Minnet av sista dagarnas roadtrips, - gör hösten ljusare.

 Jag är så glad att livet (jag lever här och nu), och de vettiga, härliga människor jag har i min närhet - får mig att må så BÄST! Det snurrar fort, intensivt och underbart med nästan allt, just nu. Jag orkar mer än jag gjort på många år. Glömmer t o m bort att äta... Ekonomin tillåter lite "krumsprång". Jag har dessutom tagit flera steg mot att vara mer social, med gamla vänner. Harmoni är ett ord som ploppar upp i skallen. Kan man då vara lycklig i den livssituation jag är i? Jo, jag kan det. Det är idag 315 dagar sedan Helena dog. Hade jag fått som jag ville så hade jag kastat ut all cancer som finns, i världsrymden - långt från alla fina människor som drabbas. Tyvärr så får man inte välja att bli drabbad eller ej. Jag är helt övertygad att Helena sitter på sitt moln och tittar ner på sitt barnbarn Hampus (5 veckor) och sina barns fortsatta liv - utan mamma. Vad gäller mig så tror jag hon applåderar att jag träffar många vettiga människor och vågar ta steg för steg ut i den STORA världen, igen. Det hade varit så tryggt och säkert att bara sitta här hemma och förbanna cancern, isolera sig och vänta på min egen död, med en grogg i handen. - Då hade nog Helena kommit och spökat för mig som hon lovade. Jag hör tydligt hennes ord: "- Om du blir en sur och grinig gubbe, - så kommer jag och spökar för dig". Nu har hon inte hälsat på i egenskap av spöke - alls! Däremot så finns hon ju med i känsla, visdom och i minnet. Hon var även närvarande i tisdags när vi var i Vadstena och hälsade på Helenas faster, - syster Birgitta. Det var helt i Helenas smak att jag och Anita packade in hennes tik Livia, mina valpar Jupiter och Neptunus och åkte dit, med matsäck och träffade "fastran". Supertrevligt och valparna charmade mer än en turist och bofast. 

Beskrivningen av lycka! En styck nunna (syster

Birgitta), en valp och lite ledig tid i närområdet.

Syster Birgitta var hos mig och Helena när lilla 

Livia föddes. Hon vägde endast 70 gram, så vi 

matade henne varannan timme, - dygnet runt.

När Anita (som äger Livia idag) visar bilder, -

så blir dom bägge ganska så uppslukade.

Jag fixade till några smörgås-tårts-bakelser. 

En var åt Anita, syster Birgitta och mig, -

 sedan älskar ju Helenas mamma också

smörgåstårta, - så hon fick en bit också.

Utflyktsledaren Anita fotad av Margareta Simonsson, i gäst-

hemmets trädgård. Jag får aldrig till så fina foton... (Anita gillade

 inte när jag missade rondeller eller farthinder, - annars gick det 

bra)... Ev kanske hon vågar åka med mig någon annan gång.

Onsdagen startade jag tidigt och styrde bilen mot Halland.

Ge-Kås i Ullared besöktes kl 08.00 - 09.30. Precis lagom tid.

Som Straisand/Summers gamla låt: "Enough is enough"...

Första träffen med mitt bonus-barnbarn - Hampus.

Här med sockor på från Vadstena och syster Birgitta.

Du å jag Hampus! - Jag ska lära dig allt jag kan.

- Det kommer att gå snabbt!

En riktig lite sötnöt, är vad han är.

Tess vaktar så ingen kommer in - oanmäld.

Harry är en STOR, snäll Linderösvins galt. Stefan och Linda 

säljer underbart, fint kött, - hojta till om intresse finns.

Agnes och någon annan sugga jag inte vet namnet på. 

Ps. Det är Stefan om håller i hinken...

Stolt bonus-farfar som njuter av att hålla

Hampus. Hampus vill hellre göra nåt annat, -

men gubben är envis. foto: Linda Nilsson.

Ps, Det är Hampus utan tröja.

På hemväg från Falkenberg så stannade

jag hos en god vän i Smålandsstenar. Lite 

macka, kaffe och gott prat, - så försvann

 några timmar. Hennes Tibetanska spaniel

är lite rädd för män. - Tack för den Vega,

ser du inte mig som en man?

Foto Elisabeth Lupinhage.

Slutligen vill jag tacka alla wunderbara människor som hjälpt till att få semestern och inte minst sista dagarna att bli så fantastiskt bäst. 

Johan - tack för lånet av Spanska Seat-racern. Vroom! (Den gick bara i 245km/h...)

Anita - för sällskapet och att du drev på att vi skulle åka på roadtrip, till Vadstena.

Sanna för hundvakten här hemma. (5 vuxna odjur i tisdags + 2 extra valpar i onsdags). "Möjliggörare1".

Daniel som såg efter Anitas hanhund Alfons. "Möjliggörare2"

Margareta (syster Birgitta), för att du är du. - En helt underbart härlig (hundtokig) människa.

Stefan & Linda för gästfriheten.

Elisabeth för sällskapet, go fika och goda samtal.

