Juni - 23 är död. Länge leve juli - 23!

 Tänk vad omgivningen gör på ens förmåga att se saker på olika sätt. Som jag skrivit om tidigare så sänkte ju försäkringskassan mig ganska så bra för en månad sedan. Denna veckan blev jag kontaktad av min nya handläggare - för första gången. Det blev ett bra snack i en kvart och om det blir lika bra i höst, (på mötet den 6 sept) så finns det hopp om en framtid för mig med arbetsträning - där min kropp harmonerar med uppgifterna. Steg 1 är att jag inte är hemtvingad. Sen är inget bestämt ännu men - hellre en öppen dörr och framtida möjligheter - än stängda dörrar. 

Valparna växer och visar mer och mer sina olika personligheter. - Att ha kennel är ibland det bästa som finns! Jag har "bara" Jupiter till salu. Tikarna är bokade. Idag satte jag ut annons på blocket: Till Salu. 

Jag har umgåtts en hel del med vettigt folk på fritiden. Detta istället för att sitta ensam och tänka "för mycket". Känns så bra. Steg för steg är jag på väg att hitta mig själv igen. Jag tvingades ner i ett tomgångsläge pga min egna hälsa för 8 år sedan, och inte minst Helenas sjukdom. Att jag nu börjar se möjligheten till ett annat liv, i framtiden, gör att jag går vidare med lättare steg. På skivan "Maktfaktor" av Edin&Ådahl, fanns en låt som hette "Bättre och bättre". Den fastnade på min hjärna då (1983) och är fortfarande kvar där. "-... Steg för steg ett litet steg framåt, ser mig aldrig tillbaks eller neråt, för resan är snart över, det gäller att satsa allt, jag släpper aldrig taget. - Det är inget eller allt!"

En vecka kvar på arbetsträningen, sen blir det 4 veckors hemmapyssel och kanske lite utflykter. Jag ska ner till mitt nya (bonus)-barnbarn i Falkenberg. Det har jag ju inte ens berättat... Den 27 (i tisdags), föddes Hampus. Dn enda smolken i bägaren är att Helena aldrig fick chansen att träffa sitt barnbarn. Hon längtade efter det. Nu får jag vara "stand-in" och krama om Hampus både från mig och postumt från Helena. Idag har de kommit hem från sjukhuset. Nu ska de få hitta rutiner i sin vardag - sen ska jag våldgästa.

LYCKA! Årets första tomatblomma.

Venus sover tryggt och 

Neptunus har bus i blicken.

På fredag bakar man pizza, - det är sen gammalt!

En traditionell med bacon. En bianco med sparris,

champinjon, tryffelkorv, mozzarella och lite ädelost.

Dåligt foto på tillfredställelse.  Har tvättat 3

 maskiner idag. Endast en filt kvar i tvättkorgen.

Fick en hyfsad lön, så för en gångs 

skull är bränslemätaren glad...

Sötnöten Jupiter. - Till salu.

Ljuva midsommar.

 Inte i mina vildaste drömmar trodde jag att "livet efter Helena" skulle finnas så nära. Jag har ju varit tvungen att gå på tomgång under många år, pga egna sjukdomar och inte minst Helenas sjukdom. Jag är så tacksam för att jag dels själv, har vågat leta och söka efter mig själv, - i mig själv, igen. Dels det stöd och analystänk som min duktiga samtalsterapeut hjälpt mig med. Jag har fortfarande långt kvar på resan, innan jag åter är den "starke" gubbe jag var tidigare. MEN vilka kliv jag har tagit framåt. Att jag ens vågar skriva det, visar nog att jag verkligen har tagit steg efter steg, mot framtiden.

 Förra året fick Helena och jag fira midsommar tillsammans, för sista gången, med ett litet glas rosé till lite grillat. Som ni följare av bloggen vet, så orkade ju inte Helenas kropp längre utan tog slut i september 2022. Denna midsommaren så hade jag bara planerat att sitta hemma och smaka av lite sill med en ev snaps och kanske lite grillat, gjort inne i ugnen. - Det är inget vidare att grilla själv, ute. Det känns så jävla ödsligt att sitta själv, en grillkväll, på terrassen. Nu hade Anita inte heller planerat något för midsommaraftonen, så vi slog påsarna ihop och fixade till en riktigt trevlig kväll, tillsammans. Jag grejade maten och hon drickat. Hon dök upp med både lite vitt vin och en flaska pizzolato (mousserande). Jag är ju van vid att ta ett glas rött till en köttbit, men då Anita föredrar vitt, - så är det ju bara att testa. Smakade bättre än väntat. Att jag även drack bubblande Pizzolato (champagne-typ av mousserande) och trivdes med smaken, säger mycket. - Det går att lära gamla hundar att sitta.

Jag glömde fota grillmenyn. Det var marinerade grillspett med fläskytterfile, paprika, lök, tomat och champinjoner. Grillad färskpotatis, grillade fantastica-kvist-tomater, kantarellsås, hemodlad sallad och grillad sparris med hårdrökt bacon. Sedan blev det lite fina jordgubbar från lokala odlaren: Axlarps jordgubbar. 

Det är så underbart att ha en vän man kan träffa och bara vara sig själv till 100% med. Anita och Helena var också vänner och gillade varandras sällskap, så vi är på känd mark. Det är skönt för mig att prata vardag, hundar, barn, barnbarn, mm  med någon som vet om allt. Givetvis så gjorde vi på det enda rätta sättet: Vi satt ute från 18.00 - 00.30, då hon vandrade hemåt. - Är det midsommar så är det! Äta inne kan man göra i december.

Midsommardagen har jag haft ganska så fullt upp med 3 löptikar, en obstinat hane och 3 st 5-veckors valpar. Dessutom så har hanen börjat "rida" på mamman till valparna, Alvina. Jag har med andra ord huset uppdelat i olika celler, där det är "löpcell", "valpcell" och "obstinat-hane-cell". Jag njuter av värmen, ljuset och tillvaron i stort. Den enda blacken om foten är att arbetsträningen och min framtida sysselsättning fortfarande hänger i luften. Dock så vägrar jag älta detta en sådan här underbar midsommarhelg. Vad är väl en sysselsättning när man kan njuta av den svenska sommaren och trevligt sällskap. Jag får ju sjuklön över sommaren. I höst får jag ta tag i arbetsträning, framtid, mm, vad gäller arbetet.

Ikväll (söndag) så blir det lite träning med min och Anitas hane idag. Min Skittles är ju pappa till hennes Alfons. Dom är lika snackiga, men har svårt att acceptera varandra. Testostoronhalten är hög! Lite typiskt för 2 hanar som bor på olika ställen och gärna visar hur tuffa de är. - Tills det blir på allvar, - då är bägge ganska så små. Nu ska vi försöka träna dom ihop, för att acceptera varandra utan testostoronpåslag.

Fingerborgsblommorna blommar vackert.

Perfect till midsommar.

Jupiter firar midsommar. - Till salu.

Venus och Neptunus är mina 5-veckors valptikar.

Lite Peters-lätt-lunch på midsommaraftonen.

Egenodlad sallad, dill och gräslök, (egna potatisen

 var för liten än). Jag bjöd mina härliga Bosniska 

grannar på snaps, sill och färskpotatis, de testade 

iaf, även om de tyckte att sill var konstigt.

Hundarna gillar Anitas knä. Här är det 

mamma Alvina med valparna Venus och 

Neptunus som njuter. Kvällen slutade 

med att en av mina löptikar hade satt

 en blodfläck på hennes vita byxor och en 

droppe av min kantarellsås, syntes på blusen. 

Det är ju dock som hon själv sa:

"-Jag var ju ren när jag gick hemifrån"...

På midsommardagens morgon hittar man 

resterna av aftonens trevliga kväll.

Midsommardagen avnjöts framför tv´n, med

 min morfars favoritdrink, - Gin & tonic. 

Han sa alltid efter en smutt på groggen:

"- Nu känner man sitt människovärde".

Förstår hans ord bättre för varje år som går.

Helena vilar på midsommaraftonen 2022. Hon behövde vila mycket.

Här hade hon varit utan bromsmedicin i 3 månader. Hon lyckades 

kämpa ytterligare 3 månader. Man normaliserar allt ganska så fort.

 Att hon var vaken 4-5 timmar/dygn och gick på höga morfindoser, 

var ju vardagen, då. Nu med lite mer distans, så inser jag hur skev

och inskränkt min egen syn blev, som närstående. Jag är dock fort-

farande glad att jag fick vara med på Helenas resa, den tvingade mig

att leva i nu´et. Givetvis hade allt varit underbart - utan sjukdom, cancer

och annan skit, men det var aldrig ett alternativ. Någonstans så lär jag 

mig fortfarande saker (9 månader efter hennes bortgång), om mig själv.

Liv, sköna liv!

 Livet är underbart varierande. I måndags (12/6) grusades mina framtidsplaner totalt av min läkare, som vägrade skriva på mitt intyg om sjukersättning. Han anser att jag knappt ens borde jobba ½-tid så vi är ganska så överens där. Däremot vill han vänta med intyg till hösten. Jag ville "smida medan järnet är varmt". Båda mina handläggare på försäkringskassan / arbetsförmedlingen går i förtidspension nu och de ansåg att jag ska jobba max 50% från nu till pensionen = sjukersättning på 50%. Mina nya handläggare vet jag inte mer om än att de inte har presenterat sig, på något vis. Men det är klart - att skriva ett mail och göra ett massutskick till samtliga man är handläggare åt tar ju kanske 10 min... - TILL SAMTLIGA! Så det hinns inte med. Nu är allt jag byggt upp under ett år och åtta månader borta. Tack för det!

I slutet på veckan så lyckades jag släppa lite på adrenalin och aggressionen som drivkraft, så jag åter kunde slappna av och vara mer i nu´et. Bara för att jag har inkompetenta byråkrater som jävlas med min sysselsättning (arbetsträning), så ska dom inte få stjäla min sommar! Jag har njutit av mina odlingar och hundar - hela helgen. Det kan ingen ta ifrån mig! Sen satsade jag 100;- på att få lyssna på rallyradion, som websänder från SM. Sista sträckan har man även web-tv. Billigt för så mycket information och nöje. Så både "Rally-tarmen", Odlings-lyckan och Hundmyset har fått sitt och hjälpt mig genom helgen. Då är det inga sura miner, på gubben!

I lördags kväll hörde min goda vän, Anita av sig och frågade om hon fick komma på en kopp kaffe. - Klart hon fick. Hon har varit med och kelat med alla 13 valpkullar som fötts upp i huset. Hon har även köpt 3 hundar av kenneln. Nu var det väl egentligen inte kaffet som lockade mest, (givetvis inte jag heller), men valparna är ju riktiga tjejmagneter... Så vi satt ute i det efterlängtade duggregnet och pratade, sen blev det mer prat inne. Anita sa att hon hade en bag-in-box med vin hemma och skulle hämta den... plötsligt hade vi fastnat i prat och valpkelande i över 4 timmar, då var klockan 22.30 och det blev alltså inget vin, denna gång. Så trevligt och precis vad som behövs som motvikt åt rigida byråkrater.  

Nykterhetstips: Kela med valpar och prata med en vettig person om livet, = nyktert och trevligt! 

Inte för att jag är så imponerad av LRF, men

deras gamla slogan: "-Grönt är skönt", stämmer.

Venus testar koppel för första gången. 

Neptunus försöker bita sig fri från kopplet.

Jupiter var helt cool, med att ha 

koppel på för första gången.

Anita kelade med Neptunus, men hon

 hade även gömt Venus i behån...

Hundälskare är hopplösa.;))

Lite matlagning på söndagsmorgonen. - Nu

 finns det matlådor för hela veckan, både till

 mig och Helenas mamma.

Skolavslutning, rally-SM och odlingsmani.

Denna helgen är det fullt med trevligheter i närområdet. Hur mycket gubben orkar, visar sig efteråt - men jag älskar när det snurrar av trevligheter i närmiljön.

• Rally-SM i Skillingaryd, (Heja Tim!). 
• Swap meet på Stinsen arena, skogsvallen i Nässjö (försäljning av delar samt tillbehör och bilträff med fokus på veteranbildelar, främst amerikanska). 
• Valparna visar mer och mer personlighet. I helgen ska vi testa koppel för första gången. 
• Min yngsta son bygger om sitt hus, - ordentligt! Orkar jag, så ska jag försöka hjälpa honom med lite mer "pappa-råd"...

Jag vet fortfarande inte vad som händer efter den 6/7 med arbetsträning, sysselsättning eller planer för framtiden. - Det jag däremot vet är att jag kommer att få rehabpeng åtminstone till sista augusti. - Så nu spottar jag i nävarna och går vidare på något sätt. - Med eller utan försäkringskassan. Min sommar ska dom INTE lyckas ta ifrån mig!

Tack till alla er underbara människor i min omgivning. Jag nämner inte någon vid namn men ni vet vilka ni är. När livet är motigt så hjälper ett uppmuntrande ord på messenger eller via tele så mycket. Speciellt tänker jag på min namne från Götene. Vi känner inte varandra jätteväl (träffades först i maj 2022), men när han såg att det var motigt för mig så hör han av sig å frågar om han kan hjälpa till. - Han har det inte lätt själv, men ändå sträcker han ut handen. Sådana människor behövs många fler av! 

En klasskamrat från folkhögskoletiden hörde av sig och ville träffas och ta en fika. - Superskoj. Vi blev tighta vänner under tiden vi pluggade (-87-89), men tyvärr så händer ju mycket annat i livet, så man är mycket i nu:et, och tappar lätt bort varandra. Därför känns det extra skoj att träffas efter lång tid och prata, allt från minnen, erfarenheter och framtid. Looking forward to!

Jag har ju odlat mycket i år. - Satan vad med tid jag lägger på detta men jag älskar det! Jag orkar tyvärr inte med att göra allt socialt jag vill med goda vänner , då min energi är begränsad. Men att fixa i odlingarna i 20 min, vila en stund och sen på det igen, funkar kanon.

Fine Jupiter - Till salu, kolla in --->>

Till Salu

Neptunus 4 veckor och bokad 

till Nynäshamn.

Venus ska flytta till Lofoten i Norge.

Mina härliga grannar bjöd på tårta. De 2 ung-

domarna slutar skolan och mamman fyller år. 

Tårtan från Gilberts i Jönköping var himmelsk!

En besökare på biblioteket hade köpt pinoccio-bakelser åt oss,

det var första gången jag testade. Yummie!  foto K Ivarsson.

Idag skördade jag ordentligt med hemodlad mangold.

Jag tar stjälkarna för sig (blir som sparris i konsistensen).

Doppar i kokande saltat vatten, kyler, packeterar, fryser.

Samma sak med bladen - blir som spenat.

Redo för frysen, sen träffas vi i vinter och då, --> 

Då ska jag äta upp er, små godingar!

Halvsyster Vilda väljer koppel åt valparna.

Venus bordsskick är "så-där"...

Neptunus härmar syrran...

När ska alla motarbetande saker, sluta?

Varning, bitter och besviken gubbe som skriver!

Jag har som jag skrev sist haft det ganska så motigt på sistone. Min arbetsträning som varit 100% rätt för mig försvinner - Då jag inte kan få jobb inom kommunens medborgarkontor/bibliotek. Jag har ansökt om sjukersättning på 50%-nivå, igen. Mina kontaktpersoner på Försäkringskassan och arbetsförmedlingen har sagt att min arbetsförmåga, max är 50 procentig även med anpassning. Nu har bägge dessa tagit förtidspension. Så jag har nu nya kontaktpersoner (som INTE kontaktar mig). Idag ringde läkaren och meddelade att han inte vill skriva intyget till min ansökan om sjukersättning. Det ska in efter max en månad. - Att han inte varit i tjänst på 10 dagar är väl bara typiskt. Nu vill han vänta på ett möte den 6 sept som AF/Fk kallat mig till. - Jag ska nu stå utan stöd av min samtalsterapeut, som är tjänstledig från 1 sept. Detta meddelade jag till Af/Fk den 1 / 6. Det var viktigt för mig att ha detta stöd, men det gick inte, - då ska man sega med att ha ett telefonmöte först den 6 sept. Så mina nya kontaktpersoner på Fk/Af vill inte träffa mig, än mindre låta mig få stöd av den enda som jag vill ha stöd av och dessutom måste jag hitta någonstans jag kan få jobba gratis. 

Förlåt, men jag är ganska så irriterad. När man sköter en arbetsträning med noll sjukdagar pga mina fysiska skador i 1½ år, trots allt psykiskt och fysiskt med Helenas cancer, så är tacken att jag måste byta från något som funkar, till något okänt, - utan det enda stödet jag ville ha. - Vilken start med de nya handläggarna... Är det någon som behöver en utsliten gubbjävel att sortera gruskorn eller har ett projekt att räkna snöflingor i vinter, - hör av er. Annars så är jag bra både som ballastvikt eller varnande exempel!

Det är en sabla tur att jag har så härligt folk omkring mig. Jag och en kompis la spår den 5 juni. Våra små Chinese Crested hundar klarar betydligt mer än de flesta tror om sällskapshundar. Givetvis blev det fika medan spåret "låg till sig". - Rabarberpaj med vaniljsås. På nationaldagen kom min son Johan och barnbarnet Thore och vi var och tittade på veteranbilsutställning i byn. Trevligt! Sen blev det återigen rabarberpaj med vaniljsås och kelade med valparna. Nu i lördags kom barnen Johan, Ida och barnbarnet Thore, samt mitt ex KC och rensade lite. Johan lånade verktyg, Thore rensade i sandlådan, Ida rensade bland Helenas kläder och KC i rabarberståndet och salladen.

Idun väntar på sin tur att spåra.

Startsnitseln uppsatt, Nu kör vi!

Rabarberpajer gör inte ont!

Barnbarnet Thore med Jupiter.

Thore med Neptunus (bokad till Nynäshamn).

Thore med Venus, (bokad till Lofoten, Norge).

Min nationaldagströja hann inte fram i tid, men

 jag kan ju vara vacker resten av året också.

Första gången ute för valparna.

Mamma Alvina står upp och diar de små, nu.

Lördagsgodis åt mig, - bara mig!

Blommor och grönsaker har börjat växa till sig ganska så bra.

Valparna äter uppblötta pellets 

med lite färskfoder i nu.

Liv, igen.

 Jag har haft några veckor med mycket mot. - Inte som riksväg 40 när man närmar sig Götlaborg, Angereds-motet, Mölndals-motet, osv. - Det är aldrig skyltar med Angereds-för, eller Mölndals-utför. Man har helt klart fixerat vid mot (uppförslut). Lite så känns sista veckornas besked, som slag i slag har varit negativa och motiga. 

• Jag måste lämna min arbetsträning på biblioteket. Jag har trivts, gjort nytta och min kropp har orkat med arbetet. Skälet är att Kommunledningskontoret meddelat att det inte kommer att finnas någon tjänst, som jag skulle kunna söka. - Utan hopp om anställning så måste jag byta arbetsträningsplats.
• Mina kontaktpersoner på Arbetsförmedlingen (Af) och Försäkringskassan (Fk) går bägge i förtidspension, - Skönt för dom men si-så-där för mig... Samtidigt som jag måste byta plats så ska jag ha nya kontaktpersoner som inte vet nåt om mig.
• Samordningen Fk+Af har länge velat få mig till någon av "leverantörerna" i Nässjö. En leverantör är en privat firma som ska hjälpa och leda en arbetssökande rätt. Mitt problem är att många av dessa (i mina ögon) helst skor sig själva, på många inskrivna i första hand och sen ev ser till klienten som behöver stöd och vägvisning. Vore det tvärt om så skulle jag gladeligen börja imorgon. För att testa en av de största leverantörerna så sökte jag en tjänst, som var utannonserad. - Jag blev helt övertygad om att det inte är rätt för mig. Jag har aldrig förr blivit så druligt behandlad, när jag sökt jobb.

Det finns en hel del annat som också varit mer mot, än vanligt på sista tiden, men inte allt passar sig i denna bloggen. Jag kommer dessutom att tappa min suveräna samtalsterapeut. Hon är tjänstledig i höst. Det kommer att bli skitjobbigt att inte ha henne som spegel, - hon har fått mig att se saker ur ett annat perspektiv.

Jag har återigen sökt sjukersättning. Sist var 2018, då hade Fk aldrig förr sett någon så pigg som mig.   "- Du har ju bara haft några hjärtinfarkter och struma samt en liten ryggskada"... Det stora problemet då och även nu, är att jag har många olika diagnoser, som var och en visar mitt mående men sammantaget är givet som skäl för sjukersättning. På Fk räknar man alltid bara 3 diagnoser. - Jag har 12 olika men man vägrar att titta på helheten. - Att jag bär med mig helheten varje dag, är inte så viktigt, enl dom. Denna gång har jag sökt sjukersättning på 50%. Jag har ju under 1½ år visat att jag klarar att arbeta halvtid, med rätt anpassning. Därför anser ju jag att saken borde vara klar.  Fortsättning kommer.

Nu ska jag istället prata trevligheter. Valparna är 18 dagar idag. Dom växer bra och mamma Alvina sköter om sina små, minutsiöst. På Geishamors kennel kan ni se valparna.

Appropå trevligheter så blev jag glad i fredags kväll. En kompis ringde och frågade om våra hundar skulle få leka av sig i rasthagen eller om vi skulle gå en runda, med dom. Vi startade med några kilometers promenad. Hundar som trivs och vi fick bägge prata av oss lite. Åter hemma hos mig så fick hundarna busa av sig i rastgården. Så det blev lite av varje. Eftersom det var fredag så blev det ett glas vin (inte för hundarna - dom fick vatten). Tänk vad lite det behövs för att förvandla en supertråkig fredag framför nåt meningslöst program på tv´n - till några timmars trevligt sällskap och hundmys. Vi bestämde dessutom att vi ska lägga spår på måndag (klämdag, så vi är båda lediga). Lägger man spår åt hundarna så måste man ju också vänta medan spåret "sätter sig", så vi kommer säkert att bli "tvugna" att fika och äta nån bulle i skogen också. - Tänk vad lite som kan få mig att vända från surdegen med omplacering på arbetsträningen i huvudet, till att se fram emot lite hundarbete och social samvaro.

Igår (lördag) så kom Helenas döttrar och började rensa bland Helenas kläder. Det är ju nu 8½ månad sedan Helena somnade in. Med facit i hand så var det bra att vi väntade så här länge med att rensa bland hennes saker. Tiden gör ju att man inte river upp såren, lika lätt. Nu kunde vi prata om hur annorlunda dom såg ut i vissa kläder gentemot deras mamma (Helena). Så nästan hälten av Helenas kläder försvann till döttrarna igår. Jag ser Helena framför mig göra tummen upp. Kunde hon så skulle hon säga: "- Bra jobbat". Sen skulle hon nog inte vara så imponerad av min packning av hennes kläder... Det var hon sällan när hon levde heller.

Lördagkväll. - Bara mitt! Grillade grönheter,

fläskfilé, grillad färskpotatis och hemodlad sallad.

Lördag - ett ensamt glas...

Fredag två trivsamma tömda glas.

Söndagslunch: kall kassler, yoghurtsås

och kokta färskpotatisar. 

En av mina favoriter: - Ris och färsfylld paprika.

Givetvis med hemodlad plocksallad till.