Barnbarn nummer 3 (Jonatan) fyller 4 år.

 Idag har vi firat Jonatan som fyllde 4 år i torsdags. Han är Annas "mitt-pojk". Idag blev det grillning i trädgården och givetvis hade Jonatan valt att det skulle vara korv. Sedan blev det också en "dinosaurie-glass". Han är helt begeistrad i dinosaurier. 

Min kropp är ganska så sliten, men jag håller ihop än. Jag var hos arbetsterpeuten i tisdags. Det blev handledsskenor som jag ska ha när jag sover. - Allt för att testa om min värk och domning i händerna beror på karpaltunnelroblem eller om det kommer från AC-lederna i axlarna. Om 2 veckor ska jag få kortizon i ac-lederna för att se effekten. Om mina domningar försvinner i händerna, - av kortizon i axlarna, så är det ju i axlarna problemet sitter, - Inte karpaltunnel i underarmarna/handlederna. Om det är karpaltunnelproblem så står jag redan i kö för operation i vår.

Idag har vi även promenerat en liten sväng med 2 av hundarna. Så trots att värk försöker stoppa allt, - så lyckades vi gå en liten runda. - Det ger så mycket energi att få träffa en vettig person, där vi förstår varandras problem/värk, och ändå försöka göra något positivt.

Barnbarnen och syskonen i Skärstad. Julia, Joel och 

födelsdagsbarnet Jonatan.

Jonatan gillade sina presenter.

Jonatan.

Jonatan hade givetvis beställt en dinosaurieglass.

Mamma Anna och storasyster Julia skapade i

köket. Resultatet - -->>

The Dino-icecream!

Mina 3 yngsta barn och de 3 äldsta barnbarnen.

Barnen: Anna, Johan och Ida.

Barnbarnen: Jonatan, Thore och Julia.

Lyckan att öppna paket med syrran och kusin, Thore.

En monstertruck borde alla 4-åringar få.

Foto från 2011. 4 dagar efter en stor hjärtinfarkt (24/1-2011).

Bästa rehaben: - Kel med Atreyu, vår Portugisiska vattenhund.

Dag 12 och sista dag för mina tulpaner. 

Jag gillar att faserna hos tulpaner är så vackra.

Från sluten knopp och hela vägen till dagens...

Nu har jag fyllt klart för denna gång.

Tänk vad härligt när man inser att det är skoj att fylla år och få arbeta. I torsdags fyllde jag 59 år. Så nu är jag klar med att ha en femma först. Nästa år vill jag ha en rejäl fest för vänner, släkt och annat löst folk. Planering ska startas i tid. Det är ganska så konstigt egentligen. 

• När jag växlade från 9 till 10 år, så var det just att det blev 2-siffrigt, som var det stora.
• När jag fyllde 20 år så tyckte jag inte det var något speciellt. Gjorde militärtjänst.
• På 30-års dagen så fick jag en mobiltelefon. Det var enormt stort att ha en privat mobiltelefon då. Den klarade 5 timmar i stand-by läge. 1 timme i samtalstid! Vi hade barn nummer 4 på jäsning.
• 40-års dagen firades på Kanarieöarna med en kvinna som jag blev förlovad med där och då.
• 50-års dagen firades i ganska så stort lugn i hemmet. Jag hade opererats några veckor innan, så jag var minst sagt utslagen. Om det skulle bli några mer födelsedagar kändes ytterst osäkert.
• Nu har jag lyckats hitta ända fram till 59 år. Efter några fler operationer, nya hjärtinfarkter och hela "äventyret" med Helenas cancer och bortgång, så känns det oerhört bra att jag har massor av livskraft, en ljus framtid framför mig och ett hopp om att både få fylla 60 och 70!

Årets presenter: Sång av klass 2A Nyhemsskolan. Presentkort på mat, trisslott och blomma, av mina barn. Vinflaska av Anita. Fläskfilé av Karin (min fd handledare på biblioteket). Bakelse av snäll-Leif.

Livet är vad vi gör det till. 

- Ju fler motgångar, desto större erfarenhet i hur man kan undvika dom.

Jag är så enormt lycklig över att jag nu är klar med Kabe. Jag har ju varit anställd sedan 2001. När min kropp gav upp mer och mer så visade en del fula fiskar sitt rätta ansikte på detta företag. - Trots att jag har försökt att via rehab återgå i arbete så har 2 olika f.d. HR-ansvariga (*personalchefer) ringt mig och bett mig att säga upp mig. De ena hävdade: "- Du är ju bara en belastning för företaget"...  Ingen av dessa har dock träffat mig, någonsin. Ingen av dom visste att jag har utbildning på träcentrum med inriktning mor "industriteknik". När jag nu sa upp mig från allt detta "sura" så känns det som att jag nu bättre kan räta på ryggen, igen. HR-avdelningen var nu bemannad med nytt folk. - Alla var trevliga och sakliga, av de nya. 

"Det gäller att se bra ut". 

Det är därför jag har glasögon.

The Hampus! Klart att födelsedagen blir bra när 

bonus-barnbarnet skickar en bild och grattis.

Panerad torsk, citron&dillsås, ris och ärtor. 

En bra lunch för en fet gubbe.

Kycklinglevergryta m vitkål, morot och lök. Kålpudding 

med potatis. Mina t.v. och Helenas mammas lådor t.h.

I onsdags så var det snöyra. När jag skottade så var 

det efter 5 min dags att börja om igen.

Blev firad av Anita i torsdags med en pava vin 

och hundarna fick givetvis massor av gos och kel.

Årets födelsedagspresent. - En fläskfilé. 

Det finns vänner som känner mig väl...

59 år + 1 dag - Då förtjänar man en rejäl pizza.

En Malmö (skinka, kebabkött, lök, riktig kebabsås 

och utöver det som ingår även lite räkor för att 

lyxa till lite. Imorgon extra gym!

Lite ovanlig kombo, hos mig. Pasta med korvstroganoff.

Sedan lite mer konventionellt - köttbullar i tomatsås å pasta.

Mina två yngsta, biologiska kidz (Johan och Ida) kom 

tillsammans med barnbarnet Thore och Idas Oskar med 

presenter, sång och trevlig närvaro. Bra jobbat - men 

nästa år... Då fyller gubben jämt! Då ska det bli STOR fest!

Ida är en hundmagnet! Hon är även en faster/

moster som fullkomligt älskas av mina barnbarn.

Hur man vet att man haft en trevlig lördagskväll. 

Pigg i skallen, själen och högt välbefinnande!

Igår blev det bakad potatis med kycklingröra och sallad.

Tack för du orkar med mig!

Söndagsmorgon så lagas det mat! - Det är sen gammalt!

Långkokt, hel i bit, fläskkotlett med grönheter, potatis och en 

mustig sås. Blödarpudding m bacon och wokade skönheter 

med bacon och potatis. - Nu kan nästa vecka få komma...

Lådorna t.v. ska till Helenas mamma, mina t.h.

 

Harmoni och värk.

Nu är det söndag eftermiddag och denna helgen har försvunnit lika fort som helgerna försvann förr, medan jag var förvärvsarbetande. Sitter och njuter av känslan att vara en av många som duger till att jobba. När man som jag, hamnat utanför "jobbkarusellen", så är det väldigt svårt att hitta en väg tillbaka igen. Trots alla jobb man söker så stämmer man oftast inte med den pressumtive arbetsgivarens mall. Jag är ju en äldre, överviktig man med bred erfarenhet av många saker. Ändå så är jag ointressant för de flesta. Ofta pga att jag har skador på min kropp. - Dock inte på huvudet... (inte mer än vad som alltid funnits där). Att jag haltar och har ärr både här och där, stoppar ju inte mig från att klara av många arbeten. Det är ju inte mannekäng eller fotomodelljobb jag söker. 

När jag fick chansen i tisdags kväll, att hoppa på ett vikariat på fritidshem i Nässjö, så blev jag både lite rädd och glad. Nummer ett av alla farhågor var: - Kommer jag att klara av intensiteten med barnen? Som väl är så bestämde jag mig för att fler mogna (övermogna?) erfarna gubbar och tanter behövs som en del av arbetsgrupperna, bland barnen. Jag kan utan överdrift säga att det har redan gett mig så mycket mer, än vad jag såg framför mig. Att mitt självförtroende och egenvärde har varit på en låg nivå, är väl inte konstigt after all tid där man fått höra att man är mer en belastning än en tillgång. Utan att slå sig alltför mycket på bröstet så kan jag säga att redan nu på söndag eftermiddag ser fram emot att gå till jobbet imorgon klockan 13. Tänk vad ett vikariat på 1 månad kan göra.

Det är dock inte utan mycket viljekraft, som jag klarat av de 3 första dagarna på vikariatet. Min kropp värker mycket, men som jag brukar säga till min omgivning: "-Bättre att vara trött och ha ont när man gjort något, än tvärtom". Sen är väl alltid bäst när man inte behöver använda nästan all viljekraft till att orka med att putta undan värk och smärta. Jag är dock, trots värken, så glad över denna chans. Den smittar också av sig på annat. Jag har nu i helgen fixat många goda matlådor, ansat klor och päls på hundarna, tvättat 2 maskiner, skött om blommorna och plockat lite bland gamla papper. Jag har även varit ute en hel del med hundarna. Ju mer positivt som händer, desto lättare att även engagera sig i "vanliga" vardagsgrejer. Jag vill göra mer än vanligt!

Idag fick jag fikabesök av Alfons. Ja, hans matte var också med. Efter en mugg kaffe och en choklad från Ferraro Rocher, så fick hundarna träffas och umgås, dom också. Min hane, Skittles - är ju pappa till Alfons. Dock ska ju alltid hanarna "mäta sina snoppar" vilket gör att det låter lite: (morrrr, viff, yyynkkk, sniiiff, mm). - Tur man kan hundspråket... Mina 3 tikar däremot, är nyfikna på gästhunden, - utan större ljudeffekter.

Detta är ett sätt att gå vidare!  Mot framtiden!

Det där ser ju bra ut.

Försöker ju äta lite bättre än tidigare.

Nu är det ofta grönsakerna i fokus.

Utbankad panerad kycklingfilé, med stekt potatis

wokhärligheter och köpt bea-sås. 

Det är ju ändå söndag...

4 nyansade hundansikten och 16 

nyklippta tassar senare.

"Lillflickan" Vilda ser återigen ut som en tik. Hon har en 

skäggväxt som får många män att vara avundsjuka.

Nystart!

Nystart, - inte bara på året utan jag fick igår kväll, chansen på ett vikariat på fritidshem i Nässjö. Det är 50% tjänst så funkar bra med min sjukersättning på 50%. För första gången på 6 år och 2 dagar är jag inte sjukskriven! Blev så glad när min gamla vän ringde och frågade igår. - Idag har jag redan gjort mitt första pass. Jag är SÅÅÅÅÅ trött, men fick en bra introduktion och detta kan nog bli bra. Blandade åldrar, många barn. Trevlig mix av olika kön, ursprung och åldrar, - både i personalgrupp och bland elever. Jag ska primärt jobba med elever i klass 2. Redan idag så fick jag hoppa in en snabbis i 3´an och uppåt (max). Det här kan bli riktigt bra!

Så har du lite ork över till en sliten gubbe, skicka gärna hit lite. - Nu är ju jobbet jätteskoj, så jag har säkert ork att fixa detta, men några extra uns med energi skulle sitta bra. Alla har varit supertrevliga. Allt från kolleger, lärare, administratörer och enhetschef (rektor), mm. Endast 2 buspojkar som försökte plocka åt sig extra äpplen vid mellanmålet, bland alla elever. Nu fanns ju "han" (jag alltså) så det gick ju inte att lura mig, ens den första dagen... Jag har saknat att jobba med folk!

Värme till nästa köldfront.

Julklappar ska ätas upp!

Kyla, mat och längtan efter våren.

Jag fryser! Vi har nu, liksom många i Sverige, haft det ordentligt kallt. Elmätaren spinner varv på varv väldigt fort, (ja-ja, en digital snurrar inte men symboliskt)... Jag tillhör de förtappade som bara har direkt-el. Problemet är att om man bara har elradiatorer, så kostar det stora pengar att byta till annat system. Jag skulle gärna ha bergvärme + solpaneler och gärna en kamin att dra på när det är riktigt kallt, - samtidigt är det ju mysigt med en sprakande brasa. Vad jag än skulle satsa på för annat system så pratar vi 100 000 och mer. Utan dessa investeringspengar finns bara ett alternativ. - Hoppas på milda vintrar, låga elpriser och ha det så svalt som möjligt inne, utan att förfrysa kroppsdelar. I natt vaknade jag 04.30 av att jag frös som en nakenhund. 13 minus ute, men ändå bara 12.4 plus inne. När man inte har mer värme än 12 grader i huset så är det svårt att koppla av och sova... Igår och i förrgår har vi varit på över 20 minus ute. Detta tillsammans med en ganska så hög fuktighetsnivå har gjort att jag och hundarna fått klä på oss mer och mer. Jag har t o m använt långkalsonger i 3 dagar nu. - Något som inte har hänt på över 10 år. Nu när klockan är 7 så har jag lyckats att med extra värmefläktar få till 17 grader i levnadsutrymmet. 

Igår kväll var jag bjuden på mat hos bästa Anita. Då jag ofta överdriver med mat när jag bjuder, så har hon varit osäker på hur och om hon skulle våga bjuda mig. Jag lovade att jag "bara" ställer idiothöga krav på mig själv, när jag bjuder på käk. Hon var osäker - helt i onödan! Hon bjöd på bandpasta med en riktigt god kycklinggryta och grönheter till. Så nu vet vi att smaklökarna jublar när man äter hos henne, trots hennes falska blygsamhet. Vi hade som vanligt trevliga samtal och avslappnad stämning. Igår var även ett av hennes barnbarn med. Han hade "mormorhelg". Att hon eldade på ganska så friskt i kaminen gjorde ju inget sämre. Sen ska jag i ärlighetens namn säga att Anitas Irish coffee, var den bästa jag någonsin smakat. Den var så god att jag känner av den i huvudet idag också... Att sedan gå genom (nästan) hela byn i kylan på isiga gator vid 12-snåret, i natt, var väl inte det man längtat efter. Men har man bosatt sig i ett litet samhälle, så har man. - Inga taxi eller kollektivtrafik på lördagskvällarna. Vi får se min nattvandring som ett träningspass.

När tempen har varit låg så har jag lagat desto mer mat. - Många matlådor blir det... Jag fixar ju mat både till mig och Helenas mamma. Att inte veta hur ekonomin ser ut ens nästa vecka är påfrestande. - Om jag då lägger min energi på matlagning istället för oro, så tycker jag att jag gör det bästa av situationen. Dessutom så får jag ju lite extra värme i huset av spis och ugn. - Att inte veta hur ekonomin blir i framtiden, äter på mig. Jag har endast klart med sjukersättningen på 50%. Den ger bara 7200 den 19 januari. Då huslån och elpriset ökat så kostar huset ca 8500:- i månaden. Hmmm, med andra ord så ser det lite osäkert ut. Att jag nu har gjort som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan sagt, och sagt upp mig från Kabe, gör att jag inte kan vara sjukskriven längre. Systemet är minst sagt sjukt. Att tvingas säga upp sig från ett tillsvidare jobb efter 23 år, för att hoppas få ett anpassat jobb via arbetsförmedlingen, är väl kanske ok. - Däremot så fullständigt hatar jag att inte veta hur ekonomin ser ut. Ska min största ekonomiska osäkerhet, någonsin, vara när jag lyder myndigheterna? 

Tack för maten Anita! Pasta med kycklinggryta och

 grönheter smakar alltid bäst, i rätt sällskap.

Av 7 hg lövbiff fick jag ut 7 matlådor. 3 x asiatisk gryta med biff, 

2 x rullader och 2 x standard lövbiff. Snittpris på lådorna 19:- 

Givetvis ska jag tillsätta nudlar/pasta eller potatis till lådorna.

Ska vi alla ta och flytta Sverige lite närmare

Medelhavet? Jag är trött på kylan!

Nytt år - nya utmaningar!

Efter noggrann räkning så har det tydligen blivit 72 inlägg under 2023. 2022 vart det "bara" 61 st. Så nu är frågan: - Är jag 11 inlägg bättre under 2023, eller har jag bara fyllt ut med trams? 15% fler inlägg borde ju betyda något. - Kanske att jag bara setat framför datan för ofta... Målet med bloggen när Helena och jag startade upp den, var att vara rak och ärlig om sjukdomen (Helenas cancer, primärt) samt att inte vara gnällig och att vägra "tyck synd om" - mentalitet. Målet var från början, minst 1 inlägg i veckan. Nu efter Helenas frånfälle så har jag ju mer och mer drivit bloggen till hur jag, som efterlevande försöker att återigen skapa ett hållbart och vettigt liv för mig. Ibland funderar jag ju på att lägga ner bloggen, men så kommer det någon kommentar om att någon i liknande situation hittat en väg vidare, med lite input från mina ord. - Då känner jag behovet av att fortsätta skriva. 

Sedan är det också så att jag nu inte har någon samtalserapeut sedan min fantastiska Carina flydde till Medelhavet för att ta en doktorstitel i psykologi i augusti. Jag skulle få en ny samtalsterapeut efter Carina - men sådant funkar ju aldrig för mig. Då det är brist på vettiga samtalsterapeuter så är det allmänt stökigt att hitta någon som kan läsa av mig och ge mig rätt förutsättningar i tanke och handling. Att jag dessutom gick till Carina på en annan vårdcentral, - än den jag är listad på gör ju inget smidigare. Därför får ni läsare stå ut med mina krokiga tankar, lite till, - helt utan skyddsnät. Tror att mitt skrivande i bloggen håller mig hyfsat på rätt köl. - Blir jag alltför konstig så kan man ju ta en promenad istället för att läsa mina runor. Motion är nyttigt!

Jag har faktiskt lyckats att hålla nyårslöftet att bränna fläsk och leva sundare. Ok, året är ungt än, men allt måste börja någonstans. Mina knän och underben mår inget bra av en "man av vikt". Så planen är att få ner omfånget för att må lite bättre. Mitt BMI (Body Mass Index) är nu 40.8. Nu är jag väl egentligen inte för fet, utan för kort för min egen vikt. Hade jag varit 221 lång, hade jag legat på exakt 25 i BMI, vilket är övre gränsen för normalvikt. Jag är alltså 48 cm för kort, för min vikt! 

"Nya" sättet för mig att fixa mat. Bestämmer grönheterna

först, sen ev kött och baslivsmedel. Här blev det wokade 

grönheter, vegetarisk vårrulle och kycklingdumplings.

Nyårsdagen är ju pizzans dag. Hade 2 små bitar kvar sedan jag 

senast knådade ihop en pizza. Kom på att det var pizza-dagen 

när jag redan hade kommit långt med wok, sallad, pommes 

och kycklingkebab.  Så det blev en rejäl måltid. 

En av favoritmåltiderna. - Sparrissoppa med

varma mackor. Dessa blev det tomat, ost

och pastramikryddad skinka på.

---...---...---

Nyårssupé:

Nyårssupé med endast mig själv som gäst:

Förrätt - räktorn.

Bladdegsinbakad fläskytter på en bädd 

av kantareller och brynt lök.

Serverad med klyftpotatis, sallad och en 

krämig kantarellsås. (Trissan & Skittles

 fick vänta till hund-turen). 

Lite goda ostar och kex, funkade bra som 

avslutning på 2023, framför tv´n.

Gott nytt år!

Jag är kung på att hitta erbjudanden, kort-datum-varor,

 utförsäljningar, samt vanliga rea-varor.  På Coop blev det

 dessutom 1187 kronor sparat via medlemsköp 2023.