Julskyltning i Nässjö, 28 nov 2021.

 Idag passade vi på att göra: "2 flugor på smällen". Dels så besökte vi julskyltningen i Nässjö och rullade någon kilometer på Nässjös kullerstensgator. Sedan blev det lite handling på Almenäs köpstad. Därefter firade vi Helenas mellandotter, Sanna (Susanna) som fyller 30.995 år idag, (men 31 imorgon). Hon bor ju i Nässjö nu och då var det ju passande med lite kombinerat adventsfika och födelsedagsfika, efter julskyltningen. 

I övrigt är allt mer eller mindre som vanligt. Jag måste starta med medicin *(tabletter) för min diabetes typ II  som jag hitintills klarat att reglera med mat. Men nu är det slut ,- läkarbesök imorgon. Har dessutom höga blodtrycksvärden å mår "så där". - Har ju inte tid med att vara vek... Mycket man vill och borde göra, - väldigt lite som blir gjort. Jag har fått fram några stjärnor och adventsstakar, samt fått igång utebelysningen, så lite adventskänsla har vi iaf. 

Helenas barn har fördelat julmat och klappinköp - så i år blir det "knytkalasjul". Jag brukar ha väldigt svårt för att hålla igen och inte göra allt (och lite till), men ser detta året som ett led i min ödmjukhetsträning. Hörde att gamla hundar tydligen kan lära sig att sitta, - men jag är skeptisk...

Sanna å Helena på Stora torget, Nässjö.

Helena hemma hos Sanna, nyfikad och nöjd.

Morrondagens födelsebarn - Sanna,- började 

montera födelsedagspresenten direkt..

När vi kom hem igen så blev det fest! En av mina 

favvorätter: Köttbullar, bruna bönor och potatis.

Helena valde en av sina favvorätter: Risgrynsgröt.

Surgubben å Madame i Nässjö.

20 dagar på sträckbänken...

Dagens blogg blir delvis en fortsättning på bloggen från den 1 november:   https://ettfonstermothimlen.blogspot.com/2021/11/i-vantans-tider.html  

Jag skriver lite här efterhand som vi väntar på resultatet. 20 dagars väntan på vår ev framtid eller dödsdom. Jo det är faktiskt så illa det är. Hur f-n ska man kunna våga lita på att vi får en framtid tillsammans? 30 oktober är startdagen och resultatdagen den 19 november.

Helena fick ju kallelse till röntgen, (efter lite påstötningar) den 30 oktober. Redan då var anspänningen hög över tänkbara resultat och utfall. Hon är tröttare och tröttare över tid, samt har alltmer värk i olika delar av kroppen. Främst beror detta på att hennes skelett är så skört att hon skadar revben t ex, när hon hostar. Hennes bäcken är mer och mer instabilt. Så helt klart är det en "progress". Denna är dock väntad - men oönskad. Det vi hoppas på är att progressen, eller utvecklingen av sjukdomen, inte är så stor. 

---...---...---

Helena har hittills haft följande bromsmediciner: 

• 1 hormonbromsare (letrozol + ibrance). 16 aug 2018 - apr 2020.
• 2 receptorsstörare, (faslodex).  Apr 2020 - feb 2021
• 3 cellgift i tablettform, (capecitabine). Feb 2021 - maj 2021.
• 4 cellgift i droppform. Maj 2021 - aug 2021.
• 5 hormonbroms, (tamoxifen). Aug2021 - fortf. 

Man brukar säga att det finns 4 eller 5 steg med bromsmedicin vid just dessa cancersorter som Helena har. Om man då tittar på antal olika bromsmediciner som Helena nu har använt så är matematiken given, men otäck. Då de ofta (alltid) slutar verka efter ett tag så är hela detta skeéndet väntat, - tyvärr. Vi hoppas givetvis  på det för stunden aktuella bromsmedikamentet, men vet att inom en okänd tidsram är det "förkylt" även med detta. Utan att måla "hin håle" på dörren så är det jobbigt att vänta på det besked vi ska ta emot den 19 november hos onkologen i Jönköping. - Heaven or hell?

---...---...---

De 20 dagar vi vandrat och väntat sedan röntgen, kollat förjäves efter remissvar från röntgen på "1177.se", funderat och diskuterat, - är något jag inte unnar något människa. helena bad om att få se ALLT i anteckningarna på1177. Plötsligt så syns ingenting längre av det vesäntliga. Beror det på en ny läkare? Är det för att det är en STOR tillväxt? Det är som Ni kanske förstår inte en väntan som när ett barn väntar på tomten. Utan det är insatser som är de högsta möjliga. Spelar man rysk roulette så har man ju 1 kula i en revolver, men 5 tomma i revolvertrumman. Just nu är frågan om inte rysk roulette vore bättre än chanserna Helena har att medicinen fungerar eller att få ny bromsmedicin. Man inser att allvaret kryper på då 5 chanser av 6 känns som hyfsat goda odds...

---...---...---

Ett utdrag ur min almanacka:

30 okt - röntgen inför avstämning. Kaskad-kräks många gånger på kvällen. 

31 okt - kan bara äta lite yoghurt på hela dagen.

2 nov - ryggvärk vid bröstkota 10, - Jävla lång väntan...

4 nov - fortfarande stel, öm och svullen/spänd i bröstrygg. Inget på 1177 än.

5 nov - Helena vill inte kolla själv på 1177 då hon är "säker" på resultatet... Jag kommer kolla varje dag. utflykt t Jönköping/Huskvarna. H knäckte revben när hon skulle in i bilen efter Max-besök.

7 nov - fortf inget på 1177, - lååååång väntan!   Riktigt ont i revbenet!

11nov - prover H inför läkarbesök den 19´de.  Börjar få urinträngningar.

13 nov - Värre med urinen, har svårt att kissa + doftar skunk...

14 nov - fars dags fika. Ida&Alex + Johan å Thore här. Mysigt. H orkade "bara" 10 min. - Inget skrivet än på 1177.  Urinträngningar värre - H vill vänta med att söka t 19´de.

16 nov - Inget nytt på 1177. H kämpar på men är trött å har ont. 

17 nov - H tele med kurator på Ryhov, - Bra! Tror fan inte att vi kommer att få någon förvarning på 1177, innan besöket den 19´de... Något mindre trängningar, med urinen, - men luktar inte hallon!

18 nov - Mer å mer kramp å anspänning i lägre magtrakten men även mer å mer mot rygg också. Njurar? Urinblåsa? Ländkotor? Kvinnoavdelningen? Fortfarande inget på 1177.

19 nov - H sovit dåligt. - Dels anspänningen inför dagens besök och avstämning, dels värken i nedre nage/rygg. Packar med en "sova-borta-väska" + "medicinlåda, inkl insulin", bara uti-fall-om-att, då det finns chans att hon blir inlagd igen. Tog ett "morgon-urin-prov" så får vi se om läkaren vill kolla av det. Ganska så säker på att hon har urinvägs-infektion eller inflamation.

19 nov kl 10.45 - Avstämning med läkaren efter 3 månadrs behandling. 

• Ingen synlig tillväxt!
• Provsvar: blodvärden ok över hela linjen.
• Penicillin mot urinvägsinf.
• Östrogenbehandling startas med tabletter, för att söka motverka framtida besvär.
• Hon fick följa med hem och vi "firade" med en lunchpizza.

Det får bli ett glädjeskutt (endast visuellt) efter dagens möte.

Paprikaplantorna börjar sloka, 

precis som jag också har gjort över tid...

Några små bevis på min paprikaodling.

Fredagsutflykt.

Helena och jag hade ju bröllopsdag i onsdags (3/11). Det var inte läge då att göra nån utflykt. Idag är jag ledig från arbetsträningen, så då passade vi på. Då cancersjuka kan söka bidrag för peruk så blir det minst en ny frisyr per år. Helena fick nytt hår från "Garantiprodukter i Sundsvall" idag. Dom säljer och har många olika peruker. Så idag fick jag med en rödblond kvinna på utflykten. Trevligt med lite olika peruker så Helena kan klä sig och se ut som hon vill varje dag. - Att jag sen föredrar att hon är naturlig med inget hår eller bara lite stubb, (det är ju trots allt människan och inte håret - det hänger på), lyssnar hon inte alltid på... 

Vackra vyer över Vättern från Oset i Vättersnäs, Huskvarna.

Det var längesen vi käkade "snabbmat". Nu blev 

det en liten miniutflykt till Max i Jönköping.

Efter lite snabblunch blev det ett besök på Helenas favoritstrand

i Jönköpingsområdet: - Oset i Vättersnäs, Huskvarna.

Vy mot sandbankarna vid Elmia/Rosenlund. 

Vi köpte med varsin kaffe på Max, så vi fikade vid Vättern.

Helena i förgrunden med Norrängen, Huskvarna i bakgrunden.

Båthusen i Huskvarnaån vid oset är en idyll!

Lite Alla helgonna-fint hos mamma å pappa.

Även tänt och gravtäckt hos mormor och morfar.

 Madame lyckades fånga en fulgubbe på foto...

15-årig bröllopsdag - då får man faktiskt blunda för allt annat som snurrar.

 Redan 15 år (3 nov 2006 - 3 nov 2021). - Jag minns ju än hur det var att vara ogift...

Vi var ganska så snabba när vi väl träffades, Helena och jag. Vi började prata på internet, via en kontaktsida, i skiftet januari/februari 2006. Att hon envisades med att bo i Falun gjorde givetvis allt lite krångligt, - men är det omöjligt att säga nej, så är det. Efter MÅNGA resor på 40 mil (enkel resa...) med vita faran (en gammal volvo 850) så kom dagen då jag lyckades lura ner dalkullan till civiliserade nejder. Min mor och far gifte sig i Sankta Valborgs kapell (Lövhult, Nässjö) 1962. Givetvis så höll vi på traditionen och härmades med platsen, dock inte med resten... Bröllopsfesten blev i Fsok-stugan vid Lillsjön i Forserum. Jag har ju ett förflutet som orienterare och längdskidåkare - före vin, kvinnor och sång fick in mig på andra spår. Jag ville ha kontroll på allt så vi stod själva för underhållningen, på vårt eget bröllop. Jag fixade all mat själv, vilket inte var så smart då det kanske är trevligt att vara närvarande på sitt eget bröllop... - Våra härliga barn serverade. 

Idag är det alltså dags för kristall-bröllop. Man får väl lov att vara glad för att vi kunnat stödja varandra när tiderna varit tuffa. Eller som jag ibland lite skämtsamt brukar säga: "-Vi lovade varandra att leva i nöd och lust" - "men varför har det blivit så mycket nöd?". Vi har ju tyvärr haft sjukdomar som slagit ut oss gång efter annat, både Helena och jag. Varje lördag så delar jag medicinen för de kommande veckan i våra dosetter. Då kommer ofta tanken: - Hur/varför hamnade vi här? Helena har nu bl a en försvarlig dos med morfin, som kunde golvat en häst. Det har varit otaliga operationer, ohälsa och sjukhusbesök. Det trevliga är att vi faktiskt haft varandra som stöd under denna krokiga resa. Som Billy Ocean sjunger; "- When the going gets tough - The tough gets going". Det är faktiskt resan som är värd kampen. Tillsammans blir man starka om man vågar ta sig an utmaningarna som livet kastar på en.

"- Ni får aldrig bråka förrän ni har tänt alla ljusen".

Förrätt: räktorn. Varmrätt: potatisgratäng med krämigt

 fläskfilétäcke. Efterrätt: vaniljglass med varm hjortronsylt.

"- Av längtan till dig".

Från vä: Sabina S, Anna D, Johan D, Ida D, gubbe D, 

Helena nybliven D, Susanna S, Stefan S och Joakim D.

Sankta Valborgs kapell, Lövhult, Nässjö.

Det är Sveriges första idrottskapell, byggt 1948.

I väntans tider...

 En gång i tiden så betydde det att man skulle få tillökning med en ny fantastisk individ. Nu är väntans tider en dans på slak lina - där vi kastas fram och åter mellan hopp och förtvivlan. 

Helena fick influensasprutan i torsdags, samt vaccindos 3 mot covid-19. I torsdags fick Helena även kallelsen till magnetröntgen i lördags i Eksjö. Vi hade redan besök av sonen Stefan m fru inskrivet i kalendern. Inte mycket tid att spela med, men prio ett är ju Helenas hälsa, så... 

Helenas tredje covid-19 + influensaspruta = check!

Sedan cellgifterna slutade fungera i juli månad, så har Helena återigen börjat med hormonbromsande medicin. För att förklara något invecklat på Småländska: - Man bromsar östrogenet från att fritt flöda i kvinnokroppen. Det man hoppas uppnå är att utan östrogenflöde bör inte heller cancercellerna flöda med lika enkelt, i kroppens organ. 

Nu var det alltså dags att kontrollera om metastaserna sprider sig eller om hormonbromsen funkar och ser till att metastaseringen i hennes kropp inte utvidgas. Det värsta av allt är när Helena gjort magnetröntgen (eller som det ibland istället blir, datatomografi), är väntan på svaret. I slutet på denna veckan eller nästa vecka hoppas vi på svar, så vi kan planera lite för framtiden. 

Efter lördagens äventyr på höglandssjukhuset i Eksjö (eller Oaklake, som det borde heta på utrikiska), så åkte vi och handlade lite i Nässjö, samt tog en asiatisk lunchbuffé. Väl hemma så slocknade Helena, då det varit ett stort energiuttag. När Stefan & Linda kom så väckte jag henne, då mådde hon riktigt illa. Så det blev ett ordentligt antal kaskadkräkningar i lördags eftermiddag/kväll. Febern steg. På natten kunde hon behålla en rostmacka. Sen blev det en trött söndag - men inget mer kräk och feberfri. Idag är hon åter på banan. Hon lyckades äta en hel portion med kycklingsallad till lunch.

Denna väntan på resultat av röntgen, om var vi är, mellan himmel eller helvete, är påfrestande "big time"... Vi har sedan 16 augusti 2018 levt livet i 3-månaders intervaller. Vi har fått flera negativa besked vid 3-månadersavstämningarna men som väl är så har man då kunnat ändra behandlingen, så framtiden inte varit så svart. Helena är (som vanligt) rädd för att det nu inte bromsar tillräckligt. Jag är mer ambivalent. Ena dagen tror jag att det bromsar spridningen - nästa dag är jag övertygad om att det inte funkar. Så spänning har vi gott om i livet, tillsammans. Vi behöver definitivt inte se på spännande filmer för att få en "nervkittling".

Kycklingsallad: saftig kycklingfilé, mixsallad, egenodlade toma-

ter, osttärningar, rostat bröd, gurka och en hemslagen dressing.

Dagens önskemåltid, som smakade för madame H.