökning, vätskeansamling och andningsbesvär samt en jobbig hosta. Jag är fortfarande inte helt tillbaka men är nu betydligt bättre. Det är oerhört lätt att fastna i ett läge där man blir sittandes och tröstäter. Detta beror på flera saker. Dels det liv man ville leva, dels sjukdomsläget, dels att ekonomin inte låter oss göra några val. Moment 22. - Jag är oerhört duktig på att stoppa i mig ostbågar, salt godis i överflöd, matrester, främst mellan kl 19 - midnatt. Den absolut sämsta tiden att äta. Så, det räcker inte med att jag äter för fet mat, för stora portioner, för sent - jag rör mig åt h-e för lite. Nu finns det skäl för det men tyvärr har jag fler ursäkter än motivation att resa på arslet och ta tag i livet. Då både min rygg (stelopererad ländrygg) och mina knän (artros) skulle må bättre av lagom motion, så borde jag ut och gå. Tyvärr blir det alltför ofta istället- Aj, jag har så ont i knäna, - jag vill inte fresta dom mer. - Återigen ett moment 22. Hur man än vänder sig så har man baken, där bak...
Dagens goding - Köttsoppa, hemgjord med högrev.
Världen, Sweden, Forserum, Plaza del Dahlstrand: 29/12-2020.
