torsdag 5 december 2019

Då, Nu och sjukläget.

Sprang på två gamla kompisar från de unga vuxna åren idag på vårdcentralen. Det var då man lekte med alla motorfordon man hittade och omöjligt - inte alls var omöjligt, utan bara tog lite extra tid... Nu 35 - 40 år senare träffades vi på vårdcentralen. Då var det ett garage/verkstad som vi hyrde av en lantbrukare. Trimmning av motorer, renovering av karosser på gamla jänkebilar och lackering samt cabbyten var vardag, sen var det viktigt att man hade fest - åtminstone en dag varje helg. Nu blir snacket istället om våra krämpor, barnbarn och att festandet avtagit kraftigt. Ibland kallas det visst "att man blivit vuxen".

Många garagetimmar har det blivit...


Insåg idag att bubblan som man lever i är ganska så liten. Prio 1 är Helenas hälsa och att hon får så bra omvårdnad som möjligt. Prio 2 är mat, räkningar, värme och att vi överlever. Prio 3 är delat mellan barnens måsten/hälsa och min hälsa. Prio 4 är alla andra "måsten" och bör göra saker. Tyvärr så räcker sällan orken hit utan stannar på Prio 2 eller 3. Varje gång vi pratar om våra gamla drömmar som innefattade boende nära havet, så slås jag av att jag (som ofta ses som den starkaste/friskaste av oss) skulle ha enorma problem med att orka av en flytt. Jag går ju runt här hemma på konstant tomgång och när jag försöker gasa så reagerar inte maskinen (kroppen) nåt vidare effektivt. Vet inte längre hur länge jag vandrat runt med denna enorma trötthet hängande över mig. Dock skräms jag av att det blir mer och mer permanentat. Undrar om det är John Blund som bosatt sig i min stinna gubbamage?

Helena tar sista Ibrance-tabletten för denna månadskur, imorgon. Så nu är vi inne i "dvala-veckan". Hon sover mycket. Hon har ont i munnen med blåsor och ömt tandkött. Hennes värk blir ofta annorlunda och mer "mångfacetterad" än normalt. Utöver månadsdvalan så märks det att hon bärt på cancertumören och metastaserna länge. Skeenden och många olika småsaker som är just Helena förändras utan förvarning. Sista månaden så har hon fått svårare och svårare att fixera blicken. Hennes ögonlock tenderar att hänga mer framför ögonen. Hon känner sig oftare mer "groggy" än tidigare. Hennes normalt starka sida med 100% koncentration är helt bortblåst. Idag så ligger hon kanske på 25-30 % av sin normala koncentrationsförmåga. Hon tappar mer och mer av sin lilla resterande gångförmåga.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar