Inte i mina vildaste drömmar trodde jag att "livet efter Helena" skulle finnas så nära. Jag har ju varit tvungen att gå på tomgång under många år, pga egna sjukdomar och inte minst Helenas sjukdom. Jag är så tacksam för att jag dels själv, har vågat leta och söka efter mig själv, - i mig själv, igen. Dels det stöd och analystänk som min duktiga samtalsterapeut hjälpt mig med. Jag har fortfarande långt kvar på resan, innan jag åter är den "starke" gubbe jag var tidigare. MEN vilka kliv jag har tagit framåt. Att jag ens vågar skriva det, visar nog att jag verkligen har tagit steg efter steg, mot framtiden.
Förra året fick Helena och jag fira midsommar tillsammans, för sista gången, med ett litet glas rosé till lite grillat. Som ni följare av bloggen vet, så orkade ju inte Helenas kropp längre utan tog slut i september 2022. Denna midsommaren så hade jag bara planerat att sitta hemma och smaka av lite sill med en ev snaps och kanske lite grillat, gjort inne i ugnen. - Det är inget vidare att grilla själv, ute. Det känns så jävla ödsligt att sitta själv, en grillkväll, på terrassen. Nu hade Anita inte heller planerat något för midsommaraftonen, så vi slog påsarna ihop och fixade till en riktigt trevlig kväll, tillsammans. Jag grejade maten och hon drickat. Hon dök upp med både lite vitt vin och en flaska pizzolato (mousserande). Jag är ju van vid att ta ett glas rött till en köttbit, men då Anita föredrar vitt, - så är det ju bara att testa. Smakade bättre än väntat. Att jag även drack bubblande Pizzolato (champagne-typ av mousserande) och trivdes med smaken, säger mycket. - Det går att lära gamla hundar att sitta.
Jag glömde fota grillmenyn. Det var marinerade grillspett med fläskytterfile, paprika, lök, tomat och champinjoner. Grillad färskpotatis, grillade fantastica-kvist-tomater, kantarellsås, hemodlad sallad och grillad sparris med hårdrökt bacon. Sedan blev det lite fina jordgubbar från lokala odlaren: Axlarps jordgubbar.
Det är så underbart att ha en vän man kan träffa och bara vara sig själv till 100% med. Anita och Helena var också vänner och gillade varandras sällskap, så vi är på känd mark. Det är skönt för mig att prata vardag, hundar, barn, barnbarn, mm med någon som vet om allt. Givetvis så gjorde vi på det enda rätta sättet: Vi satt ute från 18.00 - 00.30, då hon vandrade hemåt. - Är det midsommar så är det! Äta inne kan man göra i december.
Midsommardagen har jag haft ganska så fullt upp med 3 löptikar, en obstinat hane och 3 st 5-veckors valpar. Dessutom så har hanen börjat "rida" på mamman till valparna, Alvina. Jag har med andra ord huset uppdelat i olika celler, där det är "löpcell", "valpcell" och "obstinat-hane-cell". Jag njuter av värmen, ljuset och tillvaron i stort. Den enda blacken om foten är att arbetsträningen och min framtida sysselsättning fortfarande hänger i luften. Dock så vägrar jag älta detta en sådan här underbar midsommarhelg. Vad är väl en sysselsättning när man kan njuta av den svenska sommaren och trevligt sällskap. Jag får ju sjuklön över sommaren. I höst får jag ta tag i arbetsträning, framtid, mm, vad gäller arbetet.
Ikväll (söndag) så blir det lite träning med min och Anitas hane idag. Min Skittles är ju pappa till hennes Alfons. Dom är lika snackiga, men har svårt att acceptera varandra. Testostoronhalten är hög! Lite typiskt för 2 hanar som bor på olika ställen och gärna visar hur tuffa de är. - Tills det blir på allvar, - då är bägge ganska så små. Nu ska vi försöka träna dom ihop, för att acceptera varandra utan testostoronpåslag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar