"- De´ ä´ mycke´ nu ". Många och långa må vägarna vara för oss dödliga ibland. Dock hade jag aldrig trott att det skulle se ut som det nu gör i världen. Jag vet inte ens vad som är värst.
- Är det en narcisistisk f d president som inte vill erkänna sig besegrad i ett val endast han och hans köpta lakejer hävdar är falskt. Valobservatörerna (från bl a EU) hävdar att allt gått rätt till.
- Är det covid-19 (som lokalt har acclererat väldigt mycket sista veckorna). Tyvärr liknar många saker och företeélser, bland folket, det som hände vid Spanska sjukan 1918-1920.
- Är det kanske det mer "vanliga" som visar var vi står? Hur mycket man som en liten, liten del av samhället blir sedd och även ser på andra.
Först så tar vi en liten kortis om mannen som älskar sig själv så mycket att han förväntar sig att alla andra också ska älska honom. Mr T-rump. Helena har följt USA-valet minutsiöst och jag kan väl lugnt påstå att ju mer man granskar och följer USA´s val och deras "demokrati-process" så blir man illamående. Vill man prova på att vara Gud för en dag så finns det nog inget närmre än att vara president i USA. Man har ju byggt ett system som utgår ifrån att alla presidenter är "goda världsledare" med respekt och gentlemannamässighet mot andra - och inte minst folket. Tyvärr så vet alla (som vill veta), att det efter de 4 sista åren inte alls är säkert att alla presidenter är "goda världsledare". Fortsättning följer dagligen i media...
1918 - 1920 så härjade Spanska sjukan. Det finns tyvärr många likheter med dagens Covid-19. När man hör många, främst yngre beklaga sig över att puben inte får servera starkt efter klockan 22.00 så är väl frågan om man tar covid på allvar. På Spanska sjukans tid så trodde många att det bara smittade vid beröring. Idag vet vi men ändå är många nonchalanta med att förebygga smittspridning, genom att hålla distans och stanna hemma om man hostar har feber, osv. Ca 25% av världens befolkning var smittade av Spanskan. Ca 30-50 miljoner dog. Siffrorna är inte exakta då Spanskan kom och smittades vidare under första världskriget. Om man i en skyttegrav dog av Spanskan eller en kula - gjorde inte så stor skillnad, då.
Vem är det som hamnar mest illa till i sviterna av covid-19? Tyvärr är svaret de redan ganska så isolerade grupperna i samhället. Många kortidshem/gruppboenden och inte minst dagliga verksamheter har stängt under coronapandemin. Dessa personer som normalt jobbar/aktiveras för sin försörjning, har sysselsättning utanför bostaden, - Blir idag väldigt isolerade. De sitter hemma och väntar på att få återvända till sin arbetsplats. Man har ju försökt att bromsa pensionärer från att vistas i affärer/marknader osv. - Tyvärr verkar många av dessa vara väldigt odödliga. När jag försöker handla på tider med lite folk, samt hålla goda avstånd, så kommer plötsligt nån 75-åring uppkrypande vid armen på mig - för det var ju så billiga krukor här... Jag vill ju vråla in i örat på denna 75-åring att: - Det kan bli en jävligt dyrköpt kruka! Men snäll som jag är, stampar jag i marken, knyter handen i fickan och förbannar dumheten. Dessa "smyga-nära-inpå-pensinärer", kan bli grymma smittspridare... Tyvärr verkar det som om många äldre inte tror att de kan drabbas.
Värd att bli smittad av corona för?
Nu lite mer om läget i världsmetropolen Forserum och "Plaza del Dahlstrand" som jag kallar vårt hem. Det är här jag har hämtat dagens rubrik. Det lilla livet. - Livet är helt klart litet när man ser fram emot ett läkarbesök eller ett covidtest, där man får ner en slang i näsan... Man tycker det är upplyftande att åka och tanka bilen. Att åka till närbutiken och handla en liter mjölk är första gången på en vecka som du lämnar insidan av boendet... Samtidigt så måste man ju vara tacksam och ganska så glad över att Helena fortfarande är sig själv och kvar bland oss levande - Dag 875 sedan cancerbeskedet.
Helena gjorde en ordentlig genomgång i slutet av september. Sammanfattningsvis - Inga stora förändringar. Några små tillväxter på metastaserna i bäcken och en ny skugga i en mjukdel i magen. Detta är dock för lite tillkommande skador, för att byta ut den nuvarande receptorsstörande medicinen. Troligtvis så måste Helena gå på "rena" cellgifter nästa gång vi måste byta bromsmetod. Så ju längre vi vågar vänta - desto bättre, om receptorsstöraren inte slutar funka helt för då är det bråttom att starta om med cellgifter direkt. Hennes diabetesvärden har rusat i höjden igen. Så denna veckan mäter hon extra mycket. På fredag har hon teletid med diabetessköterskan. Troligtvis blir det måltidsinsulin igen.
Gubbjäveln då. - Jo jag ska skriva lite om mig själv idag också. Jag har sista halvåret fått mer och mer andningsuppehåll när jag sover *(sömnapne´). Så min samtalsterapeut skickade mig vidare så jag fick en sömnapne´-utredning gjord. Igår var jag på Eksjöklinikerna och fick en genomgång. De undersökte andningsvägarna och svaljet. Det kommer att bli en C-PAP - en maskin som ska ge mig syre när min hals täpps igen av min stora kroppshydda. Jag kommer att ha en mask på mig när jag ska sova - ev så kan vissa byta till en syrgasgrimma, men det är nästa steg. Så snart kommer en kallelse där jag ska prova ut en C-PAP. Sen ska vi testa hur det känns att vakna utsövd...
Jag fick en ovanligt seg och jobbig bronkit/luftrörskatarr. Den 1 oktober kom den och slog ner mig ordentligt. Jag har sedan dess haft feber light mellan 37.2 - 38.2. Inte mycket men länge. Så fort jag gjort minsta lilla så har jag blivit anfådd och flåsig samt att tempen stiget. Hostan och slem/snor var intensivt första månaden. Jag har nu genomgått 3 kortisonkurer och andats ventolingas samt har underhållsdos på bricanyl. Nu är hostande, slem å snor-gubben nästa borta. Covid-19 test negativt. Jag har dock fortfarande en orolig mage, ledvärk och ett flertal andra reumatism-liknande symtom, men jag andas för egen maskin - och som Christer Björkman sjöng: "- Imorgon är en annan dag".
Testnatt med slangar och dosor.
Många saker är det...
How to succeed - Hur man lyckas.
