Veckoslut och helg i (nästan) stillhet.

Fredag är jag ju ledig och denna veckans fredag ägnades åt lite ute-fix. Snart är ju vintern här så lika bra att vara klar med höstbruket. Jag var nere med lite cypressgrenar till mamma & pappas grav. Tände även ett ljus hos Helena. Sedan blev det givetvis matlagning, till mig och svärmor. Det är svårt att låta bli. När jag lagar mat så är jag hela tiden i nu´et. Så om jag kan laga mat hela tiden är allt väl - Det funkar ju bara inte så bra att stå vid spisen 24/7. Speciellt inte med artros i knän och höfter samt stelopererad rygg. Några timmar då och då är wunderbäst, men hela tiden - nope! Jag gjorde också något som jag funderat på länge. Jag beställde tid för gamm-tiken att somna in. På måndag ska jag först följa med som stödperson på ett besök på psyk i Jönköping. Sen ska jag vidare med Trolla. Hon är bara 10 år men mår inget vidare längre. Hon äter ok men tappar ändå i vikt. Häften av alla mornar orkar hon inte ställa sig upp utan jag får hjälpa henne igång Så denna helgen blir det extra mycket kel med gamla Trolla, matriarktiken i flocken.

Lördagen har jag pysslat och småfixat mest hela dagen. Färdigställt utemiljön för vintern. Tagit in pelargonerna. Betalat räkningar. Spacklat dörrfoder i köket. Tagit flera promenader. Planerat lite inför mini-renovering av köket. Plockat fram vinterdäcken så de är redo för skifte, när vädret dippar.

Söndag: "Klockan - Ställ tillbaka klockan" skriker medierna. - Som om jag inte vaknade tidigt nog ändå... Nåväl vad är väl en sömnrik natt. Har börjat slipa foder i köket. Det låter som en baggis men då min rygg innehåller kirurgiskt stål och titan på vissa ställen i ländryggen, så känns varje sliptag ordentligt... (Förlåt, nu var jag lite kinkig men nu har det gått över). Slipningen nu klar! Johan och Thore ringde och frågade om jag ville ha besök - Gissa svaret! Så på några trevliga timmar idag har både ute-trallen blivet rengjord, inför vintern. Lekplatsen testad (med högt betyg). Lite makaroner och falukorv blivit slukade, (Thores önskemål på mat). Det är så härligt när huset fylls av en busig Thore och en förnuftig Johan. - Me like! Det enda jobbiga med sprudlande, trevliga besök är tomheten efteråt. Det blir tyst så in i Malmbäck. Nu ska jag ta en kopp java sen får vi se om det blir nåt mer gjort idag eller om rumpan ska få möta fåtöljen ordentligt.

Bästa Thore, pappa Johan och farfar/pappa Peter.

Thore kör lastbil innan han klättrar under och

 fixar motorn. Sedan hoppar han upp där bak 

och kör båt istället. Tur det finns tvättmaskin...

Blev sugen på snabbmat så svängde ihop kebab-

kryddad fläskkarré, pommes, hemodlade lök, baby-

spenat, pak choy och körsbärstomat. Såsen på yoghurt.

Lite rödtjut smakade riktigt bra till fredagsmaten.

Lördagskväll å allmänt less på allt - Då äter jag 

direkt ur matlådan. Fish ´n chips + 1½ glas vitt.

Man får brumma själv i vissa fordon.

1+2 = hmmm. 

Thore och Johan älskar båda fart, undrar var de fått det ifrån...

Camilla Bergmans härliga bilder.

"Min värld av teckningar och tavlor".

Jag plockar vuxenpoäng.

Ibland blir man nästan rädd för sig själv. Plötsligt insåg jag igår, (26/10) att det var dags att raka sig lite. När jag står framför spegeln så tänker jag: "- Vem fan är du"? Då jag är i ett livsomvälvande läge med mycket, så inser jag att detta även borde omfatta "skalet" (- Det som vissa kallar för utseénde). Innan jag hann tänka för länge så kortades skägget ordentligt. När detta var klart och gubben var nyduschad så var det bara helt givet att åka till Nässjö och skala av ullen på skallen. Det är 1½ år sedan jag klippte håret. Nu ser man i och för sig hur många dubbelhakor jag byggt på mig och även fläsknacken lyser, när håret inte gömmer mig längre. Jag ger dock f-n i detta just nu, för jag kände att jag behövde en nystart, - även med skalet. Efter pälsavskalningen (klippningen) så åkte jag och handlade lite mat. Precis intill mataffären ligger en bra asiatisk lunchrestaurang (*Sunrice). Mmm, jag tar nog en dagens buffé där innan hemfärd, tänkte jag när jag gick och handlade. När jag sen kom ut från affären så fanns inget sug efter asiatisk lunchbuffé kvar i min kropp. - Så jag rullade hemåt, - då passerar jag ju Max. Kanske man skulle ta sig en burgare innan jag åker hem och jobbar, tänkte jag på vägen dit. - Nope, när jag kom närmare så kände jag att jag ville hem och fixa lite mat istället. Så hemknåpad mat (isterband med dillstuvad potatis) slog ut allt annat. Det borde vara några vuxenpoäng på det.

Funderingar på framtiden snurrar hela tiden i min skalle. Alltför ofta resulterar detta i att jag blir sittande och slötittar på nåt meningslöst tv-program. Jag vill förändra mycket, men samtidigt så vet jag att jag just nu gör bäst i att skynda "lagom" fort framåt, (nu kommer kanske Helena och nyper mig i örat, - hon hatade ordet lagom). Det jag borde göra - det gör jag inte. Det jag borde vänta med - drömmer jag om att få starta upp. 

Jag vet inte vad som flög i mig i helgen, men plötsligt så kände jag att det var dags för en nystart, - även vad gäller sysselsättning. Så nu har jag sökt ett jobb i Nässjö. Chansen att jag får det är väl ärligt talat låg, men jag sökte jobb mitt i all omställning. För mig visar det tydligt att jag vill gå vidare. Jag trivs ju väldigt bra på biblioteket/medborgarkontoret som jag har arbetstränat på i ett år, men någonstans så är inte arbetsträning livet ut, nåt jag siktar på. Jag vill tjäna pengar, betala skulder och långsiktigt ha en vettig pension. Tyvärr så sittar man ju lite i ett skruvstäd när man som jag hamnar utanför arbetsmarknaden. Jag kan inte gå tillbaka till min nuvarande anställning, då dom anser att jag är ett problem, då min kropp är sliten. Jag har varit sjukskriven i snart 5 år. Planen är ju egentligen att jag ska få en lönebidragsanställning någonstans och sen jobba 50% och ha sjukersättning (sjukpensionär) på 50%. Detta är helt ok, - men om jag kan jobba heltid på ett administrativt arbete, så skulle det göra att min framtid ser så mycket ljusare ut.

Jag har i 2 veckor haft en löptik i en del av huset och en övervillig hane i andra delen. Ibland har yl och gläfs-konserten varit "något" påfrestande... Nu har hon nästan släpt höglöpet så lugnet infinner sig igen. - Då börjar givetvis nästa tik löpa... Så nu väntar 2 nya veckor med avspärrat hus och hetsiga, sugna hundar. Jag har tänkt att använda hanen i ett språng ytterligare. Sen ska han kastraras. Det är inte smart på en enda fläck att ha löptikar och avelshanar i samma hus! Efter denna kullen så kommer kenneln att förändras. Jag måste lyfta upp 2 nya ungtikar och de äldre avelsdjuren får gå i pension. Som det ser ut just nu så kommer jag att ha 2 avelstikar med skilda linjer i framtiden *(Idun & Vilda). Sen kommer jag antingen att köpa in en hane som får vara utlagd på halvfoder, eller så får jag köpa in språng vid varje tillfälle från fina hanar. 

Mina och svärmors onsdagslådor. Falukorv med makaroner, 

isterband med stekt delikatesspotatis och stuvade morötter 

samt panerad torsk, citronsås och pommes.

Begravningsreferat var infört 

i Smt 22/10.

Nu är urnan med askan jordad. 

