Semester del 3. - Första veckan avklarad.

 Jag gjorde lite repris idag (söndag) när barn, barnbarn och barnens mamma kom på en ordentligt försenad pingstgrill. Jag "tränade" i fredags när Anita var här och välkomnade semestern, med lite grillat. Tyvärr så är ju vädret inte speciellt samarbetsvilligt, varken i fredags eller idag (söndag). Så både fredagens grillning och dagens (väldigt sen pingstgrill) blev inomhus. Som väl är så har jag ju en bra ugn med riktigt vettig grillfunktion, samt fläktverkan, så jag kan grilla och värma mycket samtidigt. Givetvis så saknar jag röksmaken som man får med en kolgrill. Men, men, - är man osams med vädergudarna så är man. 

I fredags så bjöd jag Anita på en kantarelltoast, som starter. Till detta blev det lite rosévin (Mateus), med frusna björnbär i, som håller drycken sval. Sedan blev det "all in" med grillade färskpotatisar från egna odlingen, grillade körsbärstomater, grillad lök och paprika. Rostade padrones och en mixsallad från egna odlingen med plocksallad, vårlök, port lak, mangold och ruccola i. Förstärkte även salladen med champinjoner och buffelmozzarella. Grillade fläskbog till alla grönheterna, (lite protein är ju ok)... Baconlindade grillost med chilismak, som också fick hälsa på grillen. Serverade allt detta med en kall, hemslagen, vitlökssås. Vi drack ett svalt, lättdrucket vitt vin till varmrätten, (Chapel Hill). Till efterrätt så blev det vattenmelon och nätmelon med en fin Cava. Idag när det var barn med respektive, barnbarnet Thore och barnens mamma Kerstin, - så hoppade jag över förrätt. I övrigt så blev det samma meny. Grillade även 2.6 kilo fläskytterfilé, dagen till ära. Några matlådor blev det även till nästa vecka. Dessutom hittade jag lite såpbubblor till Thore, när han tröttnade på de vuxnas prat - så kunde han gå ut och "bubbla"...

Kerstin hade med sig en kryddig (turkisk) tabbouleh. En härlig persiljesallad, med couscous och olika kryddor, - jättegott till det grillade! Sen fick jag en liten "blomersättning", - Öländska kroppkakor från Arontorp. Jodå, hon känner mig. Även om en blomma till värden eller värdinnan är brukligt, så är det få blomster som slår kroppkakor. Kerstins mamma (Ingegärd) brukade göra Småländska kroppkakor till oss på 80-90-talet, när vi besökte henne i Kalmar. - Hon kunde stå timvis och fixa - då hon visste att vi (speciellt jag) älskade kroppkakor. Ida hade med en chokladkartong, som smakade perfekt till kaffet.

I lördags fixade jag min trasiga gräsklippare. Fick allt att fungera. - Tyvärr lite för bra... Lyckades köra emot en blomhylla, vid uteplatsen. Så alla stora krukor välte och 3 stycken sprack. 1 av dessa håller nästan ihop (med hjälp av en bön). 2 stycken var det bara att kassera. Klantiga mig! Men jag ska ju se allt så positivt som möjligt så: - Oj! - Så skönt att gräset blev klippt!

Jocke, Oskar, Ida och Kerstin väntar på att

jobbiga jag ska säga varsågod, istället

för att leka med mobilkameran.

Thore, Johan, Sabina och Albin hade fönsterplats.

Joakim brukar oftast "komma undan" mina foto-

graferingar. - Idag fångade jag honom!

Efterrätten var perfekt - Enligt Thore.

Likadant som på föris! (Melon).

Jodå, maten räckte (nästan).

"The gräsklipparmassaker" av blomkrukor.

Inte så konstigt att det är spindelväv i mängd

 i verkstaden. Hittade herr spinnare...

Jag håller fingret mot väggen.

Så det är en stor spindel.

Vinter: - Vik hädan. - Låt våren blomstra!

Ta-da. Fått förlängt vikariat till och med den 14 juni på fritids. Jag är så nöjd med att min kropp håller ihop på det sätt som den faktiskt gör. Med tanke på alla skador och sjukdomar jag har eller har gått igenom så är det nästan på  ett mirakel att denna ärrade kropp fortfarande bär upp mig. Jag har ju sedan jag fick beslutet om sjukersättning på 50%, haft turen att få arbeta halvtid på ett härligt jobb. Nu får vi börja hålla tummarna för en fortsättning till hösten. Har jobbat sista veckan på fritids i förskoleklass. För er som är äldre, är det att jämföra med gamla tidens "Lekis". Man har mycket skolförberedande arbete som man lockar fram med pedagogik och lek. - Riktigt trevligt. Från och med måndag ska jag arbeta mestadels på fritids i klass 1. 

Den 18 april skulle min pappa ha fyllt 92 år. Har har ju varit borta i 20 år. Det är ganska så konstigt att en så stor del av mitt liv som jag hade tillsammans med Helena aldrig fick upplevas av mina föräldrar. Det finns så mycket man skulle vilja säga till många av dom som stått en nära, men nu är borta. Helena och jag fick ju faktiskt tid, när hon vandrade med cancern i över 4 år. Vi pratade och diskuterade mycket. Så vi var väldigt klara med allt. Min mamma dog ju ganska så snabbt efter att hon sökte hjälp. Från akuten och intaget, till kvinnoavdelningen. Allt som allt 12 dagar, - varav de 3 sista medvetslös. Min pappa dog ju i  en hjärtinfarkt, bara 16 dagar efter mamma. Så vad gäller mina föräldrar, saknar jag att vi inte fick det "sista samtalet".

I onsdags hade jag fått ett sms när jag kollade mobilen efter jobbet. "Kommer du förbi hos mig efter jobbet" - Det var från Annica, min jobbarkompis (som jag skjutsade till sjukhuset, i måndags). Givetvis tog jag en sväng förbi hennes hus, på hemvägen. Där hade hon laddat en kasse med godsaker, som tack för skjutsen. Det blev ingen billig resa för henne... Jag har ju väldigt svårt att ta emot tacksamhet, presenter och hjälp från vänner. Jag var dock riktigt duktig och protesterade inte. Utan sa tack och blev glad och väldigt tacksam.

På dagen i lördags hade vi kalas för mina barnbarn, Thore 6 år (fyller på onsdag 24/4) och Joel (som fyllde 2 år, i tisdags 16/4). Alla mina biologiska kidz och mina 4 barnbarn, var på plats i Norrboda i Nässjö. Jag hade hittat en arbetsbänk med plastverktyg till Thore. Joel fick en traktor med släp och ett verktygsbälte med plastverktyg och en liten hjälm. Har man chansen att få dom intresserade av att vara "fixare" och jobba lite med händerna så tar man ju den. Händighet är ingen tung sak att bära med sig. Det serverades hamburgare eller korv med bröd. Så alla var nöjda, - stor som liten. Anna hade knåpat ihop en wunderbar tårta. Tyvärr var jag tvungen att smita och hämta ett bord åt Sanna så smakade inte på den fina skapelsen. Men vet ju, sen tidigare, hur bra hennes tårtor brukar smaka.

I lördags kväll kom min goda vän hit och förgyllde veckoslutet. Jag gjorde färskpasta (tagliatelle) med laxröra i en örtig krämsås samt sallad. Till det drack vi lite vitt vin, som var kvar från förra helgens trivsamheter, hos henne. Till dessert blev det fräscha jordgubbar från Andalusien, Spanien med lite grädde. Givetvis blev det lite skumpa till "gubbarna". - Det gjorde inte ont denna gång heller. Hon hade bra idéer på hur jag kan komma vidare med min renovering/upp-piffning av mitt gamla hus. Så nu blev jag sugen på att börja bygga och måla. Tänk vad lite trevligt sällskap, god dryck och framtidsplaner för huset kan ge energi.

Panerad torsk med klyftisar, hollandaise och ärtor.

En av mina favoriträtter.

Billig nötfärs - då blir det mousaka (tv) och lasagnette (th).

4 lådor till Helenas mamma och 3 till STORA mig.

Fick fina "tack för skjutsen"- saker av min jobbar-

kompis. 1 kg nymald nötfärs, 5 skivor vild-

svinsbiff och en flaska rött sprattel. Jag 

kanske ska satsa på en taxikarriär?

Nyansad hårväxt, - uppe på huvudet. Snart 

är jag renhårig... Varning! Der börjar bli 

gråsprängt i tinningarna...

Både farmor Mia och mormor Kerstin

fick assistera i bil-lekandet med Joel

och Jonatan. Kusin Thores bilar 

är bäst. Foto: Ida D.

Thore och kusin Julia byggde koja av filtar, 

torkställning, mm. Foto: Ida D.

Thore hade önskat sig post-it-lappar i present. 

Hans önskan blev besvarad av faster Ida.

Jag hittade en "work-station" till Thore.

Det ska börjas i tid, - det som krokigt ska bli.

Mitt yngsta biologiska barnbarn, Joel, 

- fyllde 2 år i tisdags. Foto Anna G.

Ett 6-års ljus för Thore och ett 2-årsljus för Joel.

Klart kusiner delar tårta! Foto Jocke G.

Inte en helt vanlig tårta på ett 2 + 6-årskalas, eller?

När två maskin- och traktor-älskande barn fyller år,

 - så är temat givet. - Konstnär: Anna D.

4 kusiner som samtidigt är mina biologiska barnbarn samlade.

Fr v: Julia, Thore, Joel och Jonatan. (Anna är ju min dotter,

 - inte ett barnbarn). Foto Jocke G.

Paket, barn och barnbarn = en mysig lördag.

Jag vaknade tidigt i lördags morse. Istället för

att förbanna min O-sömn, startade jag med lite

fixande i huset. Putsade insidan på köksföntren,

skar bort 25 cm av fönsterplasten, - så jag får 

mer utsikt och ljusinsläpp, (utsidan ska putsas

 när det inte är minusgrader). Sedan blev det

 sanering av kökssoffan.

Kvällsbesök av en "prinsessa", som hade med

en grönsak till mina nyputsade fönster.

Får man besök av en galant dam på lördags-

kvällen så äter man färsk bandpasta (tagliatelle) 

med laxröra. Till dessert blev det spanska jord-

gubbar med en liten klick grädde och lite bubbel.

Vårkänsla på ett bild. Det går bra nu...

Ljuva midsommar.

 Inte i mina vildaste drömmar trodde jag att "livet efter Helena" skulle finnas så nära. Jag har ju varit tvungen att gå på tomgång under många år, pga egna sjukdomar och inte minst Helenas sjukdom. Jag är så tacksam för att jag dels själv, har vågat leta och söka efter mig själv, - i mig själv, igen. Dels det stöd och analystänk som min duktiga samtalsterapeut hjälpt mig med. Jag har fortfarande långt kvar på resan, innan jag åter är den "starke" gubbe jag var tidigare. MEN vilka kliv jag har tagit framåt. Att jag ens vågar skriva det, visar nog att jag verkligen har tagit steg efter steg, mot framtiden.

 Förra året fick Helena och jag fira midsommar tillsammans, för sista gången, med ett litet glas rosé till lite grillat. Som ni följare av bloggen vet, så orkade ju inte Helenas kropp längre utan tog slut i september 2022. Denna midsommaren så hade jag bara planerat att sitta hemma och smaka av lite sill med en ev snaps och kanske lite grillat, gjort inne i ugnen. - Det är inget vidare att grilla själv, ute. Det känns så jävla ödsligt att sitta själv, en grillkväll, på terrassen. Nu hade Anita inte heller planerat något för midsommaraftonen, så vi slog påsarna ihop och fixade till en riktigt trevlig kväll, tillsammans. Jag grejade maten och hon drickat. Hon dök upp med både lite vitt vin och en flaska pizzolato (mousserande). Jag är ju van vid att ta ett glas rött till en köttbit, men då Anita föredrar vitt, - så är det ju bara att testa. Smakade bättre än väntat. Att jag även drack bubblande Pizzolato (champagne-typ av mousserande) och trivdes med smaken, säger mycket. - Det går att lära gamla hundar att sitta.

Jag glömde fota grillmenyn. Det var marinerade grillspett med fläskytterfile, paprika, lök, tomat och champinjoner. Grillad färskpotatis, grillade fantastica-kvist-tomater, kantarellsås, hemodlad sallad och grillad sparris med hårdrökt bacon. Sedan blev det lite fina jordgubbar från lokala odlaren: Axlarps jordgubbar. 

Det är så underbart att ha en vän man kan träffa och bara vara sig själv till 100% med. Anita och Helena var också vänner och gillade varandras sällskap, så vi är på känd mark. Det är skönt för mig att prata vardag, hundar, barn, barnbarn, mm  med någon som vet om allt. Givetvis så gjorde vi på det enda rätta sättet: Vi satt ute från 18.00 - 00.30, då hon vandrade hemåt. - Är det midsommar så är det! Äta inne kan man göra i december.

Midsommardagen har jag haft ganska så fullt upp med 3 löptikar, en obstinat hane och 3 st 5-veckors valpar. Dessutom så har hanen börjat "rida" på mamman till valparna, Alvina. Jag har med andra ord huset uppdelat i olika celler, där det är "löpcell", "valpcell" och "obstinat-hane-cell". Jag njuter av värmen, ljuset och tillvaron i stort. Den enda blacken om foten är att arbetsträningen och min framtida sysselsättning fortfarande hänger i luften. Dock så vägrar jag älta detta en sådan här underbar midsommarhelg. Vad är väl en sysselsättning när man kan njuta av den svenska sommaren och trevligt sällskap. Jag får ju sjuklön över sommaren. I höst får jag ta tag i arbetsträning, framtid, mm, vad gäller arbetet.

Ikväll (söndag) så blir det lite träning med min och Anitas hane idag. Min Skittles är ju pappa till hennes Alfons. Dom är lika snackiga, men har svårt att acceptera varandra. Testostoronhalten är hög! Lite typiskt för 2 hanar som bor på olika ställen och gärna visar hur tuffa de är. - Tills det blir på allvar, - då är bägge ganska så små. Nu ska vi försöka träna dom ihop, för att acceptera varandra utan testostoronpåslag.

Fingerborgsblommorna blommar vackert.

Perfect till midsommar.

Jupiter firar midsommar. - Till salu.

Venus och Neptunus är mina 5-veckors valptikar.

Lite Peters-lätt-lunch på midsommaraftonen.

Egenodlad sallad, dill och gräslök, (egna potatisen

 var för liten än). Jag bjöd mina härliga Bosniska 

grannar på snaps, sill och färskpotatis, de testade 

iaf, även om de tyckte att sill var konstigt.

Hundarna gillar Anitas knä. Här är det 

mamma Alvina med valparna Venus och 

Neptunus som njuter. Kvällen slutade 

med att en av mina löptikar hade satt

 en blodfläck på hennes vita byxor och en 

droppe av min kantarellsås, syntes på blusen. 

Det är ju dock som hon själv sa:

"-Jag var ju ren när jag gick hemifrån"...

På midsommardagens morgon hittar man 

resterna av aftonens trevliga kväll.

Midsommardagen avnjöts framför tv´n, med

 min morfars favoritdrink, - Gin & tonic. 

Han sa alltid efter en smutt på groggen:

"- Nu känner man sitt människovärde".

Förstår hans ord bättre för varje år som går.

Helena vilar på midsommaraftonen 2022. Hon behövde vila mycket.

Här hade hon varit utan bromsmedicin i 3 månader. Hon lyckades 

kämpa ytterligare 3 månader. Man normaliserar allt ganska så fort.

 Att hon var vaken 4-5 timmar/dygn och gick på höga morfindoser, 

var ju vardagen, då. Nu med lite mer distans, så inser jag hur skev

och inskränkt min egen syn blev, som närstående. Jag är dock fort-

farande glad att jag fick vara med på Helenas resa, den tvingade mig

att leva i nu´et. Givetvis hade allt varit underbart - utan sjukdom, cancer

och annan skit, men det var aldrig ett alternativ. Någonstans så lär jag 

mig fortfarande saker (9 månader efter hennes bortgång), om mig själv.

Grilltajm, hundar och hopp om en skön sommar,

 Ännu en vecka läggs till handlingarna. Att tiden går och att jag själv har svårt att hinna med, ibland - är väl bara att acceptera. Just nu så tvingar hundarna mig att leva i nu´et. Alvina är högdräktig. Idag är det dag 64 efter parningen. "Normala" tikar brukar gå 57-62 dagar. Alvinas 3 tidigare kullar har varit på 69, 70 och 72 dagars dräkt. Så hon verkar fortsätta på samma linje, även med sin sista kull. Jag ville ju ha en liten kull, då många valpar att sälja på semestern, brukar vara svårt. Tydligen så ville både Alvina och pappa Skittles avsluta sina dagar som aktiva avelsdjur, med en ordentlig kull. Just nu är det 6 väldigt välfyllda spenar och 2 halvfyllda. - Enligt gamla rön så blir det lika många valpar som svullna spenar. Hon har flera gånger velat gå in i "valprummet", tillika mitt sovrum. Jag sover med ett halvt öga öppet. Igår kväll, när det var läggdags, så ville hon stanna med de andra hundarna i levnadsrummet. Så det fick hon. - När jag vaknade så var det första att kolla in henne - t o m före toabesöket. - Hon låg på rygg i min fåtölj och sov som ett murmeldjur. Så typiskt Alvina. Hon har varit "egen" sedan hon var liten. Hon skäller knappast någonsin, men är småländsk mästare på att "joddla". Att en blåsande plastpåse är farligare än ett vildsvin är helt givet i hennes värld. Ofta vill hon ligga på mitt ben, när jag tittar på tv. Då är det helt ok om Idun eller Vilda ligger ovanpå henne. - Även nu, - med jättemagen! 

Jag går ju en unghundskurs med Vilda (Geishamors Tiramisu) 14 månader ung. Där var vi i torsdags ute i skogen och prövade på spårning. Det gick inte helt perfekt, men ändå ok. Jag blir så imponerad av att en 1-årig sällskapshund som aldrig prövat att spåra ändå kan börja använda nosen och spåra utan träning. På söndagarna går jag även en aktiveringskurs med Idun, 26 månader ung. Hon har ju inte heller varit ute bland andra hundar/människor, pga sjukdom i huset. Så allt är ju helt nytt för henne. Hon gör framsteg som chockar mig. Steg för steg växer hon i sin "kostym", och blir den unga, vuxna tik, som hon faktiskt är. I söndags (7/5) var vi i centrum i grannbyn och tränade på aktivering bland tåg, bilar, cyklar och folk samt andra hundar. Hon går från klarhet till klarhet. - Är hon färdig? - Nä det är knappast ingen, och som sagt, vägen är lång, men Idun och jag gör framsteg och har skoj tillsammans, vilket är ovärdeligt.

Har varit med Helenas mamma på 2 vårdbesök i veckan. Diabetessköterska som kollade av värden och fötter (som svullnar och har tappat lite känsel), då detta är en bivärkan av höga sockervärden, besöktes i måndags. Vi har även varit hos distriksläkaren i torsdags, som ändrade lite på mediciner och fixade lite remisser. Så det har inte bara varit: jobb, planteringar och matlagning den gångna veckan.

Min handledare på arbetsträningen var gräsänka då hennes "gubbe" cyklat från Nässjö till Hamburg. Så hon och jag har pratat om att träffas alla 3 och käka lite gott och ta ett glas vin, någon kväll. Nu blev det bara 2 istället för 3. Igår eftermiddag blev det först en sightseeing i byhålan. Sedan lite fika och mycket prat om hundar, ungar och hembryggt äppelvin... Framåt kvällskvisten tändes grillen och vinflaskan kom fram. Som förrätt blev det fyllda, grillade portobellosvampar, med grillad grön sparris på. Huvudrätten blev grillspett med fläskfile, champinjon, lök och tomat. Kantarellsås och grillad färskpotatis. En mixsallad, vitlöksbröd och ett wundergott rispasso-vin. Efterrätter är ju inte min grej - men tror inte vi hade fått ner något mer, oavsett vad jag kunde ha fixat... Det var igår (13/5) exakt 8 månader efter Helena somnade in. Jag och handledaren åkte förbi kyrkogården där askan efter Helena ligger nergrävd. Handledaren ville stanna och titta på minneslunden "hos Helena", men jag känner inte att hon är där som hennes aska ligger. Hon är ju med överallt! Så det blev inget besök på kyrkogården. Det jag (och jag är helt övertygad om att Helena hade instämt) är glad för är att jag har tagit många steg mot framtiden, sedan Helenas bortgång. Att ha en grillkväll med en vän, att gå hundkurser att hjälpa folk som hamnat på livets skuggsida och behöver stöd, är precis sådant som hjälper mig att gå vidare mot framtiden. Om jag inte kan trivas med mig själv - kan jag aldrig trivas tillsammans med någon annan heller. - Alltså jobbar jag steg för steg mot att åter bli den Peter jag borde vara. Under många år så har tyvärr den "äkta Peter" varit undanstoppad i malpåse. Då sjukdom och våra livsbetingelser gjort att lugnt tempo varit nödvändig. Jag har gått på tomgång i en värld som snurrar i motorvägsfart. Nu kommer jag inte att börja leva livet i 160 - utan kanske i 70, om allt funkar. 

Tyvärr så ville inte min andning vara med när mer och mer pollen kom och hälsade på. Så jag har tillfälligt pausat gymträningen. När min andning åter är ok ska jag fortsätta träna mot "Beach 2024".

Helenas pappas båt ska säljas. Hjälpte honom att göra en annons. Det är så att Bengt är 80+ och han känner att han har seglat klart. Utrustning för över 40´000:- medföljer. Då segelbåtar idag är svårsålda så är det i ärligheten så att man köper en båt för mindre än halva värdet och får väldigt mycket utrustning på köpet. Här är annonsen: Segelbåt Vega 791.

Gubben på väg att sträcka ut

 rynkorna i skinnet. foto: KI.

FIRE!!! foto: KI

Förrätten på g. Fylld portobellosvamp, med blåmögelost, smör,

 rosmarin och chili. Sen är ju sparris alltid rätt... foto: KI.

Förrätten serverad. Smakade kanon!

Första gången jag gjorde den. Foto: KI.

En av de goda sakerna med årstiden:

 Grillad färskpotatis!foto: KI.

 

En lördag i maj. Finns inte mycket

som slår detta. foto: KI.

Idun på aktiveringskurs. Klart man står fint

på en betonghäst i Tenhult. 

Det är svårt att sitta med valpmagen.

Alvina gillar att sola den stora magen. I bakgrunden

 hennes dotter Idun 26 månader.

Påskdagslunch

 Påsklunchen detta året blev på påskdagen. Sanna med hunden Tassa och Bina med Albin (ingen hund), kom och smakade av årets tema - Kyckling. Ugnsgrillade en majskyckling på 1.8 kg i en stekpåse med färdig kryddblandning för just kyckling: "medelhavskryddor". Sedan måste man ju ha köttbullar till jul, påsk och midsommar. - Man är väl ingen barbar heller... Detta året blev det färdigköpta kycklingköttbullar som jag brynte på lite i stekpannan med kycklingsalt på, blev helt ok. Gjorde en smarrig sås med vätskan från kycklingen, kycklingbujong och lite kycklingfond. Ok då, lite grädde gick också ner i såsen. ägghalvom med majonäs och räkor (glömde dekorera med dill). Sen var det ju svårt att följa årets kyckling-tema i övrigt. Löksill och en ny sort med äpple och gräslök testades. Äpple och gräslök lyfte den lilla sillen till nya höjder! "- Väldigt komplex i smaken" sa ena dottern, och jag kan bara hålla med.Sen hade jag ett fat med mixsallad och så ugnsrostade jag körsbärs-kvist-tomater med lite rapsolja, flingsalt och örtsalt. Man må ju ha något nyttigt från växtriket på bordet.

Jag fick ett STORT påskägg med skraplotter, påskgodis och hemgjorda praliner som Sanna hade gjort. Tack å bock! Har sparat några praliner till fikat i eftermiddag. - Då ska jag njuta - igen! 

Trevlig fortsättning på det sista lilla av påsken och njut av solen - Det ska jag göra!

Efter maten så kom jag ihåg att fota... Påskdagens lunch 

med döttrarna Sanna och Bina samt Binas Albin.

Påskdagens huvudgäst. 1.8 kg majskyckling.

Ta-da! Sill, ägghalvor, ugnsstekta tomater, kyck-

lingen, kyllingköttbullar, potatis och en grym sås!

Mindre än hälften av vad jag brukar fixa till

påsklunch, när barnen kommer, men gott var det!

Så glad att man fortfarande har möjlighet att få 

sin nödvändiga medicin, - utan att behöva råna folk 

på stan. Medicin/sjukvårds-subventionen är bäst -

Då kan även en gubbjävel ha en chans att leva.