Skolavslutning, rally-SM och odlingsmani.

Denna helgen är det fullt med trevligheter i närområdet. Hur mycket gubben orkar, visar sig efteråt - men jag älskar när det snurrar av trevligheter i närmiljön.

• Rally-SM i Skillingaryd, (Heja Tim!). 
• Swap meet på Stinsen arena, skogsvallen i Nässjö (försäljning av delar samt tillbehör och bilträff med fokus på veteranbildelar, främst amerikanska). 
• Valparna visar mer och mer personlighet. I helgen ska vi testa koppel för första gången. 
• Min yngsta son bygger om sitt hus, - ordentligt! Orkar jag, så ska jag försöka hjälpa honom med lite mer "pappa-råd"...

Jag vet fortfarande inte vad som händer efter den 6/7 med arbetsträning, sysselsättning eller planer för framtiden. - Det jag däremot vet är att jag kommer att få rehabpeng åtminstone till sista augusti. - Så nu spottar jag i nävarna och går vidare på något sätt. - Med eller utan försäkringskassan. Min sommar ska dom INTE lyckas ta ifrån mig!

Tack till alla er underbara människor i min omgivning. Jag nämner inte någon vid namn men ni vet vilka ni är. När livet är motigt så hjälper ett uppmuntrande ord på messenger eller via tele så mycket. Speciellt tänker jag på min namne från Götene. Vi känner inte varandra jätteväl (träffades först i maj 2022), men när han såg att det var motigt för mig så hör han av sig å frågar om han kan hjälpa till. - Han har det inte lätt själv, men ändå sträcker han ut handen. Sådana människor behövs många fler av! 

En klasskamrat från folkhögskoletiden hörde av sig och ville träffas och ta en fika. - Superskoj. Vi blev tighta vänner under tiden vi pluggade (-87-89), men tyvärr så händer ju mycket annat i livet, så man är mycket i nu:et, och tappar lätt bort varandra. Därför känns det extra skoj att träffas efter lång tid och prata, allt från minnen, erfarenheter och framtid. Looking forward to!

Jag har ju odlat mycket i år. - Satan vad med tid jag lägger på detta men jag älskar det! Jag orkar tyvärr inte med att göra allt socialt jag vill med goda vänner , då min energi är begränsad. Men att fixa i odlingarna i 20 min, vila en stund och sen på det igen, funkar kanon.

Fine Jupiter - Till salu, kolla in --->>

Till Salu

Neptunus 4 veckor och bokad 

till Nynäshamn.

Venus ska flytta till Lofoten i Norge.

Mina härliga grannar bjöd på tårta. De 2 ung-

domarna slutar skolan och mamman fyller år. 

Tårtan från Gilberts i Jönköping var himmelsk!

En besökare på biblioteket hade köpt pinoccio-bakelser åt oss,

det var första gången jag testade. Yummie!  foto K Ivarsson.

Idag skördade jag ordentligt med hemodlad mangold.

Jag tar stjälkarna för sig (blir som sparris i konsistensen).

Doppar i kokande saltat vatten, kyler, packeterar, fryser.

Samma sak med bladen - blir som spenat.

Redo för frysen, sen träffas vi i vinter och då, --> 

Då ska jag äta upp er, små godingar!

Halvsyster Vilda väljer koppel åt valparna.

Venus bordsskick är "så-där"...

Neptunus härmar syrran...

Bambi på hal is? Eller lilla jag på egna ben.

 En vecka går ibland fort. - Precis så har det varit den sista veckan. Mycket positivt snurr i vardagen och medvind i sinnet. Någonstans tror jag att jag hamnat väldigt rätt i skallen med tankarna på mig själv. Att fullt ut se (och våga se), framtiden som en möjlighet. Sen vågar jag ju inte tro att det håller i sig - men just nu är det så rätt, så hoppas jag kan fortsätta "surfa på vågen". Vad har jag gjort för att hamna här? Jo, först och främst har jag bestämt mig för att inget är tabu. Alla känslor och jobbigheter som man bär med sig i skallen, - drabbar mest mig själv och ingen dömmer mig lika hårt som vad jag själv gör. Jag är min egen bödel. För att komma till rätta med detta så har jag bestämt mig för att vara helt öppen och inte sätta mig själv sist i alla sammanhang. Jag har under MÅNGA år satt mig själv sist i alla sammanhang och nedvärderat min egen insats vad det gäller allt. Så även här har Helenas sjukdom och slutligen död hjälpt mig att se att jag har andra förmågor än att bara vara en utsliten gubbe. Det är väl ganska så typisk Helena att även efter sin död, lär hon oss andra hur man bör leva och hjälper oss att bli "hela". Våga prata känslor!

Jag har gått hos en fantastisk samtalsterpeut i några år. Det hela började på grund av att jag endast ansåg att mitt värde som individ helt berodde på vad jag presterade. Efter 15 år med sjukskrivningar på halv eller heltid konstant, så såg jag mig själv som helt värdelös, i mina egna ögon. - Jag gjorde ju inget vettigt, jag var en belastning för samhället. Jag går ju på samverkan mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen för att hitta en anpassad sysselsättning, det var dom som "tvingade" mig till samtalsterapeuten. Jag tyckte det var lite "waste of time" till en början, - men idag är det något av det bästa jag någonsin gett mig in i. Idag handlar våra samtal om att göra lille Peter hel efter 15 år av sjukdomar, operationer och dödsfall i familjen. Jag tog på mig att vara den som löser allt och ser till att allt flyter på för andra. Att jag däremot sjunker har väl i ärlighetens namn endast Helena försökt att bromsa. Nu har jag ju börjat lyfta istället. Detta är Helenas och samtalsterapeutens förtjänst. Jag flyger inte än, men får jag ett par vingar så...

Igår var det fredagen den trettonde. Jag har inte haft några större besvär med detta någonsin, men så är jag väl inte heller så skrockfull. När jag satt på tåget till Nässjö igår kväll så inser jag att det är exakt 4 månader sedan Helena försvann. Det är ganska så fantastiskt egentligen, redan efter 4 månader som änkling, är jag på gång att skaffa mig ett liv igen. Dessutam är det viktigaste att jag gör det i harmoni med mig själv. Jag är 100% övertygad om att Helena klappar sina vingar i starkt bifall, när hon ser att jag tar steg för steg vidare i livet. Det är precis vad hon ville. Har ju sagt det innan, men hennes ord sitter i pannloben på mig: "- Blir du en surgubbe - så kommer jag och spökar för dig"... Jag trodde inte att jag skulle tänka mer på att gå ut med vänner och äta i Nässjö än på Helenas bortgång - efter bara 4 månader. Förstå mig nu rätt. Jag hade gjort allt (och lite till) för att få ha Helena kvar, men det alternativet finns inte. Hon är ju med hela tiden i mitt huvud, men det är absolut inget som bromsar, - utan lyfter mig vidare och, vid behov, så sparkar hon mig i baken. 

Fredagen den 13. Grekisk mat och lite förädlad druvdryck.

Min chef Karin och hennes "lammkött" Per samt hans 

mamma, (min mattelärare på högstadiet) Zaid. 

foto: servitören, Per och Zaid.

Som vanligt så lagar jag inte för lite mat...

The hundhög! 6 av de 7 soffhundarna.

I onsdags så fixade jag pass, var hos samtalsterapeuten och

handlade. Som synes så kommer jag INTE att vara hungrig!

Fick ett paket av dottern, Sanna. Man kan aldrig ha 

tillräckligt många matlådor! Så bra - Tack Sanna!

Vi som bor i världsmetropolen har det bra.

Åker man till någon av förorterma Nässjö eller

Jönköping så går det minst 2 tåg i timmen (fram 

till 22.00), åter till världsmetropolen Forserum.

Jag plockar vuxenpoäng.

Ibland blir man nästan rädd för sig själv. Plötsligt insåg jag igår, (26/10) att det var dags att raka sig lite. När jag står framför spegeln så tänker jag: "- Vem fan är du"? Då jag är i ett livsomvälvande läge med mycket, så inser jag att detta även borde omfatta "skalet" (- Det som vissa kallar för utseénde). Innan jag hann tänka för länge så kortades skägget ordentligt. När detta var klart och gubben var nyduschad så var det bara helt givet att åka till Nässjö och skala av ullen på skallen. Det är 1½ år sedan jag klippte håret. Nu ser man i och för sig hur många dubbelhakor jag byggt på mig och även fläsknacken lyser, när håret inte gömmer mig längre. Jag ger dock f-n i detta just nu, för jag kände att jag behövde en nystart, - även med skalet. Efter pälsavskalningen (klippningen) så åkte jag och handlade lite mat. Precis intill mataffären ligger en bra asiatisk lunchrestaurang (*Sunrice). Mmm, jag tar nog en dagens buffé där innan hemfärd, tänkte jag när jag gick och handlade. När jag sen kom ut från affären så fanns inget sug efter asiatisk lunchbuffé kvar i min kropp. - Så jag rullade hemåt, - då passerar jag ju Max. Kanske man skulle ta sig en burgare innan jag åker hem och jobbar, tänkte jag på vägen dit. - Nope, när jag kom närmare så kände jag att jag ville hem och fixa lite mat istället. Så hemknåpad mat (isterband med dillstuvad potatis) slog ut allt annat. Det borde vara några vuxenpoäng på det.

Funderingar på framtiden snurrar hela tiden i min skalle. Alltför ofta resulterar detta i att jag blir sittande och slötittar på nåt meningslöst tv-program. Jag vill förändra mycket, men samtidigt så vet jag att jag just nu gör bäst i att skynda "lagom" fort framåt, (nu kommer kanske Helena och nyper mig i örat, - hon hatade ordet lagom). Det jag borde göra - det gör jag inte. Det jag borde vänta med - drömmer jag om att få starta upp. 

Jag vet inte vad som flög i mig i helgen, men plötsligt så kände jag att det var dags för en nystart, - även vad gäller sysselsättning. Så nu har jag sökt ett jobb i Nässjö. Chansen att jag får det är väl ärligt talat låg, men jag sökte jobb mitt i all omställning. För mig visar det tydligt att jag vill gå vidare. Jag trivs ju väldigt bra på biblioteket/medborgarkontoret som jag har arbetstränat på i ett år, men någonstans så är inte arbetsträning livet ut, nåt jag siktar på. Jag vill tjäna pengar, betala skulder och långsiktigt ha en vettig pension. Tyvärr så sittar man ju lite i ett skruvstäd när man som jag hamnar utanför arbetsmarknaden. Jag kan inte gå tillbaka till min nuvarande anställning, då dom anser att jag är ett problem, då min kropp är sliten. Jag har varit sjukskriven i snart 5 år. Planen är ju egentligen att jag ska få en lönebidragsanställning någonstans och sen jobba 50% och ha sjukersättning (sjukpensionär) på 50%. Detta är helt ok, - men om jag kan jobba heltid på ett administrativt arbete, så skulle det göra att min framtid ser så mycket ljusare ut.

Jag har i 2 veckor haft en löptik i en del av huset och en övervillig hane i andra delen. Ibland har yl och gläfs-konserten varit "något" påfrestande... Nu har hon nästan släpt höglöpet så lugnet infinner sig igen. - Då börjar givetvis nästa tik löpa... Så nu väntar 2 nya veckor med avspärrat hus och hetsiga, sugna hundar. Jag har tänkt att använda hanen i ett språng ytterligare. Sen ska han kastraras. Det är inte smart på en enda fläck att ha löptikar och avelshanar i samma hus! Efter denna kullen så kommer kenneln att förändras. Jag måste lyfta upp 2 nya ungtikar och de äldre avelsdjuren får gå i pension. Som det ser ut just nu så kommer jag att ha 2 avelstikar med skilda linjer i framtiden *(Idun & Vilda). Sen kommer jag antingen att köpa in en hane som får vara utlagd på halvfoder, eller så får jag köpa in språng vid varje tillfälle från fina hanar. 

Mina och svärmors onsdagslådor. Falukorv med makaroner, 

isterband med stekt delikatesspotatis och stuvade morötter 

samt panerad torsk, citronsås och pommes.

Begravningsreferat var infört 

i Smt 22/10.

Nu är urnan med askan jordad. 

Nyansad gubbjävel. 

Hopp-förtvivlan-hopp.

Helenas resa med MS, som varit en följeslagare under alltför många år började närma sig ett möjligt hopp 2018. Hon hade utretts för misstänkt MS-sjukdom, med förhoppning om en diagnos för att kunna börja med bromsmedicin. Tyvärr gav denna utredning som resultat, förtvivlan istället för hopp. Man hittade dels multipla metastaser på hennes skelett men även ett 40-tal plack i hjärnan som tyder på MS. Man har nu kommit fram till att hennes MS inte är lämplig att använda bromsmedicin mot då den krockar med cancerbromsen. Givetvis så måste vi i detta läget prioritera cancerbromsmedicinen. Så när Helena efter flera decennium med MS-liknande symtom och återkommande skov får diagnosen och möjligheten att behandla med bromsmedicin så kan hon inte pga medicinkrock...

Även situationen att behöva vänta 1 - 2 veckor för att få beskedet efter röntgen, innan avstämningsmötet med läkaren var tredje månad, vad gäller cancerns spridning/broms och framtid är just en liknande dans. Ofta på slak lina. Eftersom minsta lilla försämring eller sidosjukdom kan få oerhört stora konsekvenser. Blir Helena t ex förkyld så är risken överhängande att hon hostar sönder revben då de är oerhört sköra.

Hoppas på hopp - Var medveten om att förtvivlan kan slå till - Förlora inte hoppet.

Lev på hoppet!

Igår utspelade sig ett annat äventyr i våra liv. Vi väntade valpar på vår kennel. Tiken, (Trissan), började få täta värkar vid 5 tiden på morgonen. Vid 8 gick stora vattenblåsan. Vid 9.00 - 9.30 så lyckades vi trots dåliga krystvärkar från tiken, hjälpa henne med att få fram 2 döda valpar och 2 tomma fostersäckar. Så oddsen för de kvarvarande i hennes mage var oerhört dåliga då hennes värkarbete avstannade liksom krystvärkarna. Vi tog då beslutet att söka hjälp på ett närliggande djursjukhus. På ultrajud syntes 3 små hjärtan som slog sakta men stabilt. Det beslutades att ett kejsarsnitt var enda vettiga lösningen. Jag fick sagt till mig av veterinären att chansen att klara valparna var oerhört liten men kanske att man kan rädda nån, och åtminstone tiken. Slutligen lyckades man få ut alla 3 levande men väldigt små. Trissan har tagit till sig valparna och sköter dom optimalt. Även om vi förlorade 3 - 4 valpar så fick vi också 3 fina, små valpar. Givetvis så leker ju jag och Helena med namnen på kullen och valparna. Hon har bestämt att kullen heter: Livskraftskullen med underrubrik: "Mot alla odds". Namnen på de små individerna får jag ta på mig, då jag stridit hetast för att ha dom: Geishamors Unike Unikum, Geishamors Starke Styrke och Geishamors Livliga LIVia. Så kasten mellan hopp och förtvivlan som vi så ofta upplevt med Helenas sjukdom kom till mig, även när det gällde hundarna. Nu hoppas vi att vi lyckas få i dom mat och hålla dom varma så kommer de att bli perfekta nya sällskapshundar.

Denna resa avslutades iaf, så här långt, i dur och hopp.

 Geishamors Livliga LIVia. / Geishamors Starke Styrke.

Geishamors Unike Unikum. / Livskraftskullens 1´a måltid.