Glad midsommar!

 Nu stundar midsommarfirande i stugan. Eller huset är det ju faktiskt. I min barndom hade vi en arrendestuga vid Östanå slott, strax utanför Gränna. Många midsomrar har firats där. Eget fiskevatten i mellan-Bunn, gjorde ju inte heller ont. Jag brukade kunna övertala morfar och pappa att det var perfekt att hämta lite färsk fisk till buffébordet. Vår gamla eka luktade en blandning av tjära, fernissa och pollen. Det var ofta att midsommarfisket var årets första från båt. Så just stuga och midsommar är ett positivt och välbekant begrepp för mig. På något sätt så är väl just en liten stuga på midsommaren, (tillsammans med familj och vänner), en symbol för hela svenska firandet av midsommar. Visst det finns många olika symboler. Midsommarstång, matjesfiléer, färsk potatis, dans runt stången, osv. Givetvis försöker man beta av så många som möjligt. - Vem vet, - man får kanske mer midsommar då...

I år så ska vi celldela oss lite mitt på dagen, på midsommarafton. Helena är i för dåligt skick för att åka bort och fira midsommar. Dotter Anna med familj har bjudit in till knytkalas i Skärstad (mellan Huskvarna och Gränna). Så där kommer mina 4 barnbarn och 3 av mina 4 biologiska barn att vara. (Joakim ska flyga till solen, så han är i Stockholm å väntar på sin avgång). 

Helena vill stanna hemma på midsommarafton, men om svärmor (och Helena) orkar ska jag försöka fixa så dom kan inta lite midsommarföda under tiden som jag dansar "små grodorna", med barnbarnen. Fixa, planera och genomföra. 

I morse tog jag sista penicillinet. Snacka om dunderkur! 2 gram x 3 / dygn i 10 dagar. Min mage mår "så där"... - Skitjobbigt! Jag är ju, som vanligt, oerhört naiv - när det gäller mig själv. "- Lite rosfeber kan väl inte var nåt att kinka om". Nåväl nu är jag nästan tillbaka. Lite svullnad återstår men gubben står på sina egna timmerstockar till ben igen. - Kryckan är kastad så vi får väl hoppas att även svullnaden ger med sig.

Helena mår inget vidare. Svullnaden på halsen är väldigt påtaglig. Hennes huvud får mer och mer "slagsida" åt höger. Hon har svårt att hitta vettigt liggläge i sängen. Hennes huvud ramlar antingen bak för långt, vilket gör att hon sätter i halsen eller så viker sig huvudet fram mot bröstet och även där täpper det till. - Då hennes hals är väldigt svullen. Så just "lagom" läge, är svårt att hitta. Smärtan är ganska så väl balanserad nu, med diverse preparat. Helena vill dock gärna avsluta kortisonbehandlingen, då biverkan är riktigt jobbig för henne. Hon svullnar, har sötsug och blir rastlös.

Helena har fått nya hjälpmedel. Nack-sov-krage.

"Lilla" Issa har valt sovplats. Halva kroppen på husses armstöd, 

den andra halvan på soffans armstöd.

Mamma Alvina med dottern Idun (15 månader)

Nu blommar våra iris.

Farfar får hjälp av nästa generation bilmek.

Det går åt mycket dricka i midsommar. 

70 liter utan minsta alkohol eller socker.

När vårdaren blir den sjuke...

 Konstiga tider i sjukstugan. I fredags så blev jag snabbt risig och fick ordentlig feber. Första tempen visade 40.3, det steg under kvällen till 40.7.  Jag yrade och höger ben började svullna och efterhand rodna. Med paracetamol fick vi ner febern till 39. På söndagen fortsatte benet svullna och rodna. Dock fick jag ner tempen till 38. På måndagen ringde jag efter läkartid och fick komma på en akuttid. Läkaren konstaterade det vi själva antagit - rosfeber. Så nu är det vila med benet i högläge, en dunderkur med penicillin (6 gram x 10 dagar) och stort vattenintag. Som väl är så tog Helenas dotter närståendestöd i torsdags och i måndags. Så i måndags kunde jag vara den lille sjuke Peter, medan hon skötte rulljansen. Jag är feberfri sedan igår (tisdags) och väntar på att svullnaden ska ge sig. - Rodnaden kan ju i bästa fall tolkas som solbränna så den får gärna vara kvar... 

Helena har idag haft besök av SSIH-gruppen. Det är en ambulerande "sista tiden"-grupp med stor kunskap å bra bemötande i livets slutskede. Läkarna kan skriva ut all medicin och sjuksköterskerna är extra pålästa. Det finns även kurator å psykolog knutna till verksamheten. Även hemsjukvården är närvarande vid dessa tillfällen. Idag var det inget större vad gäller nyheter utan mer bekräftande av att de nya medicinerna funkar och vilka alternativ vi har i nästa skede. Helena är i skick som tidigare men pigg mellan vilostunderna. Första tiden med metadon gjorde henne lite trött och hängig. Nu har hon balanserat det lite bättre. Vi har även höjt ett steg. Så nu ligger vi på planerad behandlingsdos. Metadon och morfin verkar jobba bättre ihop än vi vågat tro.

Bästa Johan (sonen) har idag rensat av gräset så nu behöver vi inte skämmas lika mycket. Tanken var att han skulle fixa lite med sin hobbybil (Volvo amazon*), men med pappa på krycka och betesvall i trädgården - så blev det annan prioritering. Tack!

Nu börjar den härliga tiden där man

 kan hämta godsaker i trädgården.

Efter "allt-för-lång-tid" så har vi nu en funge-

rande toa nere. Så mycket smidigare för Helena.

Givetvis firas första testet med serpentiner...

Gubben med det sjuka huvudet fick även ett

sjukt ben. - Hö smalben + fot: Rosfeber.

Pingstgrillen avklarad.

Vi har några få, men härliga vanor/ritualer, som vi skapat sista åren. En av dessa är Pingstgrillen. Tanken är att alla barn, barnbarn och respektive ska samlas i huset och ha en trevlig kväll tillsammans. Denna gång så tackade Anna med familj nej tack, pga sjukdom och Kerstin pga arbete. Resten av gänget var samlade för att äta Linderösvin (eller som jag kallar det när jag grillar: bränna fläsk) som Stefan och Linda fött upp. Jag gjorde grillspeett denna gång. Att inte alla barnen är stora nog för att äta grönsaker måste väl bero på deras skolgång...? Dock gick köttet åt. Vi blev 11 personer denna gång.

Helenas skelett och muskler ger tyvärr upp mer och mer. Hennes humör och vilja är det dock inga problem med. Uppstarten med metodon har funkat över förväntan. Tanken är att morfin och opiater (metodon) ska samverka för att sänka hennes värknivå. Än är det för tidigt för utvärdering, men en lovande start är ju alltid trevligt. 

Det har nu gått 10 veckor och en dag, sedan vi fick beskedet att hon hade 1 - 3 månader kvar. Så vi kan antagligen se fram emot att få mer tid än läkaren på onkologmottagningen vågade lova. Nu siktar vi primärt på midsommar och nästa steg blir av rent matematisk karaktär: - Den 3 juli är det 4 år sedan vi fick beskedet att hon hade spridd cancer. Ganska så sjukt när man ser tillbaka på denna tid. - Allt från helvete och förtvivlan till glädje och lycka har hunnits med. Jag är så glad över sättet vi valde att hantera Helenas cancer på. "- Vi ska våga leva varje dag på bästa sätt - trots att vi har en objuden gäst med oss på resan".

Om Helenas kropp orkar ska vi göra en utflykt till. Den kommer i så fall att gå till Gränna. Det var dit vi gjorde vår första utflykt påsken 2006. Vi hade med hemgjorda finmackor och fikade på Grännaberget - så Gränna känns bekant och välkomnande för oss. Problemet är primärt resan (drygt 50 km). Men vi hoppas att hon får nån bra dag så vi kan lyfta och flaxa oss till Gränna.

Stefan och Linda kom upp över helgen, 

från Falkenberg.

Ida och Alex i motljus verkar gilla "brända fläsket".

Den fina hortensian fick vi av Jocke och Anna med familj.

I turordning från vänster i bild: Helena, Jocke, Johan, 

Albin (sambo med Bina), Bina och Sanna.

Alex och Ida hade med en wunderbäst kopia

av Bernie Sanders, vid president-installationen

av Joe Biden, gjord av Alex i hans 3D-skrivare.