lördag 30 november 2019

Dag 515 med spridd cancer.

Dag 515 i cancerns tecken.

Idag har vi fått öka morfinet. Det borde ha gjorts för några veckor sedan men Madam Helena vill ju vara så klar i skallen som möjligt. I början av veckan var vi uppe hos hennes mamma, i hennes nya lya. Där finns ingen hiss och hon bor på våning II. Helena ville då försöka gå med krycka vilket lyckades över förväntan både upp och ner. Att sen både resten av den dagen och dagen efter var hemska med hysterisk värk och svårigheter med allt, syns ju inte mer än i mina och Helenas ögon. Eventuellt så är det kanske dags för en ny strålning. När man som Helena är drabbad av spridd bröstcancer med metastaser i stora delar av skelettet så kan man inte stråla bort tumörer eller bli av med dem. Däremot kan man stråla metastaserna så dom "dämpar sig" och inte värker så enormt. Man strålar då med hög effekt 1 eller max 2 gånger på samma ställe. Tidigare strålningar har gjort stor effekt. Problemet är att Helena tror att de 2 ställen som värker mest just nu, är samma ställen som tidigare blivit strålade. Så om vi strålar nu igen går det inte att stråla där något mer i framtiden...


Morfinet är en gudagåva, när det behövs.


Diabetesen fortsätter att leva sitt egna liv. Hur vi än försöker få kontroll på nivåerna så hoppar värdet upp igen efter några dagar i hyfsad balans. Diabetesläkaren tror att det beror på att hennes kropps-egna-insulin är "trött". Vi börjar idag igen behandling med Metformintabletter. Sist hon åt Metformin så fick hon väldigt ont i magen, så vi fick avsluta behandlingen då. Nu håller vi fingrarna korsade, för att det funkar ett tag med detta och att vi kan få bättre kontroll över sockret. Utöver tabletterna fortsätter vi både med underhållsdos och måltidsinsulin.


Diabetes som strular slår ut din kropp helt.


Livet i övrigt är som vanligt fyllt av mitt dåliga samvete över allt jag inte hinner med eller orkar med. Jag ligger konstant ett eller flera steg efter med ALLT! För mig som alltid levt på min AdHd-mentalitet och överskottsenergi ter sig livet oerhört fattigt och livlöst nu när min energi är totalt dränerad. Hur jag än försöker och tar i så blir det inte mer än lite brummande på tomgång. Så här på november månads sista dag är det kanske dags att försöka fixa något av det som stod på förra årets novemberlista, men som fortfarande inte blivit gjort. Många, långa listor blir det...

Lite hopp i mörkaste Småland finns det dock. Vår egenuppfödda "Geishamors Fiorella Caramella" väntar med stor sannolikhet valpar. Nedkomsten är beräknad till 8-12 januari 2020. Enligt gamla skrönor bland uppfödare, kan man se att tandköttet är ljusare på en befruktad tik dag 17 efter språnget. Fiorellas tandkött var nästan vitt dag 17, mot hennes vanliga röda. Så nu är det bara att hålla tummar och tår för lite ny valpglädje i vintermörkret.

5 och en svans av vår flocks 7 vilddjur. Alvina och Skittles
 bakerst. Trolla, Livia och Trissan främst. (Svansen är Tassas).

Bak: Trolla och Tassa. Främst. Alvina, 
Trissan och (blivande modern?) Fiorella.

tisdag 26 november 2019

Mot framtiden

Bara en månad kvar tills jag får göra två, (i mitt tycke), av årets favoriter. 1: Peters hemgjorda pytt-i-panna med den överblivna julmaten. 2: Peters hemgjorda pizza med julens rester. Det gäller att inte äta för mycket under julhelgen utan spara lite till mellandags-rester-special. Just det ja, - Tomten ska komma i år. Barnbarnet Thore kommer att vara här på julaftonen. Sista åren har det mest bara varit fullvuxna människor här på jul, så nu blir det extra skoj med en "ett och trekvarts" gammalt barnbarn. Att på just julen se genom barnens ögon med glittrande, skimrande saker och klappar gör att åtminstone jag färdas åter många år i minnet.

" - Ibland så lyckas skägg-gubben lura Madam 
att äta med hjälp av ögats fröjd" (kycklinggryta).


Igår fick vi hjälp av Thores pappa, Johan att fixa lite på vår bil. Trots att man inte borde behöva fixa med Amerikanska bilar - så behöver de lite vård och tillsyn ibland. TACK Johan! Nu ska den få rulla på, fram till besiktningen och sen väntar sommaren då beslut ska tas om det behövs nytt fordon i huset eller om vår Chrysler ska få fortsatt förtroende. Just nu lutar det åt någon minibuss/MPV(Multi Purpose Vehicle) med handikappramp så Helena kan köra in med el-scootern/rullstolen.


 Glada jag i landstingsklänning.


Jag har varit hos läkaren och fick en lista på undersökningar/remisser att börja beta av. Mitt "slumpsocker" var lite högt så nu testar man med 2 fasteprov med en vecka emellan, mitt blodsocker för att se hur det ser ut. Jag har ju även större och större problem med mina knän. Förra veckan röntgades knän och höfter på Ryhov, Jönköping för att se om det är fel i skelettet. Jag tror mer på fel i mjukdelar - men det är ju aldrig fel att utesluta. forts följer...


Många matskålar blir det...

5 tikar och en svans av flocken. Bakre från v: Alvina, Skittles.
Främre från v: Trolla, Livia, Trissan och Tassas svans.


Våra hundar är ju enorma glädjeämnen. Under Sannas flytt så har ju hela flocken varit här så vi har haft 7 spralliga chinese crested runt benen. Nu har Skittles och Trissan flyttat hem till hennes nya lya. Plötsligt så känns det tomt med "bara" 5 tikar i huset...


Någonstans så finns det ett orosmoln som pockar på uppmärksamhet ang Helenas hälsa. Jag lyckas dock inte sätta fingret på vad det är. Det är nästan det mest frustrerande av allt, när man är säker på att det är något viktigt men man inte kan komma på vad det är. Morr!


Hennes diabetes är fortsatt orolig. Ofta ligger hon högt i värde och när vi kompenserar med att höja insulinet så ligger det fortsatt högt i två dagar, sen perfekt i en eller två dagar, sen höjs värdet igen. Något är fel med diabetesen - men vad??? Nu har hon tagit nya prover som en diabetesläkare ska syna så vi hoppas.


Cancern då? - Jo tack, den frodas och trivs åt hel-ete för bra i hennes kropp. Värst av allt är ju att hon tvingas gå med så intensiv värk hela tiden. Även om morfin och paracetamol dämpar så tar det ju inte bort smärtan helt. Hon har antagligen hostat sönder några revben nu igen. Eftersom metastaserna "käkat upp" skelettet och bildat sklerotiska rester så är det skört på många ställen. Med tanke på höstens utveckling för Helena så är vi ganska så säkra på att hon haft ett skovliknande MS-angrepp. Då hennes MS inte har behandlats under alla år/pågått under många år, så har det nu utvecklats till en nedbrytande fas där det blir mer permanenta skador vid angrepp. Som vanligt så är den stora frågan - Vad är vad? Nu blir det än mer spänning att få svaret på nyårets MR och CT-röntgen. Vi hoppas (dumt nog?) på att se att hon fått något enstaka mer plack i hjärnan pga MS´en. Detta skulle ge Helena en rakryggad tillfredställelse då hon blivit misstrodd i 20-talet år tidigare. Sen är det ju skit att ha en bråkande MS, strulande Diabetes II och Palliativ, spridd cancer - men förhoppningsvis så kommer inget mer sluthuvud någonsin hävda att hon är inbillningssjuk.


söndag 17 november 2019

Back on track.

Det har varit en tid av specialiteter och brandkårsutryckningar för oss sista veckorna. Idag är första dagen av familjeliv på lång tid - utan stress.

Ibland så får någon idéer som låter bra till en början men sedan börjar utvecklas till en mardröm. Detta är precis en sådan. Dottern Sanna har inte trivts speciellt bra i sin 2-rumslägenhet i centrum av samhället. Hon vill bo lite lugnare och inte höra bilar/mopeder, osv dygnet runt. Samtidigt så ville Helenas mamma (Sannas mormor) komma närmre centrum, då hon har bott en bit från centrum. Givetvis så kommer då idéen om att de kan byta lägenhet upp. Detta låter som en lösning på 2 problem. Efter att de testat att bo i varandras lägenheter några dagar så ville bägge flytta till den andras lägenhet.

Förra veckan så hjälpte jag Sanna lite på torsdagen. Då insåg vi senare på dagen, att mormor inte packat speciellt mycket av allt som hon hade i sitt hem. En mycket stor del av fredagen tillbringades med att stuva ner allt i säckar och kartonger. Jag och Sanna slet och svettades men lyckades få ner nästan allt innan sömnen infann sig. På lördagens morgon var jag tidigt igång och packade det sista lilla som återstod. Kl 09.00 kom hjältarna: min son Johan med sambo Nanna och min dotter Ida med pojkvännen Alex. Givetvis var Sanna och jag med och hjälpte till också. När mörkret föll var sista kärran tömd.

Vissa saker hanterades varsamt


Svärmoderns nya: -Ett nytt hem

Med lite bakbelysning kan ett sybord bli ett ok fotoobjekt

Data/skrivhörna i den väl tilltagna matplatsen i köket

Kattuslingen får också ha sitt träd i nya hemmet.

Logistiken som jag skissat upp höll - även om vi fick göra vissa korrigeringar under resans gång. Vi lyckades tömma och fylla bägge lägenheterna på en och samma dag. Vi hann givetvis inte finfixa allt - utan vi gjorde möbelflytt först och främst. Jag har nu i veckan med Sannas hjälp monterat ihop saker och flyttat runt på litet som gör att bägge nu kan bo i sina nya hem. Pga allt med flytten så har både Sanna och hennes mormor fått bo under vårt tak under tiden. Detta kan ju ses som lite mysigt men tyvärr så slår det mot Helena som inte får vila när hon vill, utan att be någon att lämna henne i fred osv... Även om besökarna menar väl så kan man inte slappna av på samma sätt som när man är ensam i hemmet. Då Helena gärna vill ha sina nära och kära - just nära, så kör hon över sin kapacitet för att inte visa hur trött och sliten hon är. Så nu när flytten är klar, tvingar jag henne att stänga av.

I fredags så fick Helena sitt sista månadsdropp med skelettstärkande Zometa. Hon har nu fått dropp i 1 års tid. I fortsättningen ska hon få dropp en gång i kvartalet. Ännu fungerar hormonbromsen och förstärkarmedicinen (Letrozol och Ibrance). Nästa avstämning kommer att ske på nyåret. Man har beställt tid för MR och CT av bäcken och kotpelare. Troligtvis så kommer även en remiss från neurologiska för att röntga skallen och se om Helenas 40-tal MS-plack har förändrats /ökat sista året. Så avslutningen på detta år och uppstarten av det nya året fortsätter i cancerns tecken - med undersökningar och den vanliga känslan av att kastas mellan hopp och förtvivlan.

Som avslutning så måste jag redan nu nämna nästa stora glädjeämnen för oss. Mellan den 8-11 januari så borde vår egenuppfödda fina tik Geishamors Fiorella Caramella nedkomma med valpar. Hon har parats i veckan som gick med vår nya fina hane Skittles. Så håll ögonen öppna efter valpnyheter i början av året.

Fiorella tv och Skittles th med nakna låret.
Vid dig är jag fäst tills befruktningen är ett faktum...























söndag 3 november 2019

Elände och lycka tillsammans vandra...


Eländet fortsätter... Just skiftet oktober/november har varit tufft för oss/mig. Benbrott 1976, två halsoperationer (giftstruma och bisköldkörtel överproduktion)2014 + 2016, extrasonen Robins bortgång 31/10 - 13. Vårt giftermål tillhör inte eländet - utan det är det som gör det värt att kämpa.


Bortoperation av sköldkörtel + 1 bisköldkörtel, 2014.

Ny operation av 2 bisköldkörtlar, 2016


Giftermål 2006-11-03. Detta är alltså lyckan 
som  symboliseras - INTE elände.  Fr v: Sabina, 
Anna, Johan, Ida, jag, Helena, Sanna, Stefan å Jocke.


13 år senare. Mot en finmiddag på bröllopsdagen.


Idag har vi varit ute och käkat Grekiskt. Vi landade på "En Italienare & en Grek" i Jönköping. Till förrätt blev det Tzatziki med vilöksbröd. Som varmrätt satsade vi på Souvlaki (Grekiska grillspett). Mycket kött både fläsk och nöt, serverat med friterad bakpotatis och grönsaker samt den obligatoriska tzatzikin. 9 av 10 poäng. Rekommenderas!

Helena hade handlat en bröllopsdagspresent till mig.
En klocka i trä med vackra inskriptioner på baksidan.

Lite ansad gubbe...

Hon.

Grillspett (fläsk och nöt) karamelliserad rödlök, 
friterad bakpotatis, tzatziki och lite grönsaker, Yummie!

Madam njöt, helt rätt, av riktig Italiensk glass.