Nyansad gubbjävel. 

Moving on...

 Det är en konstig känsla och situation att vara ensam, då plan och önskan har varit att vara ett "vi". Jag vet ju inte alls längre vem jag är. - I mitt och Helenas förhållande vet jag vem jag var, - både före och efter sjukdomarna. Jag var 50% av oss. Nu när Helenas kropp tog slut, så är ju vårt "vi" borta. Frågan är vem Peter är som änkling? Helenas ord ekar i mitt huvud: "- Blir du en sur och vresig gubbe - så kommer jag och spökar för dig..." Hon ville att jag skulle hitta nån att leva mitt resterande liv med. Så även vad gäller oss efterlevande har Helenas storhet och godhet, berett vägen för vår framtid. Om jag sen kommer att vara en änkling som lever mitt eget liv ensam, eller om jag kommer att dela det med någon är ju skrivet i stjärnorna. Ändå är det så skönt att hon öppnade upp dörren för mig, - efter att hennes tid var all.

 Att jag lagar mat för flera kompani, nästan dagligen är en sida hos mig. Jag har fortsatt att laga mat åt svärmor. Detta gör att jag även lagar åt mig själv. Så om jag fuskar - blir svärmor hungrig. Min plats vid spisen är given, då matlagning blivit viktigare och viktigare under sista 4 åren. När Helena fick cellgifter så gällde det för mig att lura i henne lättspydd mat, som hon tyckte om. När hon fick upp maten under måltiden, så tog jag hand om "kräket". Sen var det bara att starta om för henne och äta en ny portion. Nu när jag skriver det efteråt, så hör jag hur sjukt det låter... Sanningen var dock sådan under flera olika perioder under de dryga 4 år som vi kämpade mot cancern och bromsmedicinernas biverkningar. En spypåse fanns alltid nära. 

 Idag är det 8 dagar sedan begravningen av Helena. I ärlighetens namn så är det skönt att de "måsten" som följer efter ett dödsfall, delvis är avklarade. Nu vet jag att mycket är kvar att bearbeta och att tiden måste få ha sin gång. Det känns dock bättre att vara i denna situationen än jag vågat hoppas på i förväg. Troligtvis beror mycket på att jag varit förberedd och i huvudet jobbat igenom olika scenarie under de fyra år vi vandrat med paliativ vård. När jag är på arbetsträningen på biblioteket/medborgarkontoret, så är jag i stort sätt som jag var innan Helenas bortgång. Hemma är det däremot tyst, ensamt och ödsligt. Hatar jag att vara ensam - Nej! - Men med tanke på 16 år som ett par så blir det en djävulsk omställning, från oss till bara mig. När Helena och jag träffades så var det som Helena skrev i vår första gemensamma sång (*Destiny) - "...It´s all or nothing...". Vi har sen levt hela tiden efter den devisen.

 Nu ska jag på något sätt hitta styrfart framåt i livet. Hur och på vilket sätt är idag helt okänt för mig. Det jag vet är att jag idag gärna vill fortsätta med kenneln och träna hundarna. Jag har bestämt mig för att avvakta med stora förändringar om hur eller var jag ska bo i framtiden. Jag kommer att stanna kvar i huset över vintern. Om det sen ska säljas eller om det ska byggas om för att passa mig + ev hyresgäst. - Det får faktisk framtiden utvisa. I ärlighetens namn är huset för stort för bara mig - men jag lever för under 6´100:-i månaden. Då är räntor & amorteringar, värme, el, vatten & avlopp samt sopor inräknat. Så att bo billigare är inte lätt. Då ingår ju dessutom 120 kvadratmeter verkstad/garage, 1´200 kvadratmeter tomt med alla mina odlingar, mm. Så vintern ska användas till att bestämma vilka val det blir, - åtminstone vad gäller boendet.

Framsidan på huset har fått höstskrud.

Hemknåpad salamipizza - en given hit!

Fläsk med löksås och blödarpudding med bacon

till mig och svärmor/svärfar. (potatisen fixades senare).

Smultronplantorna vill fortsätta blomma.

När jag inte kan sova - så lagar jag mat istället. Lasagnette

 och pannbiff med lök + potatis. Färdigt kl 05.00 en torsdag.

Köpte hem lite vin och rom 

så jag kan laga god mat...

Alla helgons gudstjänst den 5 nov.

Fredagslyx - fläskschnitzel, pommes, 

kryddig bea, wokgrönsaker och ett glas rött.

Regnig lördagsförmiddag: - Då lagar jag mat! Kyckling med ris 

och sås, potatisgratäng med champinjoner och rökt fläskkött, 

broccoligratäng med kassler, ris med kassler och champinjonsås.

Min stapel och svärmors. - 4 luncher vardera.

Snittkostnad: 21:-/låda.

Efter 4½ timme är söndagsgrytan färdig. Högrev, 

rödkål, lök, morot, palsternacka och vin.

Recept? Klicka här

Kusin Helen kom med en liten present -

Det är en kryddmix och en stekpåse.

- Supersmidigt och smakrikt resultat.

Helen och Micke kom med fina blommor.

Tack!

Ett fysiskt slut på oss. Även kallat begravning.

 Igår begravdes Helena. Som planerat blev det en ljus och ganska så musikalisk begravning. Då Helena alltid har varit en sångfågel så skulle givetvis även hennes sista resa bli med sång. Tårarna flödade hos många av oss, men det är också väldigt förlösande att vara i kyrkans trygga rum och bara låta sig falla. Jag kommer att skriva mer när jag känner för det. Idag blir det bara ett litet inlägg. 

Vaktmästarna hade lagt ut blommorna efter minnesstunden. 

Handbuketterna formade ett hjärta. - Så snyggt och enkelt.

I kyrkan var det så sparsmakat som vi ville

 ha det. Bandet på urnan har texten: 

"En regnbåge finns i var tår". En melodi 

Helena skrivit. Högst upp på urnan sitter en fjäril.

Foto Margareta Simonsson.

Fjärilen från Helenas urna har nu 

landat på fläktkåpan i köket.

Ljuset som vi satte vid Helenas blommor igår

hade släckts av regn och vind. Nu står det

 mer säkrat i minnesljus-bäraren.

Minneslunden i byn. Enkelt, stilrent och rofyllt.

Givetvis har jag inte bara pillat navelludd, idag. 4 port soppa 

med varma mackor och 5 port kålfräs med blandfärs blev det.

Höstsoppa på högrev och egenodlade grönsaker och svamp.

Äta bör man - annars... --> blir man rynkig!

Dagen före begravningen.

När vi träffades 2006 så kändes det som om ödet varit 

inblandat - Hur kan man annars hitta sin andra halva 

40 mil bort? Vi tatuerade in varsitt "evighetshjärta". 

På mig över mitt egna hjärta. Helena hade ju ett stort bröst 

där, så hon valde att tatuera sitt hjärta på insidan av handleden.

Imorgon ska min fru begravas. Hon blev 58 år och 28 dagar. Det är många tankar och känslor som snurrar i skallen. Jag har ju planerat begravningen och pratat med prästen så han kan säga lite om Helenas livsresa. Allt från dödsruna, urna, blommor vid urnan, handbuketter och vilka ljus som ska vara tända i kyrkan, vilka psalmer osv. Jag har spelat in en version av en sång som Helena har skrivit till sin farmor när hennes farfar avled. Då sjöng hon live i kyrkan på farfars begravning. - Hon sjöng den även på sin farmors begravning. - Nu ska jag sjunga den för Helena på hennes begravning. Jag tror inte jag fixar att sjunga den live imorgon så jag har den inspelad. Jag ska även sjunga "Vindharmoni" som Helena skrev texten till sommaren 2002 i Vadstena, när hon blev inspirerad av Vätterns udda rytm, med vågor kontra dyningar. Jag fick det stora förtroendet att skriva musik till denna sång. Nu är jag ju ingen sångare så jag bad Sanna (dottern) om hjälp, så nu låter det bra mycket bättre, än när jag murrade (gubb-sjöng) ensam. Sanna har också skrivit en svensk text till Ed Sheerans "Supermarket Flowers" som handlar om saknaden efter Helena. Den framförs av Helenas 3 barn! Vi har spelat in all musik i förväg - det räcker mer än väl med att begrava Helena i förtid, - att bara tänka sig att då även uppträda, nope! Sen kommer nog en del att bli lite chockade när utgångsmusik efter begravningsakten blir en sång av och MED Helena själv. Det är en av hennes underbara melodier från tidigt 2000-tal: "Walk with me".

Text & musik + sång och klaviatur: 

Helena Dahlstrand.

Tänk gärna lite extra på Helena imorgon mellan 11 och 12. Hennes minne bevaras bäst genom att vi som är kvar, tar lärdom av hennes sprudlande tro på att positiva tankar och synsätt, gör världen lite bättre. 

Familjehelg.

Tankarna på ett ensam liv och orättvisan att Helena har ryckts bort i förtid, ska inte få vara tongivande mer än nödvändigt. Hur motarbetar jag det? Kan jag ens styra tankarna och saknaden? Har börjat inse att bästa metoden är att vara sig själv - så mycket som möjligt. Med andra ord - fortsätt vara dig själv! Denna helgen har jag umgåtts mycket med mina biologiska kidz och Sanna. Detta i mix med att vara social på jobbet på medborgarkontoret, känns så rätt. Steg för steg så går det upp för mig hur jag själv kan påverka och hitta styrförmågan mot framtiden. Sen är det givetvis inte utan en stor portion saknad, tomhet och sorg, men det är ju så att Helena har tvingat, uppmuntrat och ibland krävt att jag ska se det positiva istället för allt tungt, under många år. När vi startade denna bloggen så var det med ambitionen att alltid se det positiva i varje stund. Att aldrig gräva ner oss i självömkan eller deppigheter. Så även när hon ryckts bort i förtid så finns hennes uppmuntrande ord (och hot) i mitt huvud: "- Om du blir en vresig och sur gubbe när jag är borta, så kommer jag att spöka för dig". 

I torsdags hämtade jag Sanna (Helenas dotter, min bonusdotter) i Nässjö. Jag lämnade henne hos svärmor medan jag jobbade. På sen-eftermiddagen hade vi ett "möte" med hennes fantastiska kontaktperson, Anita. Sen sov Sanna över hos svärmor. Fredag förmiddag tillbringade Sanna och jag i skogen med att hämta svamp. Så bra snack och trevligt med svampplock. Lördag förmiddag blev det lite inhandling i Nässjö och sen firade vi av sonen Johan och mågen Alex som både nyligen fyllt år. Alla mina 4 kidz och 3 av 4 barnbarn var där. Lördag eftermiddag kom Sanna hit. Sen gjorde vi hemgjord pizza och pratade och sjöng lite på kvällen. Sanna sov över i sitt gamla rum. Idag är det namngivningscermoni för mitt yngsta barnbarn, (Joel) i Skärstad. Ikväll är det slutligen tacksägelse i Forserums kyrka för Helena. Just nu verkar det som att det blir jag, Sanna, Bina&Albin, svärmor samt Helenas kontaktperson Anita som besöker kyrkan i samlad trupp. Så som rubriken antyder har det varit väldigt mycket familjärt sista dagarna. 

Man blir ibland förvånad. Mina grannars son beklagade sorgen och agerade oerhört vuxet när vi möttes på pizzerian - trots sin unga ålder, (15 år). Det är sådant som ger hopp om en bättre framtid. Grannarna på min andra sida kom med lite blomster. 

Faster Ida får agera taxi när Thore blir trött.

foto: A Fele.

Jag kidnappade yngsta barnbarnet lite. Idag söndag 

ska han namnges till Joel. Foto A Dahlstrand.

Dom "vuxna" födelsdagspojkarna: Johan och Alex. 

Foto A Dahlstrand.

Klart de största barnbarnen, Julia och Thore, hänger på.

Foto A Dahlstrand.

Grannarna kom in och beklagade sorgen. 

Del 1 av Sannas och min skörd.

Del 2 av godsakerna.