Ett fönster mot himlen: Jag är inte längre ensam i sängen.

Så skönt att jag äntligen har hittat en trogen partner, igen. Jag är helt övertygad om att vi kommer att hänga ihop, livet ut. Det konstiga är att jag inte har sett denna nya "sängdelare" som en presumtiv, kramgo vän, förrän i söndags. I ärlighetens namn så var det kanske inte denna partnern jag hoppades på, men är man trött på att nästan gå vilse i dubbelsängen, så är man. Min nya kramgoa vän är väl på ytan lite kantig och stel, men inuti är det mjukt och varierat med olika ytor, material och färger, - minst sagt färgrikt! Sen är denna nya vän även lite efterhängsen, men jag har inte råd att vara kräsen. Så välkommen in i min dubbelsäng: ---> tvättkorgen!

Förlåt, - men ligger man vaken på nätterna, när värken förstör sömnen och tvättkorgen står i den vakanta delen av sängen, - då börjar min fantasi vakna.

Min hund Idun är bättre efter den akuta kastrationen. Hon har inte längre någon feber. Så nu ser vi henne som en i flocken igen.

Fredagen den 3´dje skrev jag ju i bloggen senast. Då var det både bröllopsdag och allahelgonna-ljus-tändning. Så som brukligt är denna helg konstig. Sedan mina föräldrar dog 2004 så har det alltid varit ljuständning på graven i Allahelgonna. Att Helena och jag sen valde att gifta oss just denna helg berodde på att vi ville vara gifta innan jul. Allahelgonna var då enda helgdagsaftonen innan just jul. Att Nässjö mk sedan alltid har sitt stora, härliga rally just i Allahelgonna är sen gammalt. När jag var en liten fjunis så var man ute och njöt av vrålande pv, amazoner, saab v4´or osv. Med åren så blev jag ordförande i Nässjö mk. Då var det istället mycket arbete med att få till allt med rallyt, som funktionär. Så i år lyckades jag få ihop allt, utan att självantända. Tända ljus med eftertanke, rally så motorsjälen fick sitt samt minnet av bröloppet, där jag som vanligt överskattade min egen förmåga. - Hur smart är det att sjunga i kyrkan på sitt egna bröllop? Laga och fixa till all mat? Samt underhålla på samkvämet...