Idag är det dags för bröllopsdag. Det är minst sagt konstigt att en årsdag som varit fest och glädje, (medan Helena var i livet) nu istället blir en dag där man känner sig enormt ensam. Hur som så finns minnet av bröllop, årsdagar och diverse trevliga resor, festmåltider, mm i minnet. Dom försvinner inte trots att hon är borta.
Var hos läkaren i tisdags. Det blir ultraljud av min svullna, ömma hälsena och troligtvis sjukgymnastik efter detta. Jag har nu börjat med en underhållsdos morfin. Det är en depåvariant som utsöndras under många timmar. Jag har ju försökt undvika morfin länge, men tyvärr så ökar värken mer och mer, så jag måste ta denna medicin för att lyckas stå upp på dagtid. Jag har ju redan fulldos alvedon och värkplåster. I övrigt så var alla värden ok, så ni får nog stå ut med gubbaknölen ett tag till.
Denna tid på året är jag alltid lite mörk i sinnet. Regn, dis, dimma, väta och kylan får dysterheten att växa. Jag har dock inte följt med termometernas resa, ner mot bottenvåningen. Jag har stannat upp och reflekterar lite istället. När det väl är "riktig vinter" så har jag inga problem, det är sen höst och tidig vinter som är bäst på att sänka mitt mod. Samtidigt så vet jag vad som kan lyfta mig. T ex så blev jag idag bjuden av ex-chefen Karin på lunch och lite samtal. Ikväll fick jag ett telesamtal som handlade om allt mellan behandlingspedagogik, förkylning, ex-partners och hundar. Plötsligt så är mörker, dis och höstfukt lättare att acceptera. Lite vettigheter får mig att se framtiden an.
Trots att väder, arbetsbrist, väldigt mycket måndag (när man är ofrivilligt ledig) och sjuk hund, så är det bara en bris jämfört med alla dessa sanslöst förutsägbara jul-fjoll-filmer som rullar på flera olika kanaler. Här är ett synopsis som funkar till majoriteten av alla fjollfilmer som nu visas:
- En vacker tjej som förlorat sin pojvän från college.
- Antingen är denna tjej en extremt duktig sångerska eller kakbakare.
- När hon inser att hon kommer att vara väldigt ensam i jul och snyftet är nära -->
- Så kommer han!!! Helst under en förbannad mistel och så lever de alla sina dagar i en rosa bubbla där allt är så fantastiskt som det bara kan vara i en amerikansk jul-dussin-film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar