Jag fryser! Vi har nu, liksom många i Sverige, haft det ordentligt kallt. Elmätaren spinner varv på varv väldigt fort, (ja-ja, en digital snurrar inte men symboliskt)... Jag tillhör de förtappade som bara har direkt-el. Problemet är att om man bara har elradiatorer, så kostar det stora pengar att byta till annat system. Jag skulle gärna ha bergvärme + solpaneler och gärna en kamin att dra på när det är riktigt kallt, - samtidigt är det ju mysigt med en sprakande brasa. Vad jag än skulle satsa på för annat system så pratar vi 100 000 och mer. Utan dessa investeringspengar finns bara ett alternativ. - Hoppas på milda vintrar, låga elpriser och ha det så svalt som möjligt inne, utan att förfrysa kroppsdelar. I natt vaknade jag 04.30 av att jag frös som en nakenhund. 13 minus ute, men ändå bara 12.4 plus inne. När man inte har mer värme än 12 grader i huset så är det svårt att koppla av och sova... Igår och i förrgår har vi varit på över 20 minus ute. Detta tillsammans med en ganska så hög fuktighetsnivå har gjort att jag och hundarna fått klä på oss mer och mer. Jag har t o m använt långkalsonger i 3 dagar nu. - Något som inte har hänt på över 10 år. Nu när klockan är 7 så har jag lyckats att med extra värmefläktar få till 17 grader i levnadsutrymmet.
Igår kväll var jag bjuden på mat hos bästa Anita. Då jag ofta överdriver med mat när jag bjuder, så har hon varit osäker på hur och om hon skulle våga bjuda mig. Jag lovade att jag "bara" ställer idiothöga krav på mig själv, när jag bjuder på käk. Hon var osäker - helt i onödan! Hon bjöd på bandpasta med en riktigt god kycklinggryta och grönheter till. Så nu vet vi att smaklökarna jublar när man äter hos henne, trots hennes falska blygsamhet. Vi hade som vanligt trevliga samtal och avslappnad stämning. Igår var även ett av hennes barnbarn med. Han hade "mormorhelg". Att hon eldade på ganska så friskt i kaminen gjorde ju inget sämre. Sen ska jag i ärlighetens namn säga att Anitas Irish coffee, var den bästa jag någonsin smakat. Den var så god att jag känner av den i huvudet idag också... Att sedan gå genom (nästan) hela byn i kylan på isiga gator vid 12-snåret, i natt, var väl inte det man längtat efter. Men har man bosatt sig i ett litet samhälle, så har man. - Inga taxi eller kollektivtrafik på lördagskvällarna. Vi får se min nattvandring som ett träningspass.
När tempen har varit låg så har jag lagat desto mer mat. - Många matlådor blir det... Jag fixar ju mat både till mig och Helenas mamma. Att inte veta hur ekonomin ser ut ens nästa vecka är påfrestande. - Om jag då lägger min energi på matlagning istället för oro, så tycker jag att jag gör det bästa av situationen. Dessutom så får jag ju lite extra värme i huset av spis och ugn. - Att inte veta hur ekonomin blir i framtiden, äter på mig. Jag har endast klart med sjukersättningen på 50%. Den ger bara 7200 den 19 januari. Då huslån och elpriset ökat så kostar huset ca 8500:- i månaden. Hmmm, med andra ord så ser det lite osäkert ut. Att jag nu har gjort som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan sagt, och sagt upp mig från Kabe, gör att jag inte kan vara sjukskriven längre. Systemet är minst sagt sjukt. Att tvingas säga upp sig från ett tillsvidare jobb efter 23 år, för att hoppas få ett anpassat jobb via arbetsförmedlingen, är väl kanske ok. - Däremot så fullständigt hatar jag att inte veta hur ekonomin ser ut. Ska min största ekonomiska osäkerhet, någonsin, vara när jag lyder myndigheterna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar