Snipp - snapp - snut, - nu är resan slut.

Denna bloggen startades av mig och Helena efter att hon hade fått sin cancerdom. Vi visste redan då att hon var döende. - Frågan var endast hur länge bromsmedicinen skulle fungera. Syftet med bloggen var att berätta om hur vi försökte att leva, så normaltsom möjligt, - trots spridd cancer och ganska så begränsad energi. Ju sämre Helena blev, desto mer övertog jag bloggen och försökte dela med mig av min syn på "cancerresan", som närstående. Nu drygt 5 år senare så har bloggen slutat fylla sin funktion, som det var tänkt från början. Helena har ju varit död i drygt 2 år. Så om inte annat kommer jag att låta denna blogg vila lite. Ev kommer den att avslutas, men just nu låter jag den ligga kvar passivt, så man kan gå tillbaka och läsa om hur vi kämpade när vi var mitt i "vortex" av cancerresan. Tack för att ni har följt med och varit delaktiga (så här långt). 

Jag kommer säkert att skriva av mig på något annat sätt. När jag hittar ett nytt fokus, så meddelar jag givetvis det här. Just nu är det jobb och renovering av huset som gäller. Så gubben ser framåt. Dessutom så fyller jag ju "fullblodsgubbe" i januari (60 år), så farbror Peter får nog inse att han åldras.

Här kommer lite bilder från idag.  Pöss å kräm!

Julskyltning i Nässjö + födelsdagsfika för Sanna.

Nu är det adventsfint i fönstren på 

"Plaza del Dahlstrand".

Två fina besökare på första advent.

Min förvåning när en objuden, men välkommen 

besökare står i trädgården kl 08.00.

Adventsfrukost, mysigt med lite ljus i mörkret.

"Juläpplen" sitter kvar på trädet.

Ny blomning på klivian. Det är jag och gamla 

tanter som leker med "gamla" växter.

Loppisfynd: 4 muggar i nyskick för 60 kronor.

Imorgon skulle Helena ha fyllt 60 år.

 Orättvist, åt hel-ete, osv är lätt att säga. Tyvärr så kommer ovälkomna sjukdomar, livsöden och annat objudet, ändå och hälsar på många, förr eller senare. Både jag och Helena fick ganska så tidigt i livet börja kämpa för vardagen. Utan insatsen med "ett hårt pannben", så rasade allt. Ekonomi, familjeliv, arbete, osv. Helt ok, - det är många som har det kämpigt och valet att lägga sig ner och vänta på döden, istället för att kämpa vidare, känns inte lockande. Visst är det jobbigt när man själv varit tvungen att kämpa för att existera, medan vissa människor i ens närhet kan skita i det mesta och ändå löser sig allt, för dom. Men som redan sagts, orättvist - JA! Ändå är det bara att böja ner huvudet och kämpa. Jag förväntar mig en klapp på axeln av Sankte Per när jag kommer dit: "Bra jobbat" hoppas jag att han säger. Säger varken han eller någon annan något så får väl tystnaden vara talande. 

Helena fick inte uppleva vare sig sin 59-årsdag eller morgondagens 60 år. Orättvist är ordet. När en så livskraftig person måste vika in hovarna i förtid, så känns mycket meningslöst. Dock är det ju så att alternativen är 2. Passivt acceptera orättvisan och sitta och vänta på döden, - eller kämpa på, vi som fortfarande lever och kan. Jag tycker att Helenas död gav oss (närstående), en chans att fortsätta våra liv. Om inte vi försöker, som fått chansen att leva vidare, vad f-n har då Helenas liv varit värt? 

Idag började skolan "på riktigt". Jag har varit med på frukosten för fritidsbarnen och sedan har jag varit med som stöd i en 2á klass. Skoj att vara igång! Nu ska jag bara hitta in i rollen som "dagtidare" på skolan. Förra terminen så var jag ju vikarie, när någon var sjuk. Denna termin är jag anställd som lärare i fritidshem. Så denna veckan har jag 3 morgonomsorger, med frukost och 1 stängning av skolan (fritids) 18,30. Att få ihop detta på en halvtidstjänst är ett mirakel, men det funkar ganska så bra, så här långt. Trivs riktigt bra med både barn och övrig personal. Mitt knä har fortfarande inte lossnat från kroppen! Smärta? - Nja, lite lagom. Men jag kan nästan gå utan att halta. Snittat över 11000 steg/dag denna veckan, än så länge. - Mot framtiden och vidare!

Helena 29/5 2021, Taberg. Imorgon 

skulle hon ha fyllt 60 år.

På Tabergs topp 29 maj 2021.

Så här skrev jag på fb, när farstukvisten ÄNTLIGEN fick 

en soffa, - lagom till Helenas 56-årsdag (16/8-2020). 

  Nu, redan? Planerade farstukvisten redan när huset

 köptes 1989. Skulle bygga en bänk direkt när 

jag byggde farstukvisten 1991, men... 

Igår började jag och slutförde även projektet: 

"Front side ass bench". Så 30 års planerande och 

2 timmars byggande, så var det klart. 

Ps, godkänd av madame H. ds.

Hade fikabesök i torsdags

eftermiddag av Elisabeth.

Mina solrosor är STORA!

(Det är Elisabeth i vita kjolen).

Ta-da! Dags för ännu ett hål i bältet.

Nu är jag anställd, på riktigt i Nässjö kommun.

Har fått en leasingdator.

Ser inte så mycket ut för världen, men 

satan så goda. - Egenodlad mangold.

Jag kallar dessa för mangold-dolmar.

Kycklingbröstfilé och kycklinglever med grönheter.

Yummie, yummie!

10 matlådor med vettig lunchmat.

"Bara" fjärde gången man fräser bort de nya

farthindren... Hur vore det att planera 

först, - bygga sen?

Vilda vill smaka husses asiatiska kycklinggryta.

Äppelträdet firar 5 år. - Första året med

 ordentligt med äpplen.

Lördagsmys: Kalkonschnitzel med paprikasås.

Tillagad i min nya maskin, se nedan.

Har köpt en airfryer. - Sent ska syndaren vakna...

Förvälld svamp, redo för vinterns nöjesmåltider.

Semester del 7. Ett postumt grattis till mamma - 85 år idag.

 Min goa mamma skulle ha fyllt 85 år idag, om inte cancern rövat bort henne för tidigt. En levnadsglad kvinna som älskade familjen och matlagning. Älskade att safta, sylta, sy egna kläder, fixa i hemmet och hjälpa andra. Hon hade ett STORT hjärta. Tyvärr så är det nu över 20 år sedan hon lämnade denna jord. Hade hon levt så hade jag lagat, vad som helst för mat, till henne idag, på hennes 85-årsdag! Jag antar att det hade blivit hennes favorit: - Hemknåpade köttbullar med gräddsås, pressgurka och hemgjord lingonsylt samt mjölig potatis (gärna King Edward). 

Jag har lekt mellan 7-8 timmar varje dag, med att kapa upp allt efter körsbärsträdet. Insåg att mina armar började slaka häromdagen, så åkte och köpte en kedjesåg, för att underlätta arbetet. Idag har jag kapat upp ca 3 kubikmeter ved. Nu återstår ca 2-3 kubik, av det som är nedtaget. ytterligare 1-1½ kubik ska fällas. Sen måste jag köpa (eller låna) en skåpbil, eller en pick-up att frakta veden till rätt adressat. Förresten så går det kanske att bygga en pick-up av Chryslern... Bara att köpa kapskivor och kapa av lite tak på den gamla trotjänaren. Nåväl, det får bli en senare fråga. Nu ska sågningen (helst) klaras av innan jobb och vardag åter startar på måndag. Idag så lättade jag 1.4 kilo i vikt under dagens arbete. Svettig gubbe? - Jo, det är bara förnamnet. Så nöjd att kroppen klarar detta tunga jobb, även om värknivån är lite hög. Ibland så tvingas man ju lyfta 100 kilos stockar, så lite förvånad att jag är hyfsat hel än. Nu är det tisdag-kväll och vattenintaget är stort. Ska även trycka i mer salter, så kroppen återfår balansen.

Ett foto på mamma, på hennes 50-årsdag. Då

 fick hon som present veta att första barnbarnet

 (Jocke) var på jäsning. (endast 5 veckor efter 

"insättningen"). Idag skulle mamma ha fyllt 85.

Satte lite egenodlade luktärtor hos mamma

 på hennes födelsedag. Både hon och pappa 

gillade det enkla i livet. Därför passar

 det alltid bäst med egenodlat.

Förut stod det två stora träd framför mina föräldrars grav. Jag 

gillar mycket mer den nya sittbänken med en liten häck.

Helenas dotter, Sanna, är i byn och hjälper 

syrran (Bina) & Albin att flyttstäda.

Hon sover hos mig, så vi träffas

 lite och pratar på kvällarna.

Sabina (Bina) & Albin kelar lite med hundarna. 

Söndagsmorgon och rastlösa Peter lagar mat.

Hemknåpad asiatisk räksoppa och pulled

 turkey med rostade grönsaker. Endast 

paprikor och padrones som köptes. 

Alla andra grönsaker är egenodlade.

Räksoppan var djuriskt god! - Nej, jag brukar

inte skryta om min egna mat, men denna 

var super-duper-smaskig!

Kalkon med grönheter och egen potatis.

Årets första skörd av brytbönor.

Toppen på det gamla körsbärsträdet hade en 

krona som spretade åt alla håll. När jag var

 6-7 år brukade jag och kompisarna palla

 körsbär, från detta träd, (bara 53 år sedan)...

Många timmars arbete som nu ligger på marken.

Fyra stycken vedträn, så är skottkärran full.

Hyfsad grovlek på stammen. 

Min, bara min! Jag köpte en ny leksak. Mina armar skrek av

 smärta efter alla timmar med en studsande tigersåg. Snart 

är semesterpengarna slut. Men jag har en grön kedjesåg!

Ta da! - King of the timber!

Vinter: - Vik hädan. - Låt våren blomstra!

Ta-da. Fått förlängt vikariat till och med den 14 juni på fritids. Jag är så nöjd med att min kropp håller ihop på det sätt som den faktiskt gör. Med tanke på alla skador och sjukdomar jag har eller har gått igenom så är det nästan på  ett mirakel att denna ärrade kropp fortfarande bär upp mig. Jag har ju sedan jag fick beslutet om sjukersättning på 50%, haft turen att få arbeta halvtid på ett härligt jobb. Nu får vi börja hålla tummarna för en fortsättning till hösten. Har jobbat sista veckan på fritids i förskoleklass. För er som är äldre, är det att jämföra med gamla tidens "Lekis". Man har mycket skolförberedande arbete som man lockar fram med pedagogik och lek. - Riktigt trevligt. Från och med måndag ska jag arbeta mestadels på fritids i klass 1. 

Den 18 april skulle min pappa ha fyllt 92 år. Har har ju varit borta i 20 år. Det är ganska så konstigt att en så stor del av mitt liv som jag hade tillsammans med Helena aldrig fick upplevas av mina föräldrar. Det finns så mycket man skulle vilja säga till många av dom som stått en nära, men nu är borta. Helena och jag fick ju faktiskt tid, när hon vandrade med cancern i över 4 år. Vi pratade och diskuterade mycket. Så vi var väldigt klara med allt. Min mamma dog ju ganska så snabbt efter att hon sökte hjälp. Från akuten och intaget, till kvinnoavdelningen. Allt som allt 12 dagar, - varav de 3 sista medvetslös. Min pappa dog ju i  en hjärtinfarkt, bara 16 dagar efter mamma. Så vad gäller mina föräldrar, saknar jag att vi inte fick det "sista samtalet".

I onsdags hade jag fått ett sms när jag kollade mobilen efter jobbet. "Kommer du förbi hos mig efter jobbet" - Det var från Annica, min jobbarkompis (som jag skjutsade till sjukhuset, i måndags). Givetvis tog jag en sväng förbi hennes hus, på hemvägen. Där hade hon laddat en kasse med godsaker, som tack för skjutsen. Det blev ingen billig resa för henne... Jag har ju väldigt svårt att ta emot tacksamhet, presenter och hjälp från vänner. Jag var dock riktigt duktig och protesterade inte. Utan sa tack och blev glad och väldigt tacksam.

På dagen i lördags hade vi kalas för mina barnbarn, Thore 6 år (fyller på onsdag 24/4) och Joel (som fyllde 2 år, i tisdags 16/4). Alla mina biologiska kidz och mina 4 barnbarn, var på plats i Norrboda i Nässjö. Jag hade hittat en arbetsbänk med plastverktyg till Thore. Joel fick en traktor med släp och ett verktygsbälte med plastverktyg och en liten hjälm. Har man chansen att få dom intresserade av att vara "fixare" och jobba lite med händerna så tar man ju den. Händighet är ingen tung sak att bära med sig. Det serverades hamburgare eller korv med bröd. Så alla var nöjda, - stor som liten. Anna hade knåpat ihop en wunderbar tårta. Tyvärr var jag tvungen att smita och hämta ett bord åt Sanna så smakade inte på den fina skapelsen. Men vet ju, sen tidigare, hur bra hennes tårtor brukar smaka.

I lördags kväll kom min goda vän hit och förgyllde veckoslutet. Jag gjorde färskpasta (tagliatelle) med laxröra i en örtig krämsås samt sallad. Till det drack vi lite vitt vin, som var kvar från förra helgens trivsamheter, hos henne. Till dessert blev det fräscha jordgubbar från Andalusien, Spanien med lite grädde. Givetvis blev det lite skumpa till "gubbarna". - Det gjorde inte ont denna gång heller. Hon hade bra idéer på hur jag kan komma vidare med min renovering/upp-piffning av mitt gamla hus. Så nu blev jag sugen på att börja bygga och måla. Tänk vad lite trevligt sällskap, god dryck och framtidsplaner för huset kan ge energi.

Panerad torsk med klyftisar, hollandaise och ärtor.

En av mina favoriträtter.

Billig nötfärs - då blir det mousaka (tv) och lasagnette (th).

4 lådor till Helenas mamma och 3 till STORA mig.

Fick fina "tack för skjutsen"- saker av min jobbar-

kompis. 1 kg nymald nötfärs, 5 skivor vild-

svinsbiff och en flaska rött sprattel. Jag 

kanske ska satsa på en taxikarriär?

Nyansad hårväxt, - uppe på huvudet. Snart 

är jag renhårig... Varning! Der börjar bli 

gråsprängt i tinningarna...

Både farmor Mia och mormor Kerstin

fick assistera i bil-lekandet med Joel

och Jonatan. Kusin Thores bilar 

är bäst. Foto: Ida D.

Thore och kusin Julia byggde koja av filtar, 

torkställning, mm. Foto: Ida D.

Thore hade önskat sig post-it-lappar i present. 

Hans önskan blev besvarad av faster Ida.

Jag hittade en "work-station" till Thore.

Det ska börjas i tid, - det som krokigt ska bli.

Mitt yngsta biologiska barnbarn, Joel, 

- fyllde 2 år i tisdags. Foto Anna G.

Ett 6-års ljus för Thore och ett 2-årsljus för Joel.

Klart kusiner delar tårta! Foto Jocke G.

Inte en helt vanlig tårta på ett 2 + 6-årskalas, eller?

När två maskin- och traktor-älskande barn fyller år,

 - så är temat givet. - Konstnär: Anna D.

4 kusiner som samtidigt är mina biologiska barnbarn samlade.

Fr v: Julia, Thore, Joel och Jonatan. (Anna är ju min dotter,

 - inte ett barnbarn). Foto Jocke G.

Paket, barn och barnbarn = en mysig lördag.

Jag vaknade tidigt i lördags morse. Istället för

att förbanna min O-sömn, startade jag med lite

fixande i huset. Putsade insidan på köksföntren,

skar bort 25 cm av fönsterplasten, - så jag får 

mer utsikt och ljusinsläpp, (utsidan ska putsas

 när det inte är minusgrader). Sedan blev det

 sanering av kökssoffan.

Kvällsbesök av en "prinsessa", som hade med

en grönsak till mina nyputsade fönster.

Får man besök av en galant dam på lördags-

kvällen så äter man färsk bandpasta (tagliatelle) 

med laxröra. Till dessert blev det spanska jord-

gubbar med en liten klick grädde och lite bubbel.

Vårkänsla på ett bild. Det går bra nu...