Sorg. Jag inser att många förväntar sig att jag ska vara sörjande och väldigt nedtyngd efter Helenas bortgång. I verkligheten, för mig, är det inte riktigt så. Visst saknar jag Helena och önskar givetvis att hon hade fått leva ett långt, lyckligt och givande liv. - Nu blev det inte så, tack vare den objudna cancern. Frågan jag ställer mig är varför många anser att man ska ha ett "sorgeår" efter att en partner gått ur tiden. Jag vet att man förr ansåg sådant som mer eller mindre obligatoriskt, - inte minst inom kyrkans värld. Att jag inte sörjer så hårt nu, - utan istället saknar henne, beror säkert på att jag började förbereda mig för hennes bortgång 4 år innan hennes livskraft, dödades av cancern. Jag ser nu mer och mer fram mot mitt kommande liv som en singelgubbe, vars fru dött i en sjukdom, i förtid. Inte som en sörjande änkling.
Spoiler alert!!! Det kommer att bli sex i köket detta veckoslutet! Dessutom så kommer vi att vara 3 stycken närvarande. - Låter det spännande? Jag klagar inte. Någonstans så är väl det näst bästa, om man inte själv får vara med, - att titta på dom som har sin "herdestund". Nu är det i ärlighetens namn "bara" min Chinese Crested-hane Skittles och Alvina som ska få träffas och förhoppningsvis skapa nya, fina valpar. Alvina och Skittles har en kull tillsammans sedan tidigare. Asakullen Nu blir det sista gången för Alvina (kull nummer 4, och Skittles kull nummer 5. Skittles kommer att kastreras efter detta "jobb". Så håll gärna några tummar för att det "tar sig"... Om det blir valpar så blir de redo för sina nya hem i mitten av juli.
Snöhelv-te! Usch vad onödigt med de sista ordentliga omgångarna med snö. I tisdags kom det 38 cm! I dag (fredag) var det 12 cm ytterligare. Nog för att vattenförråd och grundvatten behöver fyllas, men 50 cm luftig snö? Nä, nu vill jag att detta smälter så jag kan börja förbereda alla fröer, förkultivering, mm inför odlingssäsongen. Jag kommer (som vanligt) att odla för hushållets sommar, höst och vinter-behov. Jag har faktisk lök, morot och persiljrot kvar än efter förra säsongen. Det är faktiskt så att friheten i att plocka sin egenodlade kål, morot och sallad, mm ger så ofantligt mycket tillbaka att jag njuter, - även när ryggen ömmar efter rensningen, osv. Jag är nog i hemlighet en "bonde-wannabie".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar