Ett fönster mot himlen: Sammanfattning och hopp inför 2020.

Vi har sakta lyckats ta oss genom hela 2019. Lite halta å lytta men ändå... Från datumet för cancerbeskedet 3 juli 2018. Helena hade målet att få uppleva julen 2018 och sonen Stefan & hans Lindas bröllop i januari 2019. Bägge dessa mål klarade vi med god marginal. Nu har vi utöver detta klarat av ännu en jul tillsammans. Denna helgen har Helena talat om för sina barn, Stefan & Linda och Sabina samt Sanna att hon längtar efter "egna" barnbarn. Mina knott har ju skött sig ganska så bra. Johan hittade ju Nanna som hade med 3 härliga grabbar sen tidigare innan de fick Thore i april 2018. Min dotter Anna har ju Julia (snart 3 år) och är höggravid med en lillebror till henne. Så vi sätter som mål att det börjar växa något frö någon mer stans under 2020.

I jul/nyår har vi träffat nästan hela släkten. 11 olika hundar har varit här. 9 fikagäster idag (10 hundar). 6 skålande människor igår på 12 slaget (9 hundar). 10 personer på julaftonen som hjälpte oss med firandet av chefens födelse (9 hundar). På juldagen var jag först hos dottern i Skärstad och sen hos sonen i Äng och träffade resten av barn/barnbarn osv (1 hund & 1 katt). Nu är vi matta men nöjda - ju fler släkt och vänner nära desto bättre, - djuriskt trevligt!

Redan imorgon börjar verkligheten med röntgen för Helena. Sen är det paus till den 8 e januari då är det mer röntgen. Det blir MR av huvud, rygg och bäcken samt CT av bröst (lungor). Dels är det koll av spridning av metastaserna i främst skelettet, men även MS utvecklingen. Så nyåret innebär en start redan på första vardagen.