2 år sedan Helena somnade in.

 Egentligen så är det mest bara konstigt att skriva om att det har gått 2 år sedan Helena dog. Saknaden, känslan av orättvisa, att hon inte fick chansen att träffa sitt (biologiska) barnbarn. Tyvärr så är livet skört, ovisst och i mångt oförklarligt. Istället för att gräva ner mig i alla jobbiga saker med död, saknad och ofrivillig ensamhet, så ska jag försöka att vända på det. - Om inte annat, så för min egen skull.

Sedan Helena dog 13 september 2022, så har jag

• träffat vänner (mer än 30 gånger) på luncher, middagar och fikastunder, både hemma hos mig och fjärran från mitt ide.
• fått ett jobb på 50%, som jag både orkar med och inte minst: - trivs med.
• fått sjukersättning på 50%.
• minskat 17 kg i vikt de senaste 8 månaderna.
• jobbat med huset, både ute och inne, - det ska bli mitt. - ("vårt" hem försvann när Helena dog).
• lyckats spara ihop ett väldigt litet, men naggande gott kapital. 
• varit på krogen 3 gånger med vänner. 
• köpt en driftsnålare bil.
• haft en valpkull.

Med andra ord så lever jag! Jag måste ju försöka leva mitt bästa liv, - varje dag. - Helena fick inte chansen - men vem f-n är jag om jag inte värdesätter den tid jag har kvar. Som jag tidigare berättat så lovade/hotade Helena med att komma och spöka för mig om jag blev en sur, grinig gubbe. - Hon har inte visat sig en enda gång, för mig. (Däremot för en vän när vi "tvingat" i oss mat och dryck, hos mig. Det har dock varit en gillade tumme upp från Helena, enligt min vän). 

Så här vill jag minnas Helena, - glad och busig.

 Före cancerns intåg. 12 augusti 2016, Varberg. 

(Helena i vit jacka - okänd staty i trädet).

Helena älskade havet. Här i ett blåsigt 

 Varberg, (7´de vik), 9 augusti - 2016.

Så här såg dödsannonsen ut. 

2 år sedan, idag.

---...---...---

Jag skulle bara handla lite lunchmat. 

Det gick, "- så där"...

En kyckling på drygt 2 kg, + en pajsugen gubbe = 1 kycklingpaj

 med sparris och 1 med paprika och 8 portioner lunch på en och

 samma gång. 4 i frysen och 4 ska jag "tvinga" i mig i veckan.

Att åka till jobbet tidigt på måndagar, har sina 

plus. Soluppgångarna är ofta grymt fina.

Att jobba på fritids (åk 2) är härligt. 

Ibland får man sitt porträtt målat.

Mina halvludna kompisar älskar solen.

17-årig bröllopsdag.

Idag är det dags för bröllopsdag. Det är minst sagt konstigt att en årsdag som varit fest och glädje, (medan Helena var i livet) nu istället blir en dag där man känner sig enormt ensam. Hur som så finns minnet av bröllop, årsdagar och diverse trevliga resor, festmåltider, mm i minnet. Dom försvinner inte trots att hon är borta.

Var hos läkaren i tisdags. Det blir ultraljud av min svullna, ömma hälsena och troligtvis sjukgymnastik efter detta. Jag har nu börjat med en underhållsdos morfin. Det är en depåvariant som utsöndras under många timmar. Jag har ju försökt undvika morfin länge, men tyvärr så ökar värken mer och mer, så jag måste ta denna medicin för att lyckas stå upp på dagtid. Jag har ju redan fulldos alvedon och värkplåster. I övrigt så var alla värden ok, så ni får nog stå ut med gubbaknölen ett tag till.

Denna tid på året är jag alltid lite mörk i sinnet. Regn, dis, dimma, väta och kylan får dysterheten att växa. Jag har dock inte följt med termometernas resa, ner mot bottenvåningen. Jag har stannat upp och reflekterar lite istället. När det väl är "riktig vinter" så har jag inga problem, det är sen höst och tidig vinter som är bäst på att sänka mitt mod. Samtidigt så vet jag vad som kan lyfta mig. T ex så blev jag idag bjuden av ex-chefen Karin på lunch och lite samtal. Ikväll fick jag ett telesamtal som handlade om allt mellan behandlingspedagogik, förkylning, ex-partners och hundar. Plötsligt så är mörker, dis och höstfukt lättare att acceptera. Lite vettigheter får mig att se framtiden an.

Trots att väder, arbetsbrist, väldigt mycket måndag (när man är ofrivilligt ledig) och sjuk hund, så är det bara en bris jämfört med alla dessa sanslöst förutsägbara jul-fjoll-filmer som rullar på flera olika kanaler. Här är ett synopsis som funkar till majoriteten av alla fjollfilmer som nu visas:

1. En vacker tjej som förlorat sin pojvän från college. 
2. Antingen är denna tjej en extremt duktig sångerska eller kakbakare.
3. När hon inser att hon kommer att vara väldigt ensam i jul och snyftet är nära -->
4. Så kommer han!!! Helst under en förbannad mistel och så lever de alla sina dagar i en rosa bubbla där allt är så fantastiskt som det bara kan vara i en amerikansk jul-dussin-film.

  Detta otyg började redan i slutet av oktober! Vem vill se julfilmer dygnet runt i flera månader, - innan julen är här?  Okej att man visar helylle julfilmer veckan innan jul, då är det helt ok. Men dygnet runt i 2 månader? - Nope!

3 november 2006 sa vi JA. Alla bröllopsgäster tände varsitt ljus.

"-Ni får inte lämna varandra om ni bråkar förrän ni tänt alla 

ljus och släckt ett i taget"...

Livets oförutsägbarhet, det sa inte prästen något om.

Idun fick livmoderinfektion, som ledde till inflam-

maton. Nu är livmodern borttagen. Konvalesens

 med färskfoder, penicillin och värkmedicin.

Hittade en 20:- låda med grönheter, nu blir det grytor och soppor.

Fick också låna en spännande bok: Fredsfittan av Agnes Hell-

ström, f d ordförande i Svenska freds och skiljdomsföreningen.

Dagens lunch på Forserumskrogen: Fläskschnitzel med bea.

Tack Karin!