Mot framtiden

Bara en månad kvar tills jag får göra två, (i mitt tycke), av årets favoriter. 1: Peters hemgjorda pytt-i-panna med den överblivna julmaten. 2: Peters hemgjorda pizza med julens rester. Det gäller att inte äta för mycket under julhelgen utan spara lite till mellandags-rester-special. Just det ja, - Tomten ska komma i år. Barnbarnet Thore kommer att vara här på julaftonen. Sista åren har det mest bara varit fullvuxna människor här på jul, så nu blir det extra skoj med en "ett och trekvarts" gammalt barnbarn. Att på just julen se genom barnens ögon med glittrande, skimrande saker och klappar gör att åtminstone jag färdas åter många år i minnet.

" - Ibland så lyckas skägg-gubben lura Madam 

att äta med hjälp av ögats fröjd" (kycklinggryta).

Igår fick vi hjälp av Thores pappa, Johan att fixa lite på vår bil. Trots att man inte borde behöva fixa med Amerikanska bilar - så behöver de lite vård och tillsyn ibland. TACK Johan! Nu ska den få rulla på, fram till besiktningen och sen väntar sommaren då beslut ska tas om det behövs nytt fordon i huset eller om vår Chrysler ska få fortsatt förtroende. Just nu lutar det åt någon minibuss/MPV(Multi Purpose Vehicle) med handikappramp så Helena kan köra in med el-scootern/rullstolen.

 Glada jag i landstingsklänning.

Jag har varit hos läkaren och fick en lista på undersökningar/remisser att börja beta av. Mitt "slumpsocker" var lite högt så nu testar man med 2 fasteprov med en vecka emellan, mitt blodsocker för att se hur det ser ut. Jag har ju även större och större problem med mina knän. Förra veckan röntgades knän och höfter på Ryhov, Jönköping för att se om det är fel i skelettet. Jag tror mer på fel i mjukdelar - men det är ju aldrig fel att utesluta. forts följer...

Många matskålar blir det...

5 tikar och en svans av flocken. Bakre från v: Alvina, Skittles.

Främre från v: Trolla, Livia, Trissan och Tassas svans.

Våra hundar är ju enorma glädjeämnen. Under Sannas flytt så har ju hela flocken varit här så vi har haft 7 spralliga chinese crested runt benen. Nu har Skittles och Trissan flyttat hem till hennes nya lya. Plötsligt så känns det tomt med "bara" 5 tikar i huset...


Någonstans så finns det ett orosmoln som pockar på uppmärksamhet ang Helenas hälsa. Jag lyckas dock inte sätta fingret på vad det är. Det är nästan det mest frustrerande av allt, när man är säker på att det är något viktigt men man inte kan komma på vad det är. Morr!


Hennes diabetes är fortsatt orolig. Ofta ligger hon högt i värde och när vi kompenserar med att höja insulinet så ligger det fortsatt högt i två dagar, sen perfekt i en eller två dagar, sen höjs värdet igen. Något är fel med diabetesen - men vad??? Nu har hon tagit nya prover som en diabetesläkare ska syna så vi hoppas.


Cancern då? - Jo tack, den frodas och trivs åt hel-ete för bra i hennes kropp. Värst av allt är ju att hon tvingas gå med så intensiv värk hela tiden. Även om morfin och paracetamol dämpar så tar det ju inte bort smärtan helt. Hon har antagligen hostat sönder några revben nu igen. Eftersom metastaserna "käkat upp" skelettet och bildat sklerotiska rester så är det skört på många ställen. Med tanke på höstens utveckling för Helena så är vi ganska så säkra på att hon haft ett skovliknande MS-angrepp. Då hennes MS inte har behandlats under alla år/pågått under många år, så har det nu utvecklats till en nedbrytande fas där det blir mer permanenta skador vid angrepp. Som vanligt så är den stora frågan - Vad är vad? Nu blir det än mer spänning att få svaret på nyårets MR och CT-röntgen. Vi hoppas (dumt nog?) på att se att hon fått något enstaka mer plack i hjärnan pga MS´en. Detta skulle ge Helena en rakryggad tillfredställelse då hon blivit misstrodd i 20-talet år tidigare. Sen är det ju skit att ha en bråkande MS, strulande Diabetes II och Palliativ, spridd cancer - men förhoppningsvis så kommer inget mer sluthuvud någonsin hävda att hon är inbillningssjuk.