Brrr i november.

 Jag vet inte varför, vet ej hur, men sjukdomar skador - Kommen alla till mig! När jag uttalade detta, eller gjorde något så syndigt att jag förtjänar detta, vet jag inte. - Men att näst intill allt som finns (och lite till), hittar mig - o, yes...  Min hälsena började ju svullna och värka i juli. Har nu fått läkarens svar på ultraljudet av min krånglande hälsena. 2 olika diagnoser på fikonspråk. nr 1: Tendinos = lika med förtjockad hälsena (senskada pga överansträngning). Nr 2: Partiell ruptur = Förmodligen, delvis brustet hälsenefäste. Inte "bara" skadat utan sönderryckt... På sista sjukskrivningspapperet fanns det 12 olika diagnoser som påverkar min nedsatta arbetsförmåga. Så varför inte några till... Yippie! Sen så tror Arbetsförmedlingen att presumtiva arbetsgivare ska välja mig pga min kompetens och erfarenhet. Tyvärr tror jag ev arbetsgivare även ser en flåsande, sliten, linkande gubbjävel där kunskapen inuti sitter i ett ganska så slitet fodral. 

Ser fram emot att starta upp juläventyret med julskyltning i Nässjö på söndag. Delvis för att det är mysigt med stämmningen, dels sällskapet och inte minst för att det har blivit något av en tradition. Första advent är det enligt mig, legalt med tända ljusslingor, stakar i föntren, julmusik på radion och en å annan julfilm på tv´n. Jag har ju varit ute och retat upp en och annan "julälskare" där jag hävdat att vi hinner fira jul, man behöver inte starta i slutet på oktober och plöja hela november igenom med amerikanska patetiska julfilmer. Det räcker med att det sänds julfilmer i december. På söndag är ju första advent, då är det enligt mig legalt att fjolla loss med allt som hör julen till, (inkl patetiska julfilmer).

Vad som händer på arbetsfronten vet jag inget om. Jag har följt allt som jag blivit ålagd, men det känns som total stilltje. Jag skulle "snarast" återsända mina val av arbetscoach. Detta bestämdes på avtämmningdmöte den 13 november, där det sas att jag skulle få detta via mail. Att man från arbetsförmedlingens sida inte ens på 16 dagar "hunnit" skicka ut vilka jobbcoacher jag ska välja mellan, tyder bara på en enda sak. - Dom borde anställa mig på arbetsförmedlingen att skicka ut mail och handlingar. Win/win - jag har arbete och de arbetssökande får papper de blivit lovade. Att gå hemma och vänta på att andra ska göra någon åtgärd, är minst sagt segt... Jag söker ett och annat jobb, men så här långt, så har jag endast fått "- tjänsten tillsatt av annan sökande". 

Nu ska vi inte deppa ihop. Om bara 5 månade är vi i slutet av april. Då ligger jag på nytt med baken i vädret och planterar grönheter och blomster. - Det är livgivande att tänka på redan nu. Kan man gå i ide 3-4 månader nu?

Detta är konstaterat - Har en ordentlig "knöl" 

mitt på hälsenan. Tänk om det räckt 

med att jag är en riktig knöl...

Detta misstänker man, dock verkar inflammationen 

ha klingat av efter mina 4 månader i viloläge.

The facts!

Jag borde nog flytta till södra Spanien. Där 

behöver man inte skotta snö dagligen.

4 frusna nakenfisar. 

Inte konstigt att dom fryser. Minus 12.5 ute

Bara 17.5 inne.

4 klädda nakenfisar. Genast mycket mindre 

skakande och huttrande. - Jodå, även husse

fick ta på en extra tröja.

Förbannade sjukdomar.

Förbannade sjukdomar. Var ute i Eksjö i tisdags. Min hälsena i höger ben är ju skadad. Det började lite som en ömmande smärta när jag gick snabbt elller längre än en kilometer i juni/juli. Jag är ju en "något" envis gubbe, så har linkat på under sensommar och höst. Efter en årlig läkarkontroll så fick jag en remiss på ultraljud av min svullna hälsena. Man skriver ju utlåtandet med många latinska/medicinska uttryck, så jag har lite svårt att förstå vad allt innebär. Dock är det en bristning i hälsenan, skadat senfäste, muskelbristling och man ser en anhopning av ödem. Väntar på att få närmare besked av läkare/sjukgymnast, så jag kommer vidare.

Förbannade sjukdomar. En vän i Nässjö har fått problem med hjärtat och ligger inlagd. Det ser väl ganska så ljust ut, om jag fattat allt rätt, men parallellen till min första infarkt är jobbig. Jag var ju bara 44 när livet tog en stor vändning. Han är 44 år nu, så tydligen är luften här på Höglandet illa för hjärtat eller så är det någon Nostradamus grej med just 44. Krya på dig!

Förbannade sjukdomar! En av mina nyaste och riktigt trevliga kompisar har lämnat jordelivet. Han var en frisk fläkt som kom in i mitt liv när hans pappa köpte valpen Tikka Masala av mig. Tyvärr så var ju pappan ganska så sjuk och sliten, så han gick bort. Peter hade ju redan hand om Tikka ganska så mycket och hade planerat att ta över henne när pappan inte kunde, eller inte fanns mer. Så redan från början blev det att vi pratade och trivdes tillsammans. Vi blev ganska så tighta då vi bägge lekt inom motorsporten i många år. Han på racingbanor (bl a formel 3) och väldigt mycket karting. Jag på cross, enduro, folkrace och lite rally. Han drev en promotionfirma som bl a hjälpte juniorer vidare i karriären. Trimmade mängder av motorer i sin verkstad i Götene. Åkte land och rike kring i sina verkstadsbussar. Han var även ofta i Italien och Danmark med karting. När han var i södra Sverige så svängde han gärna förbi med Tikka, så hon och hennes syster "Vilda (Tiramisu) fick leka lite.

Ett foto på en skäggig Tikka och härliga Peter,

från förra året. Vila i frid, kompis.

Oops, blev visst en dagens lunch på Sunrice

i Nässjö efter ultraljudet i tisdags.

Julklapparna till barnbarnen i

Dahlstrandsklanen klara.

The Karin och jag lunchade i torsdags på

Forserums-krogen. Wallenbergare.

Sista resan detta år med sommardäck. Minus 2 

och bra glid! Tack för hjälpen Johan.

06,30 på lördagsmorgonen startar jag upp upptining av 

ytterlår från dovhjort samt oljar in ekplankorna.

The dinner is served! Trevligt sällskap, vällagad mat,

hundar och lite vin, - då är lördagen räddad.

Jag gjorde en plankstek med black and white stuk. Dovhjorten 

fick samsas med fläskfilé, baconlindad sparris, grillade fan-

tasticatomater, parmesangratinerad citron och spritsat mos.

Kantarellsås och en örtig café de Paris-sås serverades till.

Söndagsmorgonens bevis på att vi njutit.

Av gott vin, mat och sällskap.

Vi åt rent på bordet.

Tabberas!

Vatten!

 Just nu har jag den tredje omgången på en vecka, utan vatten. Kommunen bygger ju om gatan och vattenledningarna utanför huset, så vi har tillfälligt vatten via slangar. När vi nu har haft - 7 grader, så fryser givetvis vattnet. Igår kväll frös det vid 20-tiden igen. Jag har bara fått igång en minimal stråle mellan klockan 14 och 17 idag, men nu har jag kaffemaskinen fylld och kolsyrat vatten står i kylen, så jag överlever. Efter 17 idag, så slutade det t o m att droppa ur kranen. Däremot så är det lite tankeväckande att vara utan något som vi ser som givet och naturligt. Jag gick av gammal vana och satte igång diskmaskinen... - Smart - utan vatten!  Ska jag vara ärlig så börjar jag bli trött på frusna vattenledningar. - Nu har jag provat på detta - nu vill jag återgå till det "vanliga" livet, igen. Kommunen har lovat att komma imorgon förmiddag och koppla in mig på nya, riktiga ledningen igen.

På tisdag ska jag ultraljudskontrollera min svullna hälsena i Eksjö. Började svälla i juli så den lär knappast svälla av, utan hjälp. Sedan väntar troligtvis sjukgymnastik. Vill ju träna, men utan fungerande hälsena går det "så där"...

Blir det lite mildare så ska jag renovera och serva min gamla snöslunga. Fick den av extrasonen i familjen. Den funkade kanon i 6 minuter, sedan sprack skraplisten, så det blev ett antiklimax mellan att smidigt få snöfri infart och trasig maskin.  Det är "bara" 10 år sedan... Det är inte alltid jag är snabb, men jag är iaf. Som väl är så var jag och arbetade på ett hus under sommaren -99. Då hade dom ont om kontanter när jag skulle ha min betalning, så fick en trasig snöslunga, som dellikvid. - Den har nästan samma utförande, så nu ska 2 slungor bli en hel fungerande, samt ett lass med reservdelar för framtiden. 

Har haft en vattenlös, ensam å frusen helg. Så nu räcker det med detta! Har försökt få lite att se fram emot. Det är oftast inte så mycket som behövs för att få en gammal gubbe att åter skratta och le åt livet. Varför jag sätter nytt rekord i att frysa, detta året, vet jag inte. Jag brukar gå i t-shirt å jacka tills det är åtminståne 10-12 minus. Inomhus är det normalt bara t-shirt året om. Detta året fryser jag så jag skakar. Även med en extra sweetshirt eller kofta. Måste nog köpa en s k skoteroverall om jag ska visa mig ute innan april 2024...

Något så givet som vatten, kan vara extremt eftertraktat 

när man saknar det, - även i vårt moderna samhälle.

Detta är nog bästa sättet för mig att ta mig an

Beach 2024.

Lördagspizzan med bacon och brieost  

samt en del med kycklingkebab.

Söndagsarbete. - Fixa matlådor åt _Helenas mamma och

åt mig. Färsfrestelse samt köttbullar med potatis å sås.

Hmmm...

 Ibland händer det saker som inte borde vara rimliga. Så nu funderar jag så det knakar, (inte bara från gubbakroppen) utan även från tankeavdelningen idag. Jag handlade hem en 3 liters färgpyts med grå färg som jag ska ha på blivande bröstpanel i levnadsrummet. Jag var tveksam då jag egentligen önskade en något mörkare, varmare grå färg än den jag hittade. Men som fattig Snålänning är ju priset alltför ofta avgörande... Jag vet att Helena hade varit igång minst en vecka med jämförelser, för att hitta den exakta nyansen. I sanningens namn så hade hon dessutom rätt (nästan jämt). 

När jag hade släppt ut hundarna i rasthagen efter deras morgonmål, så smäller det till i inre hallen. Där ligger 5 färgburkar på golvet, men det är bara den nyinköpta som locket har öppnat sig på. - Nåväl  2-3 liter färg på en plastmatta försvinner inte av sig självt, det är en hel del... Så jag tar en spackelspade och börjar ösa tillbaka färgen från det numera grå golvet. Jag svär och spottar, fräser och är irriterad, för hur jag än håller på så verkar det finnas oerhört mycket kvar. - Då inser jag att färgburken (av plast) har ett ordentligt hål i botten. Så på med locket vänd burken upp och ner och fånga så mycket som möjligt i den förbenade plastburken. Sedan torka med hushållspapper. Svabben fram med varmaste möjliga vatten. svabba, svabba, torka - repeat! Till slut ser jag den ursprungliga plastmattan igen. 

Så nu är min fråga: - Vad beror det på att en stapel med 5 färgburkar plötsligt välter?

1. Det är Helena som ovanifrån säger att jag ska välja rätt nyans, oavsett pris.
2. Min kroppshydda är så stor att färgburkarna blir rädda.
3. Kommunens grävande, vibrovältande och fyllande på gatan, skakar hela huset.

Nummer 2 är bara att konstatera att jag är en "man av vikt"... Huruvida jag sedan skrämmer döda föremål är osagt. Sedan är nummer 3 ett faktum. Vecka nummer 7 med arbeten utanför huset är vad det är, ska enligt plan vara färdigt vecka 50. Nummer 1 är inte omöjligt, - då färger och nyanser var så viktigt för Helena medan hon tyckte att jag var en riktig sopa på färger/nyanser. Så om hon kan markera att jag ska ändra en nyans, skulle hon göra det!

Den förbenade färgburken med "fel" nyans.

Min manuella fördiskpatrull i arbete.

Stulen på nätet, tyvärr ett väldigt sant konstaterande.

Annandag far.

Idag på "annandag far" så ska jag ha ett telefonmöte med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och rehabsamordnaren. Hoppas att något positivt kommer ut av detta. Nervöst - JA! Men det kan ju knappast bli sämre än där jag nu är: - Förbjuden att göra det jag kan och orkar. Så nu är det sega timmar innan telefnen ringer vid ett-tiden.

Har haft lite fikabesök i lördags av trevlig vän, som lyfter den dystra gubben lite. Dottern Ida kom med sin Oskar i söndags, och hälsade på pappen med en farsdagspresent, trevligt. Lillpojken Johan, kom också ihåg den gamla pappen och ringde och pratade en stund. Det som dock uppskattades högt var det jag inte väntat. En av bonuskidsen (Helenas barn) skrev detta på Messenger:  - Tack för att du alltid vart en grym pappa till mig trots att du aldrig vart tvungen! Älskar dig! Grattis på fars dag. Antagligen har jag gjort något rätt i livet... Nästan 43 % av barnen kom ihåg pappen på fars dag. 

Amen!

I fredags så hade vi planerat elavbrott i kvarteret, då man upp- 

daterar både VA och el när man ändå bygger om för säkrare 

skolväg för barnen. Då blev det Forserumskrogens buffé.

Panerad rödspetta med remouladsås, passar mig perfekt.

Jag är inte längre ensam i sängen.

Så skönt att jag äntligen har hittat en trogen partner, igen. Jag är helt övertygad om att vi kommer att hänga ihop, livet ut. Det konstiga är att jag inte har sett denna nya "sängdelare" som en presumtiv, kramgo vän, förrän i söndags. I ärlighetens namn så var det kanske inte denna partnern jag hoppades på, men är man trött på att nästan gå vilse i dubbelsängen, så är man. Min nya kramgoa vän är väl på ytan lite kantig och stel, men inuti är det mjukt och varierat med olika ytor, material och färger, - minst sagt färgrikt! Sen är denna nya vän även lite efterhängsen, men jag har inte råd att vara kräsen. Så välkommen in i min dubbelsäng:  --->   tvättkorgen!

Förlåt, - men ligger man vaken på nätterna, när värken förstör sömnen och tvättkorgen står i den vakanta delen av sängen, - då börjar min fantasi vakna.

Min hund Idun är bättre efter den akuta kastrationen. Hon har inte längre någon feber. Så nu ser vi henne som en i flocken igen. 

Fredagen den 3´dje skrev jag ju i bloggen senast. Då var det både bröllopsdag och allahelgonna-ljus-tändning. Så som brukligt är denna helg konstig. Sedan mina föräldrar dog 2004 så har det alltid varit ljuständning på graven i Allahelgonna. Att Helena och jag sen valde att gifta oss just denna helg berodde på att vi ville vara gifta innan jul. Allahelgonna var då enda helgdagsaftonen innan just jul. Att Nässjö mk sedan alltid har sitt stora, härliga rally just i Allahelgonna är sen gammalt. När jag var en liten fjunis så var man ute och njöt av vrålande pv, amazoner, saab v4´or osv. Med åren så blev jag ordförande i Nässjö mk. Då var det istället mycket arbete med att få till allt med rallyt, som funktionär. Så i år lyckades jag få ihop allt, utan att självantända. Tända ljus med eftertanke, rally så motorsjälen fick sitt samt minnet av bröloppet, där jag som vanligt överskattade min egen förmåga. - Hur smart är det att sjunga i kyrkan på sitt egna bröllop? Laga och fixa till all mat? Samt underhålla på samkvämet...

Plötsligt händer det!  Obs - inte jag på bilden!

Här är min nya partner, - tvättkorgen.

Vad ska nu hända? Begagnad slätspont.

Det f d köket är nu spikutdragnings-station.

Del 2 av 4 lass. 

Morapanel eller allmogepanel, som den också kallas.

Kommer att täcka 7.6 meter (bröstpanel).

Lördagen tillbringades delvis i skogen.

Sveriges största rally, 230 ekipage.

En av veteranerna, - en härlig Amazon i app K -

 klassen. Det fanns även moderna R 5 bilar,

så stor bredd på startfältet.

Givetvis så laddades med fika. - Baguetter med ost/rökt kyckling

eller mjukost med skinka. Yngsta sonen Johan, barnbarnet Thore

 och Thores halvbror Einar, trivdes i skogen.

Många ljus var tända i minneslunden, hos Helena.

Fint hos mamma å pappa.

Morfar å mormor ligger i Huskvarna

på Brånerydskyrkogården.

Sveriges finaste kyrkogård?

17-årig bröllopsdag.

Idag är det dags för bröllopsdag. Det är minst sagt konstigt att en årsdag som varit fest och glädje, (medan Helena var i livet) nu istället blir en dag där man känner sig enormt ensam. Hur som så finns minnet av bröllop, årsdagar och diverse trevliga resor, festmåltider, mm i minnet. Dom försvinner inte trots att hon är borta.

Var hos läkaren i tisdags. Det blir ultraljud av min svullna, ömma hälsena och troligtvis sjukgymnastik efter detta. Jag har nu börjat med en underhållsdos morfin. Det är en depåvariant som utsöndras under många timmar. Jag har ju försökt undvika morfin länge, men tyvärr så ökar värken mer och mer, så jag måste ta denna medicin för att lyckas stå upp på dagtid. Jag har ju redan fulldos alvedon och värkplåster. I övrigt så var alla värden ok, så ni får nog stå ut med gubbaknölen ett tag till.

Denna tid på året är jag alltid lite mörk i sinnet. Regn, dis, dimma, väta och kylan får dysterheten att växa. Jag har dock inte följt med termometernas resa, ner mot bottenvåningen. Jag har stannat upp och reflekterar lite istället. När det väl är "riktig vinter" så har jag inga problem, det är sen höst och tidig vinter som är bäst på att sänka mitt mod. Samtidigt så vet jag vad som kan lyfta mig. T ex så blev jag idag bjuden av ex-chefen Karin på lunch och lite samtal. Ikväll fick jag ett telesamtal som handlade om allt mellan behandlingspedagogik, förkylning, ex-partners och hundar. Plötsligt så är mörker, dis och höstfukt lättare att acceptera. Lite vettigheter får mig att se framtiden an.

Trots att väder, arbetsbrist, väldigt mycket måndag (när man är ofrivilligt ledig) och sjuk hund, så är det bara en bris jämfört med alla dessa sanslöst förutsägbara jul-fjoll-filmer som rullar på flera olika kanaler. Här är ett synopsis som funkar till majoriteten av alla fjollfilmer som nu visas:

1. En vacker tjej som förlorat sin pojvän från college. 
2. Antingen är denna tjej en extremt duktig sångerska eller kakbakare.
3. När hon inser att hon kommer att vara väldigt ensam i jul och snyftet är nära -->
4. Så kommer han!!! Helst under en förbannad mistel och så lever de alla sina dagar i en rosa bubbla där allt är så fantastiskt som det bara kan vara i en amerikansk jul-dussin-film.

  Detta otyg började redan i slutet av oktober! Vem vill se julfilmer dygnet runt i flera månader, - innan julen är här?  Okej att man visar helylle julfilmer veckan innan jul, då är det helt ok. Men dygnet runt i 2 månader? - Nope!

3 november 2006 sa vi JA. Alla bröllopsgäster tände varsitt ljus.

"-Ni får inte lämna varandra om ni bråkar förrän ni tänt alla 

ljus och släckt ett i taget"...

Livets oförutsägbarhet, det sa inte prästen något om.

Idun fick livmoderinfektion, som ledde till inflam-

maton. Nu är livmodern borttagen. Konvalesens

 med färskfoder, penicillin och värkmedicin.

Hittade en 20:- låda med grönheter, nu blir det grytor och soppor.

Fick också låna en spännande bok: Fredsfittan av Agnes Hell-

ström, f d ordförande i Svenska freds och skiljdomsföreningen.

Dagens lunch på Forserumskrogen: Fläskschnitzel med bea.

Tack Karin!