Nytt vägskäl.

   Ibland tar det emot... Sista veckan har varit tung. Den 12´e januari var vi på kvartals-röntgen av Helenas skelett och organ. Vi såg redan kvällen efter att de hittat fler metastaser i hennes skelett i både bäcken och rygg. En del av de gamla metastaserna hade också växt till sig ytterligare. Det som var värst var egentligen att hon även fått en misstänkt metastas i ena hörnet av levern. Så bevisen hopar sig: - Denna bromsmedicin fungerar inte längre... Så nu har det varit funderingar och sökande av uppgifter på internet om just denna progress som hennes cancer nu tagit, sista veckan. 

Lite vardagsfest är inte fel.

Idag var vi hos onkologen på Ryhov, Jönköping. Trots att cancern spridit sig vidare så känns det ganska så ok, då vi har en handlingsplan som känns trygg. Helena ska nu behandlas enligt följande:

• En biopsi på metastasen i levern (om man kan nå dit pga revben), detta visar om cancern muterat.
• Strålning av skelett, på bäcken vänster sida, samt strålning av bröstrygg mot vänster sida.
• Cellgifter i tablettform - Om inte biopsin visar något oväntat.

Vi har en fortsatt förhoppning att få mer tid. Även om cancern bromsar oss, och sätter käppar i hjulet för oss. - Så har vi inte gett upp. Det är idag, dag 931 sedan vi fick cancerbeskedet. Vi fortsätter framåt, så länge vi kan och det är värt det. Jag glädjs idag över att vi kommit så här långt, på resan. När vi fick beskedet så var ett halvår en utopi... - Nu har vi passerat 2½ år! Det låter säkert hemskt i vissas öron eller ögon om man läser detta, att jag hyllar vår cancerresa. Givetvis hade vi mycket hellre gjort en resa UTAN cancern som följeslagare men ändå. - Livet kan levas, en dag i taget - med en pallitiv sjukdom. Vi kan inte planera så långt i förväg, vi kan inte alltid åka när vi tänkt. Men vi kan göra mer än bara sitta och förbanna vår lott, här i livet.