torsdag 25 mars 2021

Säg inte bra!

 Ibland undrar jag om inte "hin håle" eller som han också kallas "djävulen själv" sitter och styr våra liv. Iförrgår var vi, som jag tidigare berättat, inne på onkologens strålavdelning, Ryhov i Jönköping. Läkaren tittade på ct-bilder och tryckte lite på Helenas ömma lårbenshals. Därefter fick hon lite teckningar på kroppen - var de skulle koncentrera ytterligare en liten ct-scan. Hon sa när vi åkte in till sjukhuset "- Det är så mycket bättre nu än det bara var för en vecka sen". Tyvärr så kan man "bara" stråla när hon har uppehåll på cellgifterna. Så den höga värknivå hon hade för 2-3 veckor sedan, kunde inte strålas förrän nu. När hon skulle upp från britsen vid ct-scanen så small det till i hennes revben på vänster sida. Nu är hon nystrålad i lårbenet men priset var ett knäckt revben. Hon har så ont att hon skriker när hon ska upp ur sängen eller bara byter ställning. Med tanke på att hon är väldigt värktålig, så är det illa. Så hon slapp iaf ha hysteriskt ont i 3 dagar innan det återigen var dags för väldigt höga värknivåer... 

Ct - scan eller datatomografi, är egentlligen en serie bilder 
som visar genomlysningsstället i små lövtunna skivor.

Helena fick också en korsett utprovad och specialanpassad för att lasta av de trasiga kotorna i ländryggen. Vid utprovningen så tog ortopedteknikern och sydde om den direkt. - Oerhört imponerande! Vilken service! Egenkostnad = 200:- totalt. Tack Sverige. Det är precis så här det ska vara! Sjuka och slitna människor får också finnas.

Nu hoppas vi att korsetten funkar och lastar av koterna.

Idag fyller Trollas Bauerkull 5 år. Grattis!
På bilden t.h: Trolla 9 år, och nakendottern Alvina, 5 år idag.

tisdag 23 mars 2021

Cellgift, strålning och valpmys.

Rollercoaster-life... Det är lite som att åka en berg-och-dalbana, att stå bredvid den cancersjuke. Ibland går det sakta, sakta uppåt (inte ofta, - men det händer) . Oftast så swishar livet förbi ganska så snabbt. Ibland kommer man fram till ett stup där det snabbt går utför. Ska jag vara ärlig så är ett av de värsta problemen för mig att det är alltför lätt att "bara" sitta bredvid den sjuke i vagnen och åka med. Givetvis så finns det en basic form av tröst i att ha någon nära - även i de jobbigaste utförslöporna. Jag har dock en högre nivå av var jag vill lägga mitt engagemang i vårt liv. Jag vill både bereda vägen, hitta möjliga njutningar på resan och se det positiva och vackra, som vi passerar på färden. Tyvärr så är det lätt att fastna i att "bara" finnas till. När energin är dränerad och orken tar slut, så är det svårt att orka jobba upp en fysisk nivå som man mentalt anser vara rätt. #note to myself - Buy more energy!

Helena har nu klarat av 2 omgångar med cellgifter i tablettform. Hennes värden har hållit sig ganska så bra trots gifterna i kroppen. Hon har mer illamående än tidigare och diabetesvärdena verkar bli påverkade av cellgifterna. Hon är betydligt tröttare än normalt. Nu är det väl både höga diabetesnivåer och cellgifter som samverkar. Hennes värden är som sagt så bra, så nu: har vi fått klartecken att beställa corona-vaccin. Insåg att jag knappt träffat mina barn, barnbarn sedan i juni 2020. Då bor vi ändå ganska så nära varandra. Hur skönt ska det inte bli att få se barnbarnen leka igen.

Denna, ack så nödvändiga -men ack, så giftiga medicin.
En av biverkningarna är att man kan förlora sina fingeravtryck.
Vad gör den då med dina inre organ?

Våra valpar växer och ger extra energi till oss (halta å lytta). Givetvis så har 2 andra tikar bestämt sig för att löpa samtidigt. Så vi får ommöblera flocken efter dagsläget. Har man en sugen avelshane så hörs och märks det när tikarna är redo... 

Vår Asakull. Fr v: Geishamors Idun, Geishamors Brage,
Geishamors Freja och Geishamors Atle.

Igår hämtade vi nästa omgång med cellgifter på onkologen Ryhov. Idag ska vi till strålningsavdelningen och kontrollera om de kan få bort lite av Helenas värk. Den strålning hon gjorde för 1½ månad sedan i bröstryggen har hjälpt henne väl. Efter ca 2½ - 3 veckor - efter strålningen, släppte värken nästan helt. Den är värst i vänster lår, nu. Troligtvis är det (som vanligt?) ett samspel mellan hennes MS och metastasering i skelettet. Nu är det 3 timmar senare och besöket hos strålningsläkaren och ct-röntgen är klart. Imorgon ska Helena strålas igen. Man har hittat ett ställe där metastaserna samlat ihop sig i lårbenshalsen. Så troligtvis blir det bättre några veckor efter strålningen. Den värk som utgår från nedre ländryggen och skjuter ut i vänster skinka, kan inte strålas mer... Så imorgon ska Helena även få prova en korsett för att se om man kan lasta av just den anfrätta kotan i ländryggen.  



söndag 14 mars 2021

Hundar & kampen mot värken.

 Idag är jag lat. Jag skrev precis i vår andra blogg: http://geishamor.blogspot.com/      Där fastnade jag lite i tanken att vi faktiskt "vågat" föda fram 5 kullar på mindre än 3 år - Trots att Helena har gått på palliativ vård under denna tidsperiod. Så Ni som läser bägge bloggarna får här, initialt, lite repris: 

Tänk att det redan är 2 år sedan som Alvina hade sin förra kull. För mig känns det max som ett år sedan... Nåväl, - tiden går ju fort när man har roligt, sägs det... - Har man hundar kring fötterna så blir ju livet alltid lite mer "här och nu". När jag nu ser tillbaka så: Vi fick beskedet att Helena hade metastaser i bäcken och stora delar av ryggen den 3 juli - 2018. Detta förhatliga ordet cancer. Bara 10 dagar efter detta besked så föddes Maffiakullen. Det var Alvinas första kull tillsammans med Tom-Tom. Vi har ju sagt att man måste våga leva även om man har en dödlig sjukdom som sätter käppar i hjulet. - Åtminstone vad gäller kenneln så har vi försökt. Eftersom Maffiakullen blev liten så gjorde vi en omparning med Alvina och Tom-Tom redan vid Alvinas nästa löp. Den 14 mars -19 kom så Rim&Ramskullen, - Dagens födelsdagshundar. Sedan har vi även haft en Livskraftskull med Trissan & Mumin. Trissans dotter - Fiorella har också haft en Fikakull tillsammans med vår nya avelshane Skittles. Samt den ännu färska Asakullen mellan Alvina och Skittles, (10 dagar idag). Så de som tror att man bara kan ha hund om livet är perfekt och allt är tillrättalagt - Till Er kan jag bara meddela - Nope! Vi har alltså haft 5 kullar på mindre än 3 år. Jag kan verkligen säga att det är mycket, av den energin som hundarna ger, - som håller oss igång. Bara för att man går på palliativ vård behöver inte alla glädjeämnen stängas av. 

Asakullen frodas vid mamma mjölkbar.

Vardagen i huset är som förväntad. Hon går nu på sin andra omgång med cellgift i tablettform. Denna andra omgång är avgörande för många olika saker framgent. 

  • Funkar cellgiftet som broms på hennes metastaser? - Vad gäller både tillväxt och spridning.
  • Klarar hennes kropp av den extra påfrestningen som det innebär med detta gift i kroppen?
  • Hur dåligt blir hennes imunförsvar? Dels rent allmänt men inte minst mot corona?
  • Om Helenas värden är hyfsat ok - kan vi då ta coronavaccin?

Utöver dessa frågeställningar så har Helena en starkare "styrke"nedsättning i vänster sida än normalt. Detta beror antagligen på att hennes MS stökar lite. Då den numer är sekundär -degenerativ så märker man inte av skoven lika väl som tidigare. - Det blir ju inte längre en återgång till ett mer normalt läge - utan det som försämras är försämrat över tid. Dessutom så är ju den eviga frågan: Vad är vad? - Hög värk på Helena - speciellt i vänster axel och skuldra. Hur mycket av detta beror på MS - hur mycket är orsakat av metastaserna i hennes kropp? Nobody knows... - MEN ont - det har hon!

Det tidigare strålade området i ryggen har lugnat ner sig i intensitet. Så allt är inte åt he-vete. 

Helenas mage är dessutom uppblåst som en ballong. Varför? - Vet vi inte. Hennes diabetesvärden är HÖGA!!! - Antagligen är det dags för byte av medicin. Helena är ju inte den som söker i första läget, men nu måste det bli av. Vi har ju kontaktsköterska för diabetesen, så det är bara ett samtal bort att få hjälp. Hon har lyckats förhala detta flera veckor nu, men nu så ska det ske. 

Helena har också blivit beviljad nya tänder. Hennes friska tänder har ju varit tvungna att plocka ut då hon fått käkbensnekros av skelettstärkar-medicinen. Nu fattas tänder både uppe och nere så det känns bra att hon kan få lite nya tänder - så hon vågar skratta igen, inför folk. Redan Elvis på sin tid, visste hur viktigt det är med friska tänder - Love me tänder.... 

Ingen smickrande bild - men däremot en äkta bild av hur det
blir när hög värk och höga medicindoser samverkar. 



söndag 7 mars 2021

Life goes on!

Oj vad tiden springer fram. Jag har svårt att hinna med att skriva i bloggen. Viljan finns men verkligheten gör sig påmind. Sedan sist så har Helena avslutat första cellgiftskuren och startat upp den andra. Första avstämningen med blodprover visar att hennes imunförsvar inte har sänkts speciellt mycket ännu. Vi har även blivit med valpar. Vår egenuppfödda nakentik Alvina fick 5 underbara små valpar den 4´de mars. Tyvärr orkade inte den minsta första natten så det är nu "bara" 4 kvar i kullen. Vi har döpt kullen till Asakullen och de små kämparna är Atle - hane, Freja tik, Idun tik och Brage hane. - Alla är nakna. 

Mamma Alvina med Asakullen.

Atle - vit hane.  --..--..--...--..--..--..--  Brage blå hane m vita tecken.

Freja tik brun m vita tecken. --..--..--..-- Idun tik blå m vita tecken.

Jag har även odlat och det växer så det knakar! Jag har aldrig sett något liknande. Gurkplantorna är redan ca 20 cm efter bara en vecka. Om det fortsätter så här så kommer vi att ha gurka, tomat, sallad och dill till midsommar. Bara att fånga en strömming och sätta lite färskpotatis så är ju midsommar´n räddad. Jodå det finns "farbrorsdricka" kvar. Cirka 6 cl finns kvar sedan 2019. Jag köpte en kvarting till julen 2019 och sen har den varit framme varje jul och midsommar - fortfarande som sagt ca 6 cl kvar. Stor risk för spritmissbruk? - Inte för att det dricks för mycket - Den dunstar bort, i detta hus...

Bruna (jordiga) fingrar ger gröna fröjder!

De största "palmerna" är gurkor.

Helena har ganska så intensiv värk i höften på vänster sida. Hela hennes vänstra sida är ju nersatt sen gammalt pga MS´en. Men nu är hela sidan sämre än normalt och höften speciellt intensiv. Det ska kollas på strålningsavdelningen på Ryhov om det går att skicka på en stark (värkdämpande) strålning, vid ett tillfälle. Vi har också efter 8 bedrövelser och 59 eländen bestämt att vi ska försöka få ta vaccin mot covid-19 om nästa test (efter denna omgång cellgifter) visar på hopp. Då blir det även CT-röntgen på speciellt levern för att se om metstasen i just levern slutat växa. Helena har ju redan blivit erbjuden att ta vaccin men var tvungen att avvakta då cellgifterna påverkar hela kroppen, ganska så mycket i uppstarten. Hon är ofta mer illamående mot middagstid. Så vi försöker äta mer och bättre vid lunchtid. Sen har hon även fått tabletter mot illamående som hon kan ta 30 min före måltid för att slippa lite illamående. Det är samma som åksjukepiller. Men att få i en envis rumpkulla en extra tablett är inte alltid så smidigt...

Mackaronilåda med cola zero och turban -
hetaste mode på Höglandet 2021!