Våfflor, ställa om klockan och pigg gubbe.

I helgen ska man ju fira Mari Bebådelsedag/Vårfrudagen. Egentligen så är många av våra traditioner lite skumma. Varför ska man fira att ärkeängeln Gabriel gav Jungfru Maria havandeskapet med Jesus, - genom att äta våfflor? Jag kan ju inte låta bli att söka lite info på internet. Vill du "nörda in dig" lite mer så är denna länk en bra inkörsport: https://www.nordiskamuseet.se/aretsdagar/vaffeldagen-varfrudagen

Jag börjar nu på allvar märka av att träningen gör nytta. Jag flåsar, svettas och pustar ljudligt, - men det är ändå lockande att fortsätta. Idag blev det en powerwalk på förmiddagen.  Nu i eftermiddag ska jag ut med 2 av hundarna och gå en lugnare, - men lite längre runda. Det är en konstig känsla att plötsligt kunna gå och få mersmak av det. Nu är det 6 dagar kvar till invägning. Det vore ju trevligt om även vågen visar lite förändring. 

Jag har bara tränat, lagat mat och vilat mig i form, hela helgen - så här långt. Idag startar barmarkssäsongen i rally i Skåne, med rally Anderslöv. Så nu finns vårtecken överallt. En vrålande rallybil på en liten grusväg är ett av dessa tecken, som får igång mig. Idag på morgonens promenad kvittrade fåglar både här och där, trots att vätan från ovan, droppade på ganska så ordentligt, stundtals. Enligt gamla seder så ansågs just denna helg vara startskottet för vårbruket, (åtminstone i södra Sverige). Igår stod en trana precis intill vägen och hälsade på mig. Så nu är det dags att inse att våren närmar sig med stormsteg. - Sen är jag ju gammal nog att veta att man alltid kommer att få bakslag med kyla och/eller snö men det är ju bara att se som en prövning.

Idag blev jag påmind om en av Helenas favoritsaker. - Våfflor. Hon ville ofta ha våfflor - året om. Så jag hade tydligen buffrat ett lager, "utifall om att"... När hon gick på cellgifter så hade hon svårt att få i sig vanlig mat. Då hände det ibland att hon plötsligt ville ha just våfflor istället för annat mat. Så våfflor har under jobbiga tider fungerat som frukost, lunch, middag och fikabröd, för henne. Jag är inte alls lika sugen på våfflor, bakverk eller fikatillbehör. Jag föredrar en fralla med ost istället, - om jag inte fikar "plain" med bara en slät kopp kaffe. När jag tittade efter våffelmix längst in i skafferiet idag, - så hittade jag 3 paket... Du som blivit utan idag. - Här finns det!

1½ våffla till mig - 1½ åt hundarna - Det är 

Alvinas 7-års dag. Klart dom ska få smaka.

Nötfärs till halva priset. - Då vaknar Snålänningen.

Lite ströbröd, lök, mjölk och kryddor så är köttbullarna på g.

4 portioner med köttbullar på g - Lyckad lördag!

Våffeldagen med min våffeltolkning i 

form av köttbullar, sås och potatis.

- Man behöver inte ställa om klockan till sommartid.  

- Det finns alltid alternativ... foto stulet från internet.

Bilden som visar varför denna blogg fick sitt namn.

Strålningsavdelningen på Ryhovs sjukhus i Jönköping

har ett upplyst "fönster" i taket, över röntgen/strålmaskinen.

Flåsande gubbe filosoferar. Jag skyller 

allt på hjärtsvikten och regnet.

Steg för steg...

 När man som jag, har levt en längre tid på tomgång, så känns gaspedalen lite otäck att trycka på. Jag har efter Helenas frånfälle, fått tvinga mina tankar och min kraft att tillsammans komma vidare. Det är ju hela jag som ska leva resten av mitt liv, - på bästa sätt. Jag är så glad att sak efter annan funkar, - bättre än jag själv vågat hoppas på. Nu är det i sanningens namn många steg som måste tas. Många olika saker som ska stämma, innan jag är där jag vill / bör vara. MEN - jag har tagit de första vacklande stegen mot framtiden, och det är inte skrämmande - utan oerhört härligt och tillfredställande. 

