Jag är inte längre ensam i sängen.

Så skönt att jag äntligen har hittat en trogen partner, igen. Jag är helt övertygad om att vi kommer att hänga ihop, livet ut. Det konstiga är att jag inte har sett denna nya "sängdelare" som en presumtiv, kramgo vän, förrän i söndags. I ärlighetens namn så var det kanske inte denna partnern jag hoppades på, men är man trött på att nästan gå vilse i dubbelsängen, så är man. Min nya kramgoa vän är väl på ytan lite kantig och stel, men inuti är det mjukt och varierat med olika ytor, material och färger, - minst sagt färgrikt! Sen är denna nya vän även lite efterhängsen, men jag har inte råd att vara kräsen. Så välkommen in i min dubbelsäng:  --->   tvättkorgen!

Förlåt, - men ligger man vaken på nätterna, när värken förstör sömnen och tvättkorgen står i den vakanta delen av sängen, - då börjar min fantasi vakna.

Min hund Idun är bättre efter den akuta kastrationen. Hon har inte längre någon feber. Så nu ser vi henne som en i flocken igen. 

Fredagen den 3´dje skrev jag ju i bloggen senast. Då var det både bröllopsdag och allahelgonna-ljus-tändning. Så som brukligt är denna helg konstig. Sedan mina föräldrar dog 2004 så har det alltid varit ljuständning på graven i Allahelgonna. Att Helena och jag sen valde att gifta oss just denna helg berodde på att vi ville vara gifta innan jul. Allahelgonna var då enda helgdagsaftonen innan just jul. Att Nässjö mk sedan alltid har sitt stora, härliga rally just i Allahelgonna är sen gammalt. När jag var en liten fjunis så var man ute och njöt av vrålande pv, amazoner, saab v4´or osv. Med åren så blev jag ordförande i Nässjö mk. Då var det istället mycket arbete med att få till allt med rallyt, som funktionär. Så i år lyckades jag få ihop allt, utan att självantända. Tända ljus med eftertanke, rally så motorsjälen fick sitt samt minnet av bröloppet, där jag som vanligt överskattade min egen förmåga. - Hur smart är det att sjunga i kyrkan på sitt egna bröllop? Laga och fixa till all mat? Samt underhålla på samkvämet...

Plötsligt händer det!  Obs - inte jag på bilden!

Här är min nya partner, - tvättkorgen.

Vad ska nu hända? Begagnad slätspont.

Det f d köket är nu spikutdragnings-station.

Del 2 av 4 lass. 

Morapanel eller allmogepanel, som den också kallas.

Kommer att täcka 7.6 meter (bröstpanel).

Lördagen tillbringades delvis i skogen.

Sveriges största rally, 230 ekipage.

En av veteranerna, - en härlig Amazon i app K -

 klassen. Det fanns även moderna R 5 bilar,

så stor bredd på startfältet.

Givetvis så laddades med fika. - Baguetter med ost/rökt kyckling

eller mjukost med skinka. Yngsta sonen Johan, barnbarnet Thore

 och Thores halvbror Einar, trivdes i skogen.

Många ljus var tända i minneslunden, hos Helena.

Fint hos mamma å pappa.

Morfar å mormor ligger i Huskvarna

på Brånerydskyrkogården.

Sveriges finaste kyrkogård?

17-årig bröllopsdag.

Idag är det dags för bröllopsdag. Det är minst sagt konstigt att en årsdag som varit fest och glädje, (medan Helena var i livet) nu istället blir en dag där man känner sig enormt ensam. Hur som så finns minnet av bröllop, årsdagar och diverse trevliga resor, festmåltider, mm i minnet. Dom försvinner inte trots att hon är borta.

Var hos läkaren i tisdags. Det blir ultraljud av min svullna, ömma hälsena och troligtvis sjukgymnastik efter detta. Jag har nu börjat med en underhållsdos morfin. Det är en depåvariant som utsöndras under många timmar. Jag har ju försökt undvika morfin länge, men tyvärr så ökar värken mer och mer, så jag måste ta denna medicin för att lyckas stå upp på dagtid. Jag har ju redan fulldos alvedon och värkplåster. I övrigt så var alla värden ok, så ni får nog stå ut med gubbaknölen ett tag till.

