Omställning.

 Nu har Helena fått stråla revbensbågen som ill-värkte. Ännu har det inte haft full verkan. Antagligen har det svullnat efter strålningen då hon känner mindre just på den ömma punkten, än tidigare, - men mer på runtom-liggande områden. Det är ganska så vanligt att det uppstår svullnader efter strålning med hög intensitet. Den metastas som värker i höften/bäckenet hittade de inte. Frågan är om det istället är MS - påverkan? Som väl är så är denna värk, mindre intensiv än revbensvärken.

Hennes ömmande tand är bort-opererad. Det behövdes "bara" ta ut en fuling, denna omgången. Vi hoppas att det stannar vid det. Hon går fortsatt på penicillin för inflammationen i käkbenet. Hon ska få tandprotes, när de ser att käkbensnekrosen inte blossar upp, igen. 

Nästa vecka blir jobbig för Helena. Vi börjar med prover på måndag för Helena, (inte så värst jobbigt). Sen ska jag till läkaren för årlig besiktning av den utslitna kroppen. På onsdag ska Helena läggas in tidigt på dagavdelningen på onkologen för en leverbiopsi. Det blir både röntgen, och lokalbedövning då man sticker in ett "rör" genom kroppen och in i levern för att ta ett prov som visar exakt vilken sorts cancer hon har nu (efter 2½ år). Det är inte ovanligt att cancern ombildas/förändras över tid. Så egentligen är det superbra att man testar så hon kan få rätt motmedicin. - Sen är ju (tyvärr) Helena så påläst att hon vet att levern är väldigt blodrik. Vi har ju sagt internt i hemmet att "- Va skönt att det inte är nån cancer i blodrika organ". - Nu är det ett faktum. Givetvis har vi vetat om att dagen då bromsmedicinen slutar verka: - Då kommer det att fortsätta spridas. Sen trodde inte jag att det skulle gå på inre organ, ännu... 

Näst-nästa vecka är det dags för första cellgifterna. Nu har ju Helena ätit en form av bromsmedicin innan, som påminner lite om cellgifter (Ibrance + Letrozol). Men nu är det dags för "the real deal"... Jag vet inte varför jag känner ett sådant motstånd mot bara ordet: cellgifter. Ordet cancer, (som många inte vill ta i sin mun) har jag vant mig vid. Bromsmedicin mot spridd cancer - inget problem att säga.  Kommer jag att hinna vänja mig vid ordet cellgift innan de slutar verka? 

Vi glädjs åt att få äta lite husmanskost iaf. När det tar emot i livet så måste man ju glädja själen på konstgjort sätt. Mitt sätt har blivit mat, (det syns på mig, också). Jag skulle nog inte bara ha blivit en sjukskriven, utsliten gubbjävel - utan kanske kock istället?

Regnbågsfile, mos, stuvad spenat och citron/dillsås.

Fläskschnitzel med grillad pak choi, 

rostade morötter och beasås

Fläskkotlett, sås med grönisar och stekt potatis

Ris, korvstroganoff och lättbrynt blomkål.

Om allt går som väntat så kommer vi att få en kull valpar inom en månad. Det är vår egenuppfödda Alvina som varit ute och "slarvat" med Skittles. Alvina visar gärna magen för mig men det är för tidigt att säga säkert att det finns valpar där inne. 

Hon försökte gömma sig - Tji fick hon...

Idag har vi fått riktigt vinterväder - över 20 cm snö. I måndags hade vi minus 10 grader, kl 8 på morgonen. Förra veckan töade det bort en hel del. I morse när vi vaknade, så stod en bil parkerad på uppfarten och nån skottade bort jättevallen. Det var yngste sonen Johan som tänkte på oss - före jobbet. Tack Johan! Nu har jag varit ute 2 ggr och rensat upp det som Kung Bore tvingat på oss. Det ser inte bättre ut än att det får bli ytterligare en runda innan sömnen kommer.       

½ - färdig...

Snö på Småländska höglandet.

Strålande tider!

Vissa saker repriseras. Annat är nytt men ändå väntat. Nä, nu pratar jag inte om att tomten kommer och gör alla barn glada på jul. Även oönskade saker upprepar sig. - De må vara hur effektiva som helst, - det är ändå ett skit att behöva. Just nu är det lite kaos i våra liv. Vi tar det ändå så lugnt som man möjligen kan. Men tro mig: - Det är mycket nu...

• Helena har blivit strålad 2 gånger tidigare.
• Hon har genomgått två olika bromsbehandlingar, tidigare.
• Hon har bekräftad käkbensnekros, orsakad av skelettstärkande medicin.

Plötsligt så tar allt ett bamsestort steg framåt. Helenas metastaser har ökat i antal och de gamla i omfattning - Det växer till sig! Även i levern har det nu upptäckts metastas. Hon har dessutom HÖG smärtnivå i underkäken. Hon har ju tidigare behandlats för käkbensnekros, nu har hon en ny inflammation i käken. Hon har nu penicillin mot inflammationen över helgen - På måndag kl 09.00 ska hon opereras. Minst en tand måste dras ut för att komma åt...

Idag har vi varit på strålningsavdelningen på Ryhov, Jönköping. Snyggaste avdelningen med akvarie i väntrum, avslappnande tavlor, mm. Man har satsat på en lugnande inredning här. Vi träffade strålningsläkaren som visade och förklarade planerna. Då Helenas cancer aldrig kan "läkas ut", utan är konstant, livet ut, så strålar man skelettet 1 gång med hög intensitet för att bränna sönder metastaserna så värken minskar för patienten. Man kan som mest stråla 2 gånger på samma ställe - Sen får klienten stå ut med metastasvärken. Det är en olycklig sammanslutning av ett flertal metastaser som alla har växt - Nu är de tillsammans starka/stora nog att pressa på nerver i intill-liggande muskler. Det ger sig mest till känna via revbenen, på vänster sida in mot övre delen av magen. I höjd med mjälten. Detta ger en djävulsk värk. Helena har även ett område ner mot svanskotan som ev ska strålas. Idag tog man en ny datatomografi med påtejpade ståltrådar på de ställen man anser vara värst. Man brukar tatuera in tre prickar - för att kunna rikta in strålningen så exakt som möjligt. - Nu slapp Helena det för hennes gamla prickar syntes väl ännu. Nu är det "bara" en helg att härda ut - Sen blir det strålning kl 13.00 på måndag. Idag var det direkt efter onkologens strålningsavdelning var det dags för besök hos käkkirurgen. - Nu sover Helena.

Ett vackert akvarie skiljer korridor och väntrum åt.

Snart ska även en biopsi tas i metastasen i levern, för att påvisa om hennes cancer är likadan nu som när den knackade på dörren juli 2018. Detta är viktigt för att använda "rätt" cellgift mot tillväxt. Detta blir den tredje bromsmedicinen som vi testar. Nu är det bara att hoppas, be och hålla tummar och tår att den fungerar på Helena och orkar bromsa spridningen.

När vi startade denna blogg så kom bloggnamnet från denna dikt som Helena skrev efter en av de tidigare strålningarna: Helenas första inlägg i denna blogg.  Så dagen som är idag, ger både lite deja vu, samt en dos med värk, trötthet och otillräcklighet (för mig). Helena är slak och trött samt bär på en enorm värk. Jag lider väl mest av att vara så förbannat otillräcklig. - Jag vill ju avlasta hennes smärta. Hjälpa henne att orka med alla "törnen på vägen". Jag intalade mig i juli 2018 att jag skulle behöva vara stark och hjälpa Helena i nåt halvår, innan det var slut. Jobbigt - men sant. Det var faktiskt så det såg ut... Nu är jag väldigt glad över att vi fått så mycket mer tid, men när man - som idag - får tillbakablickar och känner att man står på nästan samma ställe - men med sämre förutsättningar. - Då blir det tungt... 

Nytt vägskäl.

   Ibland tar det emot... Sista veckan har varit tung. Den 12´e januari var vi på kvartals-röntgen av Helenas skelett och organ. Vi såg redan kvällen efter att de hittat fler metastaser i hennes skelett i både bäcken och rygg. En del av de gamla metastaserna hade också växt till sig ytterligare. Det som var värst var egentligen att hon även fått en misstänkt metastas i ena hörnet av levern. Så bevisen hopar sig: - Denna bromsmedicin fungerar inte längre... Så nu har det varit funderingar och sökande av uppgifter på internet om just denna progress som hennes cancer nu tagit, sista veckan. 

Lite vardagsfest är inte fel.

Idag var vi hos onkologen på Ryhov, Jönköping. Trots att cancern spridit sig vidare så känns det ganska så ok, då vi har en handlingsplan som känns trygg. Helena ska nu behandlas enligt följande:

• En biopsi på metastasen i levern (om man kan nå dit pga revben), detta visar om cancern muterat.
• Strålning av skelett, på bäcken vänster sida, samt strålning av bröstrygg mot vänster sida.
• Cellgifter i tablettform - Om inte biopsin visar något oväntat.

Vi har en fortsatt förhoppning att få mer tid. Även om cancern bromsar oss, och sätter käppar i hjulet för oss. - Så har vi inte gett upp. Det är idag, dag 931 sedan vi fick cancerbeskedet. Vi fortsätter framåt, så länge vi kan och det är värt det. Jag glädjs idag över att vi kommit så här långt, på resan. När vi fick beskedet så var ett halvår en utopi... - Nu har vi passerat 2½ år! Det låter säkert hemskt i vissas öron eller ögon om man läser detta, att jag hyllar vår cancerresa. Givetvis hade vi mycket hellre gjort en resa UTAN cancern som följeslagare men ändå. - Livet kan levas, en dag i taget - med en pallitiv sjukdom. Vi kan inte planera så långt i förväg, vi kan inte alltid åka när vi tänkt. Men vi kan göra mer än bara sitta och förbanna vår lott, här i livet.

Mot framtiden?

 

Plötsligt när man träffar någon som man sällan möter - så inser man ibland vilken bild de har av vårt liv. Alla har ju någon form av uppfattning av hur andra har det och hur de lever sina liv. För mig har det några gånger sista veckan blivit tydligt hur andra ser på oss. Just nu så träffade deras bilder av oss, så att jag konstaterar att vi är oerhört flexibla som personer. Hur skulle vi ha klarat av att fungera utan vår flexibilitet och acceptans? De berg-å-dalbanor som vi tvingats att åka, sista åren, är inte små…

Upp - Ner - Hit - Dit. Vägen är inte alltid rak.

Igår så var det en intensiv dag för Helena. Det var “den STORA undersökningsdagen” inför nästa avstämning. Start kl 13,40 med provtagning av cancermarkörer, blodvärden och njur- och levervärden. 13,55 MR Höft och rygg (kotpelare). Efter ca 60 minuter av statiskt liggande i maskinen är Helena stel och helt slut då kramp tagit över henne. Hon kan nästan inte flytta ner armarna hon haft över huvudet, till sidorna igen… Direkt efter detta ska hon starta att dricka kontrastmedel inför CT-undersökningen. Hon ska dricka under 2 timmar. Det jobbiga är att hon skulle behöva avlasta sin kropp efter MR - Istället så tvingas vi leta efter folktomma utrymmen på sjukhuset / åka en runda med Chryslern. Sen är det dags för CT-undersökningen som är snabb men känsligt jobbig för Helena då hon känner av när de sprutar i kontrast i blodådrorna under undersökningen. Om de sprutar i snabbt så “flashar” det till för henne så hon får hjärtklappning och blir väldigt kallsvettig. Nu funkade det bra igår, som väl är. Vi kom hem igen vid ca 18.30. Idag är det “dagen efter” så nu är det vila och göra inget - som gäller.

Lite vinterlandskap passerades på väg mot Eksjö.

Redan imorgon torsdag ska vi till vårdcentralen och ta Faslodexsprutor i hennes skinkor. Eller vi och vi. Jag är transportör och Helena får ligga på britsen. Sen är det väntan på att få besked på om metastaserna håller sig hyfsat still och inte växer eller sprider sig mer. Tyvärr så har Helena haft mer värk än normalt sista månaderna. Så en viss oro finns ju inför denna bedömning. Nu får vi vänta till den 20´e januari för besked. Egentligen är det ju helt sjukt att leva livet i kvartal år efter år. Vi har ju dock inget val. 

Något positivt också. På fredag morgon ska jag prova ut en C-PAP. En liten maskin som gör att jag får syre när min andning gör uppehåll, på nätterna. Just nu har jag så mycket andningsuppehåll att Helena knappt kan sova på nätterna. - Så för min sömn och hennes möjlighet att koppla av hoppas vi att denna lilla maskin ska få oss att kunna stänga ner lite oro på nätterna iaf…

En annan sak som är MYCKET positiv är att Helena har erbjudits att ta vaccin mot Corona. Det är via hemsjukvården som hon kan få detta. Nu vill vi ju “bara” att jag också får vaccin. Sen kanske vår nya vardag börjar. Som vi längtar efter att kunna träffa barn och barnbarn. Sen kanske jag kan få en ny chans till arbetsträning också. 

Nytt år - Nya möjligheter.

 Sammanfattning 2020. Antal inlägg i, Ett-fönster-mot-himlen-bloggen: 35. Antal inlägg i, Geishamors Kennel: 47 st. Antal nya barnbarn under 2020: 1, (Jonatan, min dotter Anna, som fick sitt andra barn). Antal nya hundar: - Inga i flocken men Fiorella fick sin första kull.

Nu är det bekräftat.  

- Jag har tomtar på loftet!

För första gången någonsin ska jag publicera samma skrivning både på kennelbloggen och på "att leva med cancer"-bloggen. 

Vårt 2020 började med att jag (Peter) började arbetsträna på coop i byn. - Oerhört nyttigt att bryta isoleringen från arbetslivet, som en lång sjukskrivning innebär. Tyvärr blev jag hemförlovad pga covid-19. Försäkringskassan vågade inte ha en hjärtsjuk gubbe arbetstränande bland kunderna på coop. Jag ska dock antagligen tillbaka när jag fått vaccin - eller covid-19 smittan är mindre risk att få.

Fikakullen föddes redan 12 januari - 20. 4 små härliga valpar. Mamma är Fiorella och pappa är Skittles. Det var första valparna för dom bägge. 

Fiorella visar brösten för sina 

valpar, men de bara sover...

När covid-19 eller corona, som det även kallas, bröt ut blev det ganska så omgående ett tryck efter valpar på marknaden. - Folk var mer hemma och insåg antagligen att en fyrfotad kompis kunde vara lämpligt att satsa på. Vi valde att vänta med avlandet. Vi var osäkra på hur läget skulle se ut bara någon månad bort, så vi avvaktade. Nu har vi däremot avlat. Alvina och Skittles har fått "vara tillsammans". Hitintills så har de hängt 2 gånger - ev kommer de att få träffas ikväll eller imorgon igen. Om det tar sig så kommer valparna i skiftet februari/mars och är då säljklara i slutet av april - 21.

Helenas hälsa har varit förvånansvärt stabil under året. Det blev lite "fladder" när hennes hormonbromsande medicin slutade fungera och det poppade upp nya metastaser och spreds än mer i hennes skelett. Som väl är så kunde man sätta in en annan medicin (faslodex) om gör att receptorerna (mottagarna) av kvinnligt könshormon - INTE tar emot det. Så från att den gamla hormonbromsande medicinen tagit bort allt kvinnligt könshormon, så är det nu frisläppt - men mottagarna är "spärrade". Hennes värk är hysterisk i vissa omgångar. Hon har nu stående dos på 4 g Panodil /dygn + 60 mg morfin /dygn. När det är riktigt illa så har vi ytterligare "snabb"-morfin att sätta in tillfälligt. Antagligen måste vi redan i jan -21 öka depå-morfinet. Helenas tänder har under året försämrats kraftigt, pga att hon fick skelettstärkande medicin under ett drygt år. Denna har gett henne inte bara starkare skelett - utan även käkbensnekros. Man har pga detta fått dra ut många av hennes tänder - som egentligen var friska men benet under är sjukt... Januari -21 är det åter dags att stämma av med MR hur utbredningen ser ut av metastaser och om medicinen fungerar. 

Nu är jag ingen botaniker, men är Helena hos käkkirurgen

och det utanför växer Kärringtand, så...

Under hela december -20 har vi dessutom blivit med en Ragdoll-katt. Det är svärmors som hon pga sjukdom har svårt att kunna ha kvar. Trevligt men inte riktigt vår melodi - då Helena är allergisk. - Om hon håller katten borta från ansiktet så funkar det hyfsat, men är hyfsat nog?

Idag är det dag 912 sedan vi fick beskedet att Helena hade fullt av metastaser i ryggen. Att hon hade spridd bröstcancer upptäcktes först 1½ månad senare - Just på hennes 54-årsdag. Inte nog med att man får första kallelsen någonsin till Onkologmottagningen på Ryhov, Jönköping på sin födelsedag. Budskapet är: "- Du har spridd, obotlig cancer och går från och med idag på palliativ vård. Det går inte att göra annat än att försöka fördröja förloppet". 

Jag (Peter) har gått 2 kurser med Skittles under vår och tidig höst. Först gick vi en "unghundskurs" och sen blev det en "aktiveringskurs". Skillnaden på hund efter lite kursande är enorm. Han tyr sig mycket mer till mig och är mycket mer stabil efter dessa kurser. Gå kurs! - Ok, - Skaffa en hund först. - Gå sen kurs...

Flocken testar det nya trädäcket. Det verkar vara ok.

Vi flyttade Helenas mamma till en seniorlägenhet i byn, från att hon tidigare bott på andra våningen i en vanlig 2´a. Barnen Johan, Stefan och Ida med respektive bar och slet en hel dag - Sen var hennes möbler och saker åter under tak. 

Vår första hund efter att vi slagit ihop våra familjer - Atreyu, en portugisisk vattenhund, somnade in i juli. Han var startskottet för vårt gemensamma hundintresse. Både jag och Helena har ju tidigare haft hundar men just första gemensamma hunden är lite speciell. Han blev 13 år.

Atreyu - Bästa hane i freestyle-klippning på Rasspecialen-2009.

I augusti så rymde jag och Helena iväg på spa. - Denna gång blev det Hooks herrgård i närbelägna Hok, som gästades. Vi fick presentkort av Helenas barn i julklapp, och "redan" i augusti utnyttjade vi det...

Spa-klädsel, superweekend på Hooks Herrgård.

Skittles blev pappa till en kull den 23/12-20. Det är Alvinas syster Fanny (Geishamors Prinsessan Tuvstarr) som fått valpar. Det är Niperix kennel i Västerås, (Ann-Britt Götesson). 

Hur framtiden ser ut för oss är svår att sia om. Dock vet vi att vi måste utnyttja de möjligheter vi får. Vad som än händer så ska vi i backspegeln se att vi iaf försökte. Jag brukade säga att "-man inte ska dö nyfiken". Nu har jag reviderat detta efter alla våra "resor" med sjukdomar "- Man ska försöka göra det mesta och bästa av varje dag". 

Med hundarna siktar vi nu på en liten kull i slutet februari/början på mars. I övrigt så finns inget bestämt i nuläget. Om ork och ekonomi tillåter så kommer jag nog att gå kurs i år igen, med någon av hundarna. Våra Chinese Crested fryser för mycket för att kursa på vintern/sen-hösten. Så lite vårsol, sommarvärme och grönt gräs - Då är vi på gång igen.

Ett riktigt gott nytt år från oss

Vi.