Tystnaden ska sprängas!

- Tystnaden ska sprängas, var ett av budskapen vi unga rebeller skrek oss hesa om när "maktens män" teg om vad som hänt eller ej i olika frågor på 70 - 80-talet. Nu har det en annan betydelse. Jag insåg att det varit oerhört tyst här på bloggen. Tro nu inte att jag har så mycket att tiga om... - Nä, det finns en hel del olika skäl som sammantagit gjort att bloggen varit tyst: - I nästan 3 veckor!

Redan dag 2 på det nya året var vi i Eksjö på Höglandssjukhuset och gjorde MR på huvud, nacken och rygg på Helena. Redan den 8´e var vi tillbaka och gjorde MR på bäcken samt CT på lungor och buk. Resultaten delar jag i det som anses ha med MS´en att göra först, så kommer cancern sedan.

8/1 - 20, 18 minuters paus kl 11.42 - 12.00. 

Jag hann tvinga i Helena 2 kyckling/bacon 

mackor, lite Cola Zero och nästan en hel cigg, 

mellan undersökningarna. - Ja, vi hann tillbaks.

 *  MR huvud visar på ett 40-tal plack. Ingen synbar förändring sen januari 2019. Med andra ord så har Helena inte haft något "skov" i vanlig bemärkelse. Dock så har ju hennes MS förändrats till att bli en "Degenerativ sekundär form". Min lekmannamässiga förklaring är att den nu permanent ger skador som inte går tillbaka efter den sortens skov, (som det tidigare gjort, till viss del).

 *  MR rygg, nacke + CT lungor och buk: visar inga stora förändringar. Ryggkotpelaren är nedlusad med metastaser men medicinen verkar fungera enligt skolboken och många metastaser blir sklerotiska. Däremot så har det ökat med metastaser i bäckenet. Man gjorde nu en långtidsbedömning och då märks det ju mer än om man "bara" jämför var tredje månad mot varant. Det är en viss tillväxt men det skenar inte än, så vi fortsätter 3 månader till med hormonbromsande medicin (om inget akut inträffar). Sedan blir det ny bedömning av läget. Ev blir det fortsatt hormonbehandling men med sprutor. Den 7 februari så ska vi in till strålningsavdelningen på Onkologen, Ryhov och se om de kan hjälpa Helena med att stråla ännu lite mer i hennes bäcken/svanskota. Tyvärr går det max att stråla på samma ställe 2 gånger och vissa delar i bäckenet och svansen är redan strålade en gång. Strålning när man har obotlig spridd cancer görs med hög effekt som smärtlindring då man inte kan bota den när den är spridd.

Utöver detta så har ju jag börjat arbetsträna på Coop i byn. Superhärligt att komma ut och träffa folk. Sen tycker väl kroppen ärligt talat att gubbfan helst ska sitta still... men - men. Har både hunnit fylla år och bli morfar (igen). I lördags kom Jonatan - en 3.9 kg´s guldklimp. Storasyster heter Julia och är snart 3 år.

Söta Julia med lillkillen Jonatan.

Fullvuxen 55-åring med 6-månaderstjejen Liva. 

(Det är Livia i den turkosa tröjan)... 

Vi har även fått 4 små nakenfisar att kela med. Den 12 januari födde vår egenuppfödda, Fiorella Caramella sin första kull. Pappa är vår nya hane, Skittles som oxå gjorde premiär i avelsarbetet. Hon sköter valparna minutciöst och är en exemplarisk mamma. Valparna är runda och fina så allt väl i valplådan.  Mer info om valparna: http://geishamor.blogspot.com/

Avslappnade valpar i "Fikakullen".

Geishamors: Muffins, Mazarin, Maräng och Marsipan.

Sammanfattning och hopp inför 2020.

Vi har sakta lyckats ta oss genom hela 2019. Lite halta å lytta men ändå... Från datumet för cancerbeskedet 3 juli 2018. Helena hade målet att få uppleva julen 2018 och sonen Stefan & hans Lindas bröllop i januari 2019. Bägge dessa mål klarade vi med god marginal. Nu har vi utöver detta klarat av ännu en jul tillsammans. Denna helgen har Helena talat om för sina barn, Stefan & Linda och Sabina samt Sanna att hon längtar efter "egna" barnbarn. Mina knott har ju skött sig ganska så bra. Johan hittade ju Nanna som hade med 3 härliga grabbar sen tidigare innan de fick Thore i april 2018. Min dotter Anna har ju Julia (snart 3 år) och är höggravid med en lillebror till henne. Så vi sätter som mål att det börjar växa något frö någon mer stans under 2020.

I jul/nyår har vi träffat nästan hela släkten. 11 olika hundar har varit här. 9 fikagäster idag (10 hundar). 6 skålande människor igår på 12 slaget (9 hundar). 10 personer på julaftonen som hjälpte oss med firandet av chefens födelse (9 hundar). På juldagen var jag först hos dottern i Skärstad och sen hos sonen i Äng och träffade resten av barn/barnbarn osv (1 hund & 1 katt). Nu är vi matta men nöjda - ju fler släkt och vänner nära desto bättre, - djuriskt trevligt!

Redan imorgon börjar verkligheten med röntgen för Helena. Sen är det paus till den 8 e januari då är det mer röntgen. Det blir MR av huvud, rygg och bäcken samt CT av bröst (lungor). Dels är det koll av spridning av metastaserna i främst skelettet, men även MS utvecklingen. Så nyåret innebär en start redan på första vardagen.

Forserumstomten hittade hem till oss.

Hmmm.

Julmat i trevligt sällskap.

Yoshua var med på julfirande hos oss för första gången.

Julfint å julstämning

Samling framför Kalle å co på tv´n.

Johan å Nannas nya hund - en Dansk-Svensk 

gårdshund: Eddie, var superfin i sin tomtedräkt.

Konstnären Sabina hade målat en unik tavla.

Thore var yngst med sina 20 månader, 

Helenas pappa: Bengt, bara 76 år äldre.

JA, en egen tramptraktor!

Sanna hade gjort en mössa t Thore.

Nu är vi idag den 1/1 2020. Svärmor, Stefan & Linda fikar.

Celina och Sanna gillar smält hemgjord glass.

Hon och busen.