Denna tid på året är jag alltid lite mörk i sinnet. Regn, dis, dimma, väta och kylan får dysterheten att växa. Jag har dock inte följt med termometernas resa, ner mot bottenvåningen. Jag har stannat upp och reflekterar lite istället. När det väl är "riktig vinter" så har jag inga problem, det är sen höst och tidig vinter som är bäst på att sänka mitt mod. Samtidigt så vet jag vad som kan lyfta mig. T ex så blev jag idag bjuden av ex-chefen Karin på lunch och lite samtal. Ikväll fick jag ett telesamtal som handlade om allt mellan behandlingspedagogik, förkylning, ex-partners och hundar. Plötsligt så är mörker, dis och höstfukt lättare att acceptera. Lite vettigheter får mig att se framtiden an.

Trots att väder, arbetsbrist, väldigt mycket måndag (när man är ofrivilligt ledig) och sjuk hund, så är det bara en bris jämfört med alla dessa sanslöst förutsägbara jul-fjoll-filmer som rullar på flera olika kanaler. Här är ett synopsis som funkar till majoriteten av alla fjollfilmer som nu visas:

1. En vacker tjej som förlorat sin pojvän från college. 
2. Antingen är denna tjej en extremt duktig sångerska eller kakbakare.
3. När hon inser att hon kommer att vara väldigt ensam i jul och snyftet är nära -->
4. Så kommer han!!! Helst under en förbannad mistel och så lever de alla sina dagar i en rosa bubbla där allt är så fantastiskt som det bara kan vara i en amerikansk jul-dussin-film.

  Detta otyg började redan i slutet av oktober! Vem vill se julfilmer dygnet runt i flera månader, - innan julen är här?  Okej att man visar helylle julfilmer veckan innan jul, då är det helt ok. Men dygnet runt i 2 månader? - Nope!

3 november 2006 sa vi JA. Alla bröllopsgäster tände varsitt ljus.

"-Ni får inte lämna varandra om ni bråkar förrän ni tänt alla 

ljus och släckt ett i taget"...

Livets oförutsägbarhet, det sa inte prästen något om.

Idun fick livmoderinfektion, som ledde till inflam-

maton. Nu är livmodern borttagen. Konvalesens

 med färskfoder, penicillin och värkmedicin.

Hittade en 20:- låda med grönheter, nu blir det grytor och soppor.

Fick också låna en spännande bok: Fredsfittan av Agnes Hell-

ström, f d ordförande i Svenska freds och skiljdomsföreningen.

Dagens lunch på Forserumskrogen: Fläskschnitzel med bea.

Tack Karin!

16-årig bröllopsdag.

Bröllopsdag ska ju vara lite festligt och mysigt att fira. Idag skulle vi ha firat vår 16´de bröllopsdag. Tyvärr så ville det sig inte med hälsan, så vi fick inte den chansen. MEN jag ska ju inte vara en sur å bitter gubbe. Så istället för att förbanna sjukdom och elände ska jag försöka minnas bröllopsdagar som blivit glädjefulla minnen. Den längsta resan vi gjort tillsammans var till nordjylland 2007 för att fira 1 år som gifta. Vi hyrde ett nybyggt designhus mellan Lökken och Blokhus nära stranden, vid "Vesterhavet", (Skagerack). Det kostade mindre än något vi hittade i Sverige, då november inte är så högt efterfrågat. Vi hade 5 underbara dagar på nordjylland med jacuzzi, drakar, sälkutar, havens möten i "Grenen" vid Skagen, mm. De barnen som bodde helt hos oss följde med. 

Bröllopet 3 nov 2006 i Sankta Valborgs kapell, Lövhult, Nässjö.

1-årig bröllopsdag firades på nordjylland i Danmark 2007.

Sanna, Helena, Stefan och Johan. Jag är som vanligt lite bakom...

Bokmässan 2010, foto Desirée Fredlund.

Nytt foto för vidarelansering av 

vårt företag: Duo Dito hb, - 3 nov 2009.

Camilla Bergmans härliga bilder.

Hur det nu ska bli att fira bröllopsdag ensam, det vet i fasen. Men jag kommer att försöka njuta av de minnen som finns. Det är ju tur att vi faktiskt har försökt skapa bra minnen, - trots allt motstånd som livet givet oss. Så det är bara att dyka ner i "memory lane" och välja bra minnen att gotta sig åt.

Fredagsutflykt.

Helena och jag hade ju bröllopsdag i onsdags (3/11). Det var inte läge då att göra nån utflykt. Idag är jag ledig från arbetsträningen, så då passade vi på. Då cancersjuka kan söka bidrag för peruk så blir det minst en ny frisyr per år. Helena fick nytt hår från "Garantiprodukter i Sundsvall" idag. Dom säljer och har många olika peruker. Så idag fick jag med en rödblond kvinna på utflykten. Trevligt med lite olika peruker så Helena kan klä sig och se ut som hon vill varje dag. - Att jag sen föredrar att hon är naturlig med inget hår eller bara lite stubb, (det är ju trots allt människan och inte håret - det hänger på), lyssnar hon inte alltid på... 

Vackra vyer över Vättern från Oset i Vättersnäs, Huskvarna.

Det var längesen vi käkade "snabbmat". Nu blev 

det en liten miniutflykt till Max i Jönköping.

Efter lite snabblunch blev det ett besök på Helenas favoritstrand

i Jönköpingsområdet: - Oset i Vättersnäs, Huskvarna.

Vy mot sandbankarna vid Elmia/Rosenlund. 

Vi köpte med varsin kaffe på Max, så vi fikade vid Vättern.

Helena i förgrunden med Norrängen, Huskvarna i bakgrunden.

Båthusen i Huskvarnaån vid oset är en idyll!

Lite Alla helgonna-fint hos mamma å pappa.

Även tänt och gravtäckt hos mormor och morfar.

 Madame lyckades fånga en fulgubbe på foto...

15-årig bröllopsdag - då får man faktiskt blunda för allt annat som snurrar.

 Redan 15 år (3 nov 2006 - 3 nov 2021). - Jag minns ju än hur det var att vara ogift...

Vi var ganska så snabba när vi väl träffades, Helena och jag. Vi började prata på internet, via en kontaktsida, i skiftet januari/februari 2006. Att hon envisades med att bo i Falun gjorde givetvis allt lite krångligt, - men är det omöjligt att säga nej, så är det. Efter MÅNGA resor på 40 mil (enkel resa...) med vita faran (en gammal volvo 850) så kom dagen då jag lyckades lura ner dalkullan till civiliserade nejder. Min mor och far gifte sig i Sankta Valborgs kapell (Lövhult, Nässjö) 1962. Givetvis så höll vi på traditionen och härmades med platsen, dock inte med resten... Bröllopsfesten blev i Fsok-stugan vid Lillsjön i Forserum. Jag har ju ett förflutet som orienterare och längdskidåkare - före vin, kvinnor och sång fick in mig på andra spår. Jag ville ha kontroll på allt så vi stod själva för underhållningen, på vårt eget bröllop. Jag fixade all mat själv, vilket inte var så smart då det kanske är trevligt att vara närvarande på sitt eget bröllop... - Våra härliga barn serverade. 

Idag är det alltså dags för kristall-bröllop. Man får väl lov att vara glad för att vi kunnat stödja varandra när tiderna varit tuffa. Eller som jag ibland lite skämtsamt brukar säga: "-Vi lovade varandra att leva i nöd och lust" - "men varför har det blivit så mycket nöd?". Vi har ju tyvärr haft sjukdomar som slagit ut oss gång efter annat, både Helena och jag. Varje lördag så delar jag medicinen för de kommande veckan i våra dosetter. Då kommer ofta tanken: - Hur/varför hamnade vi här? Helena har nu bl a en försvarlig dos med morfin, som kunde golvat en häst. Det har varit otaliga operationer, ohälsa och sjukhusbesök. Det trevliga är att vi faktiskt haft varandra som stöd under denna krokiga resa. Som Billy Ocean sjunger; "- When the going gets tough - The tough gets going". Det är faktiskt resan som är värd kampen. Tillsammans blir man starka om man vågar ta sig an utmaningarna som livet kastar på en.

"- Ni får aldrig bråka förrän ni har tänt alla ljusen".

Förrätt: räktorn. Varmrätt: potatisgratäng med krämigt

 fläskfilétäcke. Efterrätt: vaniljglass med varm hjortronsylt.

"- Av längtan till dig".

Från vä: Sabina S, Anna D, Johan D, Ida D, gubbe D, 

Helena nybliven D, Susanna S, Stefan S och Joakim D.

Sankta Valborgs kapell, Lövhult, Nässjö.

Det är Sveriges första idrottskapell, byggt 1948.

Träna för att orka vara stödjande.

 Jag har varit några gånger hos en samtalsterapeut, på den lokala vårdcentralen. Nu har hon fått igång huvudet på mig. Vi pratar om allt - inga tabun. Hon har läst in mig väldigt väl. För mig är det bra när jag möts av rakhet utan krusiduller. Hon ställde frågan andra gången vi träffades: - Vad gör du när du är ensam, efter att Helena är borta? Jag kände att jag verkligen inte hade tänkt på det. Så jag försökte slingra mig lite med floskler som, - Det får tiden visa, osv... Det köpte hon inte! - Hur ska du bo när du är ensam, kom nästa fråga. Där och då insåg jag att jag måste vara lika rak och direkt i mina svar som i vad jag själv vill bli bemött med. - Både för min skull och även för att hon ska ha en chans att bemöta och få mig vidare på vägen. Idag så var frågan: - Vad ska du göra med all tid du kommer att få den dag du är helt ensam? Så enormt nyttigt att få växla ord med en proffessionell människa som inte är rädd för att trampa på ömma tår. - Precis vad jag behöver! Om jag kan bygga mig så stark som möjligt, så orkar jag både att stå vid Helenas sida som det stöd jag vill under cancerresan och även, förhoppningsvis, vara hyfsat stark efteråt också.

Hon (samtalsterapeuten) har fått mig att söka hjälp för min sömnapné, som bara blir värre och värre. Nu ligger en remiss och väntar hos specialister på just andningsuppehåll i sömnen. Hon har också fått denna feta, stillasittande gubbe att resa sig upp och göra ett försök att tänka mer på sig själv. Har varit en gång hos sjukgymnast/rehabsamordnare som jag bestämt med att jag ska försöka nå ett hälsosammare liv innan jul. Så får Ni se en överviktig gubbe ute på promenad så kan det vara jag. Bara att hojta: - Heja på! 

Hur ser det ut med livet i övrigt då? - Helena håller fortsatt på med behandling av käknekrosen. Dock har hon fått ställa in de sista gångerna pga illamående. Igår började hon en ny omgång med rehabbassängen i Nässjö. Det är ju en av få träningsgrejer som funkar för henne. Att hon behöver en assistent som hjälper henne i och ur gör ju inget då denna assistent (som är jag) nu kanske behöver ha en kudde på magen under tomtedräkten, till jul. Så lite gratisträning tackar jag inte nej till. 

Då livet är lite enahanda och grått - så finns det alltid en sak som piggar upp. - Några timmar med mitt busiga barnbarn Thore, gör att jag hamnar i nu´et direkt. Bra att han väcker upp mig lite.

Thore och farfar tränar på: - AHHHHH!

Skittles och jag har nu avslutat aktiveringskursen och denna lille härlige kille överraskar mig ofta. Han vågar gå nära STORA hundar utan att tveka, nu. Från början var han en liten, tveksam kille - Men kursandet med andra hundar och kontaktträning mellan honom och mig har varit väldigt nyttigt, för oss båda. Nästa steg väntar vi med tills i vår då värmen återvänder. Nu blir det hemmaträning för hela flocken i vinter med lite små utflykter, osv.

Elände och lycka tillsammans vandra...

Eländet fortsätter... Just skiftet oktober/november har varit tufft för oss/mig. Benbrott 1976, två halsoperationer (giftstruma och bisköldkörtel överproduktion)2014 + 2016, extrasonen Robins bortgång 31/10 - 13. Vårt giftermål tillhör inte eländet - utan det är det som gör det värt att kämpa.

Bortoperation av sköldkörtel + 1 bisköldkörtel, 2014.

Ny operation av 2 bisköldkörtlar, 2016

Giftermål 2006-11-03. Detta är alltså lyckan 

som  symboliseras - INTE elände.  Fr v: Sabina, 

Anna, Johan, Ida, jag, Helena, Sanna, Stefan å Jocke.

13 år senare. Mot en finmiddag på bröllopsdagen.

Idag har vi varit ute och käkat Grekiskt. Vi landade på "En Italienare & en Grek" i Jönköping. Till förrätt blev det Tzatziki med vilöksbröd. Som varmrätt satsade vi på Souvlaki (Grekiska grillspett). Mycket kött både fläsk och nöt, serverat med friterad bakpotatis och grönsaker samt den obligatoriska tzatzikin. 9 av 10 poäng. Rekommenderas!

Helena hade handlat en bröllopsdagspresent till mig.

En klocka i trä med vackra inskriptioner på baksidan.

Lite ansad gubbe...

Hon.

Grillspett (fläsk och nöt) karamelliserad rödlök, 

friterad bakpotatis, tzatziki och lite grönsaker, Yummie!

Madam njöt, helt rätt, av riktig Italiensk glass.