När man som jag, har levt en längre tid på tomgång, så känns gaspedalen lite otäck att trycka på. Jag har efter Helenas frånfälle, fått tvinga mina tankar och min kraft att tillsammans komma vidare. Det är ju hela jag som ska leva resten av mitt liv, - på bästa sätt. Jag är så glad att sak efter annan funkar, - bättre än jag själv vågat hoppas på. Nu är det i sanningens namn många steg som måste tas. Många olika saker som ska stämma, innan jag är där jag vill / bör vara. MEN - jag har tagit de första vacklande stegen mot framtiden, och det är inte skrämmande - utan oerhört härligt och tillfredställande.
Jag har tränat varannan dag under hela mars, - så här långt. Jag har sökt ett jobb och idag har jag varit på anställningsintervju. Jag vet inte om jag får jobbet eller om jag kommer att ta det, - om jag blir erbjuden det. MEN att lilla Peter tar steget att söka sig vidare på arbetsmarknaden, det är stort. Att sitta på första anställningsntervjun på 23 år var inte det minsta nervöst. - Jag är ju inte piskad att ta jobbet. Så ego-boost big time, - blev resultatet av dagens anställningsintervju!
Helenas visdomsord och synpunkter ringer i mina öron dagligen. - Det är dock bara trevligt - inte det minsta jobbigt. Hon hade älskat att jag försöker komma igång igen efter min egna sjukdomstid och den tid jag valde att vara hemma med henne, under hennes sjukdomsresa. Sen hade hon nog varit lite sur att jag inte börjat dejta. Hon ville av hela sitt hjärta att vi alla, i hennes närhet, skulle gå vidare och njuta av livet. Nu har jag mer och mer börjat njuta av sak efter sak, som jag gör, ser eller upptäcker. Det handlar för mig om att öppna upp sinnet.
Snart ska jag börja på kurs med mina yngsta hundar. Hur jag ska hinna med det - utöver allt annat vet jag inte - men jag ser fram mot detta! Imorgon är det vaccinering av 4 hundar. Jag har ju även låit Alvina och Skittles få träffas och para sig. Om det tar sig, så blir det valpar i slutet av maj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar