Dag 515 med spridd cancer.

Dag 515 i cancerns tecken.

Idag har vi fått öka morfinet. Det borde ha gjorts för några veckor sedan men Madam Helena vill ju vara så klar i skallen som möjligt. I början av veckan var vi uppe hos hennes mamma, i hennes nya lya. Där finns ingen hiss och hon bor på våning II. Helena ville då försöka gå med krycka vilket lyckades över förväntan både upp och ner. Att sen både resten av den dagen och dagen efter var hemska med hysterisk värk och svårigheter med allt, syns ju inte mer än i mina och Helenas ögon. Eventuellt så är det kanske dags för en ny strålning. När man som Helena är drabbad av spridd bröstcancer med metastaser i stora delar av skelettet så kan man inte stråla bort tumörer eller bli av med dem. Däremot kan man stråla metastaserna så dom "dämpar sig" och inte värker så enormt. Man strålar då med hög effekt 1 eller max 2 gånger på samma ställe. Tidigare strålningar har gjort stor effekt. Problemet är att Helena tror att de 2 ställen som värker mest just nu, är samma ställen som tidigare blivit strålade. Så om vi strålar nu igen går det inte att stråla där något mer i framtiden...

Morfinet är en gudagåva, när det behövs.

Diabetesen fortsätter att leva sitt egna liv. Hur vi än försöker få kontroll på nivåerna så hoppar värdet upp igen efter några dagar i hyfsad balans. Diabetesläkaren tror att det beror på att hennes kropps-egna-insulin är "trött". Vi börjar idag igen behandling med Metformintabletter. Sist hon åt Metformin så fick hon väldigt ont i magen, så vi fick avsluta behandlingen då. Nu håller vi fingrarna korsade, för att det funkar ett tag med detta och att vi kan få bättre kontroll över sockret. Utöver tabletterna fortsätter vi både med underhållsdos och måltidsinsulin.

Diabetes som strular slår ut din kropp helt.

Livet i övrigt är som vanligt fyllt av mitt dåliga samvete över allt jag inte hinner med eller orkar med. Jag ligger konstant ett eller flera steg efter med ALLT! För mig som alltid levt på min AdHd-mentalitet och överskottsenergi ter sig livet oerhört fattigt och livlöst nu när min energi är totalt dränerad. Hur jag än försöker och tar i så blir det inte mer än lite brummande på tomgång. Så här på november månads sista dag är det kanske dags att försöka fixa något av det som stod på förra årets novemberlista, men som fortfarande inte blivit gjort. Många, långa listor blir det...

Lite hopp i mörkaste Småland finns det dock. Vår egenuppfödda "Geishamors Fiorella Caramella" väntar med stor sannolikhet valpar. Nedkomsten är beräknad till 8-12 januari 2020. Enligt gamla skrönor bland uppfödare, kan man se att tandköttet är ljusare på en befruktad tik dag 17 efter språnget. Fiorellas tandkött var nästan vitt dag 17, mot hennes vanliga röda. Så nu är det bara att hålla tummar och tår för lite ny valpglädje i vintermörkret.

5 och en svans av vår flocks 7 vilddjur. Alvina och Skittles

 bakerst. Trolla, Livia och Trissan främst. (Svansen är Tassas).

Bak: Trolla och Tassa. Främst. Alvina, 

Trissan och (blivande modern?) Fiorella.