Jag har tränat varannan dag under hela mars, - så här långt. Jag har sökt ett jobb och idag har jag varit på anställningsintervju. Jag vet inte om jag får jobbet eller om jag kommer att ta det, -  om jag blir erbjuden det. MEN att lilla Peter tar steget att söka sig vidare på arbetsmarknaden, det är stort. Att sitta på första anställningsntervjun på 23 år var inte det minsta nervöst. - Jag är ju inte piskad att ta jobbet. Så ego-boost big time, - blev resultatet av dagens anställningsintervju! 

Helenas visdomsord och synpunkter ringer i mina öron dagligen. - Det är dock bara trevligt - inte det minsta jobbigt. Hon hade älskat att jag försöker komma igång igen efter min egna sjukdomstid och den tid jag valde att vara hemma med henne, under hennes sjukdomsresa. Sen hade hon nog varit lite sur att jag inte börjat dejta. Hon ville av hela sitt hjärta att vi alla, i hennes närhet, skulle gå vidare och njuta av livet. Nu har jag mer och mer börjat njuta av sak efter sak, som jag gör, ser eller upptäcker. Det handlar för mig om att öppna upp sinnet. 

Snart ska jag börja på kurs med mina yngsta hundar. Hur jag ska hinna med det - utöver allt annat vet jag inte - men jag ser fram mot detta! Imorgon är det vaccinering av 4 hundar. Jag har ju även låit Alvina och Skittles få träffas och para sig. Om det tar sig, så blir det valpar i slutet av maj. 

Karin bjöd mig på lunch i tisdags. Ni som bor i närområdet 

bör testa Forserumskrogens lunch. Alltid 3-4 mycket 

goda och vällagade maträtter att välja på.

Fick en semla av "snäll-Leif". Det blev en hetvägg som 

avslut av denna semlesäsong. När jag var liten så fick jag 

alltid hetvägg som lunch hos mormor/morfar i februari.

Liten paus vid Noen.

"The gubbe" på väg mot nya äventyr.

Dottern Anna la märke till likheten

mellan hennes mellanbarn (Jonatan),,,

... och min pappa. Foto från nyårsaftonen 1959, då mamma å 

pappa förlovade sig på stadshotellet i Tranås.

Jag har gjort planteringsplanen klar för årets odlingar.

Så nu är det vår!  

Nya grepp mot framtiden.

 Hur vet man att endorfinerna börjat flöda i ens kropp? - Jo, man njuter av att kl 07:45 en söndag, vara slutkörd efter ett schysst gympass. Att få plocka fram vattenflaskan och sätta sig ner några minuter innan duschen, gör att jag "efter-svettas" färdigt. Sedan en sval dusch och lite lätt, luftig klädsel. Redo för resten av dagen klockan halv 9. Börjar ju jobbet först kl 10 - så ganska perfekt att träna innan jobbet. Jag trivs riktigt bra med den träning jag har kommit igång med. Jag är inte vältränad - utan en överviktig, fet gubbe som försöker komma igång med kroppen lite. Jag märker förändringar dag för dag. Jag har bestämt mig för att inte väga mig mer än den sista varje månad. Samma sak med att mäta midjemåttet. - 16 månader kvar tills jag ska vara redo för "beach 2024". Då är målet - 30 kg. Det blir ju knappt 2 kg i månaden, så borde vara fullt möjligt, då det finns en hel del att ta av... 

Stimmet av födelsedagar är nu mitt i ett crescando. Idag (19/3) ska vi fira de två som fyller 19/20 mars. Det är alltid lite speciellt med att fira barnen och njua av hur långt våren kommit. Ibland är det snö, regn, soligt eller full orkan. När man träffas i släkten på ett visst datum, - där vädret ofta ändras pga årstiden, - gör att jag som är en vår-junkie, njuter, - big time! Igår såg jag 2 tranor när jag var ute på en powerwalk. Snödroppar har börjat visa sig. En och annan krokus tränger igenom den svala jorden. Nu återvänder livet till mig. Jag njuter av naturens enorma kraft att orka ge och på nytt spira varje vår. Ok, sommaren är ju härlig också. Hösten med allt överflöd av bär och svamp, är ju wunderbar på sitt sätt. Dock är det våren som får min känsla av vinter-melankoli att flyga sin kos. 

Jag har tagit tummen ur arslet och sökt jobb! Chansen att jag får det är givetvis minimal, men man måste ju våga för att komma vidare. Som vanligt så är ju vägarna krångliga och knixiga på min resa. Jag såg i fredags att XL-bygg i Vaggeryd sökte personal. - Jag har ju tidigare i livet arbetat med att just vara säljare på byggmaterial, och trivdes bra med uppgiften. Så jag la upp annonsen på arbetet som bakgrundsbild på datan, men sökte inte. Sen igår (söndags) så dök det upp en jobb-annons efter behandlingsassistenter till ett behandlingshem utanför Tranås. - Så varför inte --> Jag sökte direkt på studs. - Idag kom ett mail att de vill ha en intervju med mig. - Snacka om egoboost! - Även om jag inte får jobbet, så är det ett stort plus för mig att ta steget att söka. Jag har ju arbetat med ungdomar både som fritidsledare och som behandlingsassistent förr i tiden. Det är kanske dags att återgå till det yrket igen?

Jag och födelsedags"barnet", Ida. 

(Det är Ida utan skägg).

Ida (nästan) nyfödd. Jag sondmatar henne. 

Mars - 94.

Dagens födelsedags-"barn" Joakim (20/3), Anna och hennes 

man Joakim G, samt rödtröjan Jonatan.

Thore och Julia pärlar. Jonatan i bakgrunden

 och lille Joel kryper omkring.

Komsi, komsi våren!

Jag njuter av att ha ledig fredag. Min kropp är i stort behov av att få stänga ner lite, efter 4 arbetsdagar. Det är säkert många som anser att jag är en parasit, som lever på bidrag. Tycker man det så får man väldigt gärna fortsätta tycka så. Jag är däremot stolt över att jag kan klara av att arbetsträna 20 timmar i veckan. Att dessutom klara det över tid. Jag har nu varit på biblioteket/medborgarkontoret i 1½ år. Jag började nästan skratta högt, när jag läste mitt senaste sjukintyg. Det finns ju en punkt där läkaren skriver ner koder för vilka diagnoser patienten bär på. Jag hade 14 olika koder skrivna i intyget, varav 11 (enligt försäkringskassan) "kan" vara grundande för beviljande av sjukersättning. Med tanke på detta så är jag "stolt som en tupp" att jag kan sköta en halvtids-arbetsträning. Det är väl passande, - när vi snart ska fira påsk...

Har varit och handlat lite små presenter till de två "små" barnen som fyller på söndag (29 år) och måndag (33 år). Har ju inte firat någon födelsedag sedan förra veckan... Mars var alltid en intensiv månad, förr i tiden. Jag och KC (barnens mamma), ville ju givetvis att de skulle känna att det var deras dag - fullt ut. Att då få barn 10, 19 och 20 mars - är väl inte optimalt... Så vi firade dom var för sig, trots att deras datum ligger nära varandra. Det är dock inte planeringens fel att de hamnade tätt i almenackan. Det är dessa lössläppta helger, som vi svenska har. Dessa 3 mars-barn är givetvis tillverkade i midsommarhelgen, när Peter drack lite "vuxendricka" och dansade små groderna, då kan det bli lite lössläppt. Det sista barnet fyller i slutet av september. - Jodå, "- tomten slår i alla glasen". Antagligen blev "lillen" till på juldagen. De andra 3 extrabarnen jag fick när jag träffade Helena, har jag ju inte tillverkningsminnen av. Däremot så har jag minnen av första gången jag och barnen träffades, - det räcker väldigt långt!

Jo, det finns hopp om en vår, - även i ett kylslaget Småland.

Några få tuffa krokusskott börjar tränga igenom jorden, - snart....

Det är ju snart dags för påsk. 

Så jag skyltade lite på jobbet.

Klart vi har lite pisk-ris (som Hans Scheike sa).

Vi andra kallar det väl fortfarande för påsk-ris?

Absolut det bästa biblioteket i Forserum!

Bästa jag gjort på länge. - Fixade upp några foton på barnbarnen 

i ett av hörnen i sovrummet. Det finns plats för fler, kidz!

Klart jag har lagat lite husmanskost också. Bl a dessa lådor 

med en av favoriterna: Isterband med dillstuvad potatis.

6 månader utan Helena.

 Hur mycket man än hoppas, strävar efter och upplever, både lycka och tillfredställelse. - Så kan resterna av en f d tand sätta punkt för allt. Bet sönder en av kindtänderna 2020. Pga rådande covid-19 restriktioner och Helenas känslighet och låga imunförsvar, så valde jag att bita ihop några veckor, för att inte dra hem någon smitta, - sen slutade resterna av tanden att värka. I fredags kväll började rotresterna kännas mer och mer. Många alvedon, oxicodon och lite gurglande i 50% "sprattelvatten", har tagit mig igenom helgen. Natten till idag sov jag inget. I morse ringde jag och fick tid hos tandläkaren. Det är minst sagt pinsamt att visa upp sina tänder för ett proffs. Ekonomin har inte funnits för att sköta om tänderna reguljärt hos "tandlekaren" på 15 år. Som vanligt lider jag mer av att tandläkaren stöter emot andra tänder och använder andra tänder som stöd för att få bort resterna av roten (som värker akut). När många tänder är skadade så är det givetvis omöjligt för "tandis" att inte träffa nån halvlös eller skadad tand. Nu är iaf skräpet borta. Då jag har blodförtunnande medicin så rensar blodet bort alla bakterier (hoppas jag). Öm och svullen i hela skallen. - Så nu kan jag inte koppla av och sova, nu heller. Nåväl, vad är väl en utvilad gubbe... 

Igår var jag hos dottern och firade henne på 31-årsdagen. Nästa helg är det dags igen: - En 33-åring och en 29-åring ska grattas. Man inser att man själv börjar bli lite "övervuxen" när barnen stimmar runt 30-strecket. Det trevliga är att barnen och deras mamma är väldigt duktiga på att samlas allihop och umgås. Jag har ju pga covid-19 inte kunnat träffa barnbarn och familjen i den omfattningen man skulle ha velat göra. Nu är jag starkare med bättre motståndskraft och covid-19 har ju klingat av ganska så ordentligt. Så nu kan man återgå till att njuta av mer tid med familjen. 

Det blev faktiskt sex i köket både i lördags eftermiddag och idag (måndag) mellan Alvina och Skittles. Om det "tar sig", så kommer det bli sista aveln för både Alvina och Skittles. När jag sitter här hemma efter tandläkarens arbete med min tandrot och lider av pulserande värk. Så började mitt huvud snurra. - Då inser jag att det idag är exakt 6 månader sedan Helena somnade in. Det är väl precis detta jag ibland försöker beskriva. Dels saknaden och tomheten efter Helena, samtidigt det enkla och spartanska i mina ytliga tankarna. Det är ju detta som är livet. För mig var det givetvis superstort när Helenas kropp slutade fungera och hon somnade in. Ändå så är dagens tandläkarbesök också väsentligt, åtminstone när varje blodpumpning känns ordentligt i hålet efter den trasiga tanden. Går det att jämföra - NEJ. Däremot så är ju tankarna flexibla och hoppar både hit och dit. Det som stör mig mest vad gäller att Helena fick somna in på tok för tidigt, - är att det är så orättvist. En människa som vigde sitt liv åt att hjälpa andra - hela tiden, borde inte vara den som får lämna i förtid.

När man "råkar" hitta blivande godsaker på Biltema.

- Då är det bara att slå till!

Det blir sex i köket detta veckoslut!

Sorg.  Jag inser att många förväntar sig att jag ska vara sörjande och väldigt nedtyngd efter Helenas bortgång. I verkligheten, för mig, är det inte riktigt så. Visst saknar jag Helena och önskar givetvis att hon hade fått leva ett långt, lyckligt och givande liv. - Nu blev det inte så, tack vare den objudna cancern. Frågan jag ställer mig är varför många anser att man ska ha ett "sorgeår" efter att en partner gått ur tiden. Jag vet att man förr ansåg sådant som mer eller mindre obligatoriskt, - inte minst inom kyrkans värld. Att jag inte sörjer så hårt nu, - utan istället saknar henne, beror säkert på att jag började förbereda mig för hennes bortgång 4 år innan hennes livskraft, dödades av cancern. Jag ser nu mer och mer fram mot mitt kommande liv som en singelgubbe, vars fru dött i en sjukdom, i förtid. Inte som en sörjande änkling. 

Spoiler alert!!!  Det kommer att bli sex i köket detta veckoslutet! Dessutom så kommer vi att vara 3 stycken närvarande. - Låter det spännande? Jag klagar inte. Någonstans så är väl det näst bästa, om man inte själv får vara med, - att titta på dom som har sin "herdestund". Nu är det i ärlighetens namn "bara" min Chinese Crested-hane Skittles och Alvina som ska få träffas och förhoppningsvis skapa nya, fina valpar. Alvina och Skittles har en kull tillsammans sedan tidigare. Asakullen  Nu blir det sista gången för Alvina (kull nummer 4, och Skittles kull nummer 5. Skittles kommer att kastreras efter detta "jobb". Så håll gärna några tummar för att det "tar sig"... Om det blir valpar så blir de redo för sina nya hem i mitten av juli.

Snöhelv-te! Usch vad onödigt med de sista ordentliga omgångarna med snö. I tisdags kom det 38 cm! I dag (fredag) var det 12 cm ytterligare. Nog för att vattenförråd och grundvatten behöver fyllas, men 50 cm luftig snö? Nä, nu vill jag att detta smälter så jag kan börja förbereda alla fröer, förkultivering, mm inför odlingssäsongen. Jag kommer (som vanligt) att odla för hushållets sommar, höst och vinter-behov. Jag har faktisk lök, morot och persiljrot kvar än efter förra säsongen. Det är faktiskt så att friheten i att plocka sin egenodlade kål, morot och sallad, mm ger så ofantligt mycket tillbaka att jag njuter, - även när ryggen ömmar efter rensningen, osv. Jag är nog i hemlighet en "bonde-wannabie". 

I söndags blev jag sugen på en "quattro stagioni" pizza.

Klart att gubben gör en egen (med lite extra gott på).

Kan nog bli bra det här. - Jo jag vet att man ska ha osten 

under fyllningen, men i mitt kök gäller mina regler. 

- Här är osten överst!

Orkade äta hälften. Resten blir lite 

"comfort-food" i veckan.

Vitt fruset vatten.

Alvina vill, men Skittles har lite 

problem med att "hitta rätt"...

Hittade denna i flödet på fb. Så jag!

Beach 2024 - Here I come!

 Jag har tagit ett STORT steg mot framtiden. Länge har jag funderat och tvekat. - Det är ju alltid lättare att sitta i soffan och fundera än att ta steget, och ta tag i livet. För att komma vidare i livet så måste jag lyfta på baken och börja gå mot nästa steg i livet, vad gäller många saker. Nu när ljuset återvänder mer och mer så vaknar t o m gubben upp! Våren är underbar! - Även om den inte är här, fullt ut, så knackar den ju lite diskret på dörren. 

Nummer ett är att jag oftare går längre promenader med hundflocken. Jag har ju "bara" 5 hundar kvar hos mig, - så nu kan jag gå med alla samtidigt. Nummer två är att jag har löst träningskort på Hälsogymmet i byn. Jo det har faktiskt hänt! Jag trodde knappt själv på det, trots att jag fyllt i alla uppgifterna sjäv och betalt månadsavgiften. Sanningen är att jag njuter av tanken på att få bättre kondition, samt kanske ta bort lite av "airbagen" som är vadderad runt min midja, (eller före detta midja). Jag har ju haft några hjärtinfarkter och har nu mer och mer problem med lungorna, så bättre kondis och ökad syreupptagning borde göra att gubben orkar hänga kvar längre på denna jord. - Ni blir inte av med mig så lätt!

Skälet till att jag tagit steget nu är att min värknivå under sista veckorna varit väldigt hög. Min slutsats är att om jag lyckas få bättre flås så orkar jag kämpa emot värken bättre. Kan man förebygga så bör man ju göra det. - Sen kan man ju förbanna alla år av stillasittande och passivitet, vad gäller att röra på sig. Det löser dock inget, utan det är nog alltid så att det är bättre att ta tag i det, - när man känner att det är dags. Detta tror jag är en av de viktigaste sakerna, hur man uppfattas av andra. Istället för att gnälla och förbanna saker, så är det bättre att lägga energin på att komma igång! Jag har en del fb-vänner som dagligen klagar på för mycket sol, för lite sol, snö, eller barmark. - Dessa människor kommer aldrig att bli nöjda. Tyvärr så suger dom ändå energi från andra genom sin pessimism. Därför så ser jag framåt istället för att älta det förflutna. Jag kämpar för att inte fastna i pessimism, som tyvärr är lätt att ta till när man är frustrerad och har ont. Som vanligt så använder jag Helena som förebild. Hon lärde mig så mycket om livet, genom sitt egna sätt att leva. Trots att nästan allt jobbat mot henne genom livet, - så var hon en av de mest positiva människor jag någonsin mött. 

Ikväll skulle jag ha varit i Nässjö och lyssnat på Micke och Matti på Brasseri 1864. Som vanligt så blir jag sjuk när jag ska göra nåt roligt utanför hemmets väggar. Just nu är det inte värre än en ordetlig förkylning. - Men det är så typiskt. - Följetongen "Peter kvar i hemmet" - börjar bli väldigt tröttsam. Av de 5 senaste sakerna som varit planerade utanför hemmet, så har jag fått ställa in 3 pga hälsan. 

Fick en Clivia av min fd mellanstadielärare, förra

året. Den blommade några veckor efter att jag 

fått den. - Nu har den vaknat upp igen.

Blev sugen på fisk och skaldjur. - Så det blev lite fiskgryta:

https://www.ica.se/recept/lysande-gul-fiskgryta-1677/

Jag är barnsligt förtjust i dessa: "svinnsmarta lådor". 20:- / st.

Sen hittade jag strimlade kycklinglår, benfri fläskkotlett och 

rökt sidfläsk --> allt till halva priset. Både miljön, plånboken

 och magsäcken tackar och bockar.

 

Dagens lunch med Sweet & sour och strimlade 

kycklinglår. Hittade strimlade kycklinglår för halva 

priset i morse. - Då är lunchmaten extra trevlig att laga.

Jag hetsar lite på våra låntagare på biblioteket att testa

något annat än det vanliga. Räknar med att uppdatera

 denna "tipshylla" varje vecka.

Jag njuter av att få beställa böcker, registrera

dom vid ankomst och sen göra reklam för dom

samt givetvis få låna ut dom till hugade läsare.