Ta-da. Fått förlängt vikariat till och med den 14 juni på fritids. Jag är så nöjd med att min kropp håller ihop på det sätt som den faktiskt gör. Med tanke på alla skador och sjukdomar jag har eller har gått igenom så är det nästan på ett mirakel att denna ärrade kropp fortfarande bär upp mig. Jag har ju sedan jag fick beslutet om sjukersättning på 50%, haft turen att få arbeta halvtid på ett härligt jobb. Nu får vi börja hålla tummarna för en fortsättning till hösten. Har jobbat sista veckan på fritids i förskoleklass. För er som är äldre, är det att jämföra med gamla tidens "Lekis". Man har mycket skolförberedande arbete som man lockar fram med pedagogik och lek. - Riktigt trevligt. Från och med måndag ska jag arbeta mestadels på fritids i klass 1.
Den 18 april skulle min pappa ha fyllt 92 år. Har har ju varit borta i 20 år. Det är ganska så konstigt att en så stor del av mitt liv som jag hade tillsammans med Helena aldrig fick upplevas av mina föräldrar. Det finns så mycket man skulle vilja säga till många av dom som stått en nära, men nu är borta. Helena och jag fick ju faktiskt tid, när hon vandrade med cancern i över 4 år. Vi pratade och diskuterade mycket. Så vi var väldigt klara med allt. Min mamma dog ju ganska så snabbt efter att hon sökte hjälp. Från akuten och intaget, till kvinnoavdelningen. Allt som allt 12 dagar, - varav de 3 sista medvetslös. Min pappa dog ju i en hjärtinfarkt, bara 16 dagar efter mamma. Så vad gäller mina föräldrar, saknar jag att vi inte fick det "sista samtalet".
I onsdags hade jag fått ett sms när jag kollade mobilen efter jobbet. "Kommer du förbi hos mig efter jobbet" - Det var från Annica, min jobbarkompis (som jag skjutsade till sjukhuset, i måndags). Givetvis tog jag en sväng förbi hennes hus, på hemvägen. Där hade hon laddat en kasse med godsaker, som tack för skjutsen. Det blev ingen billig resa för henne... Jag har ju väldigt svårt att ta emot tacksamhet, presenter och hjälp från vänner. Jag var dock riktigt duktig och protesterade inte. Utan sa tack och blev glad och väldigt tacksam.
På dagen i lördags hade vi kalas för mina barnbarn, Thore 6 år (fyller på onsdag 24/4) och Joel (som fyllde 2 år, i tisdags 16/4). Alla mina biologiska kidz och mina 4 barnbarn, var på plats i Norrboda i Nässjö. Jag hade hittat en arbetsbänk med plastverktyg till Thore. Joel fick en traktor med släp och ett verktygsbälte med plastverktyg och en liten hjälm. Har man chansen att få dom intresserade av att vara "fixare" och jobba lite med händerna så tar man ju den. Händighet är ingen tung sak att bära med sig. Det serverades hamburgare eller korv med bröd. Så alla var nöjda, - stor som liten. Anna hade knåpat ihop en wunderbar tårta. Tyvärr var jag tvungen att smita och hämta ett bord åt Sanna så smakade inte på den fina skapelsen. Men vet ju, sen tidigare, hur bra hennes tårtor brukar smaka.
I lördags kväll kom min goda vän hit och förgyllde veckoslutet. Jag gjorde färskpasta (tagliatelle) med laxröra i en örtig krämsås samt sallad. Till det drack vi lite vitt vin, som var kvar från förra helgens trivsamheter, hos henne. Till dessert blev det fräscha jordgubbar från Andalusien, Spanien med lite grädde. Givetvis blev det lite skumpa till "gubbarna". - Det gjorde inte ont denna gång heller. Hon hade bra idéer på hur jag kan komma vidare med min renovering/upp-piffning av mitt gamla hus. Så nu blev jag sugen på att börja bygga och måla. Tänk vad lite trevligt sällskap, god dryck och framtidsplaner för huset kan ge energi.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