Hampus för att jag får vara din bonus-farfar.

samt Ge-Kås (Ullared), för ni bara hade myntlås på kundvagnarna för 10 kronor, (jag hade bara en 5-krona i fickan). Nu bar jag bara 2 korgar så det blev inte alls dyrt, mot om jag hade haft en kundvagn...

Fullt ös!

 Livet snurrar fort ibland. Jag njuter faktiskt ofta mer av resan när det är fullt ös, - än när det går på tomgång. Sista veckan har varit helt sjuk, vad gäller snurr på saker och ting. - Jag blir väldigt trött, men går runt med ett leende på läpparna. 

•  Måndag var det besök av Karin som har Ellen Dellen - från Rim&ramskullen. Hon var intresserad av Jupiter eller Neptunus. Sedan kom Anita på kvällen och vi var ute och tränade Skittles och Alfons. 
• I tisdags var jag först hos samtalsterapeuten, sen kom Karin igen och betalade Jupiter. Hon kan däremot inte hämta honom förrän i mitten av augusti. Så jag blir med Jupiter några veckor extra. Sedan kom Anita med barnbarnet Sigge och en kompis till honom, som ville träffa valparna. 
• I onsdags kom min chef Karin och hennes särbo Per och fikade. 
• Torsdags ombesiktade jag Venus samt gav avmaskning av veterinär (norskt krav). Köparna är i Jönköping på camping nu. Husvagn i många mil... Hämtade utemöbler hos Ida, på Öxnehaga.Hon flyttar från marklägenheten till höghus på Österängen i Jönköping. Lämnade iväg Venus till norska ägarna. Kändes bra. Dom hade bra kemi!
• Fredag förmiddag åkte jag till Nässjö för att köpa nya glasögon. Anita kom och hämtade vinbär och krusbär. På kvällen blev det mat och livemusik på piren i Jönköping. Det var Ebba Green som lirade och Anita försökte hålla ordning på mig. (stackars henne)... God mat och trevligt sällskap. Musiken var live, vilket alltid är trevligt men det spretade ganska så mycket. - Även punk och progg kan spelas utan falska toner.
• Lördag idag och ska Ida flyttas. Det är ett rejält gäng som ska bära. - Jag och Saga (Oskars syster) ska ta emot och plocka in i nya lyan. På eftermiddagen kommer ev intressenter som vill titta på Neptunus, - sista lediga valpen i denna kull.

 Så just nu snurrar allt i full fart! Tisdag, nästa vecka blir det en tripp till Helenas faster, - Margareta som är nunna i Vadstena. På onsdag eller torsdag, nästa vecka ska jag ner till Stefan/Linda och lille Hampus. Så gubben sitter inte still så mycket. Hur ska jag nånsin mer hinna jobba?

Nu blommar det i trädgården.

Saxobönorna kommer fint.

Solrosorna har börjat sprida sin glädje.

Röda krusbär finns i mängd!

Lök, sallad, mangold och bönor i överflöd. 

Jag älskar att odla giftfritt på egna täppan.

Mangold, gul lök, multifärgade morötter och saxobönor.

Detta blev till en underbar primör-soppa.

Primörsoppan. Den enda fusket var att jag 

tillsatte lite paprika. Den egenodlade

 är inte klar att skörda än.

Fredags-live på Tullhuset, piren i Jönköping. 

Ebba Green lirade, trevlig stämning.

För er som bor i närheten av Forserum: - TESTA NORAS CAFE! 

Nyöppnat fik med helt underbara bakverk, med en stor portion 

kärlek i degarna. Öppet fredag å lördag! Baklavan var 100 bäst!

Nu är jag rustad för hösten! Ny fodrad korg inköpt.

Den gamla har använts av min mamma i många år,

sedan av mig, - men nu gav handtaget upp.

Fullt upp på semestern.

 Tur det inte är semester jämt. - Jag hinner ju knappt inte med allt... Jag vet inte vad det är för vitamininjektion jag har fått. Den fungerar i alla fall! I måndags så vilade jag mig genom hela dagen, efter att ha kört hårt med ombyggnationen hemma. Jag rensade bara ur 8 skåp i köket. Kontrollerade svampbeståndet, tvättade 3 maskiner och lagade mat till matlådor åt mig och Helenas mamma. Så såg min vilodag ut... 

Insåg nu att jag varit oerhört dålig på att fota sista dagarna... Så jag får beskriva med ord det som inte syns på bild. Lite O-instagram.

Har haft många funderingar om mig kontra kvinnorna jag haft förhållanden med genom livet. När jag nu är ofrivilligt ensam så vill jag ju hitta - vem Peter är idag. Ensam men med oerhört mycket erfarenhet i ryggsäcken. Så lite punkter från min skalle, mest för mig själv:

• Vill jag leva ensam resten av livet?  Nej! 
• Kan jag leva ensam resten av livet?  Ja!
• Är jag beredd att hoppa in i vilket förhållande som helst?  Nej!
• Krav på presumtiv partner: stark, rik på erfarenhet, rak och ärlig. Samtliga punkter är måsten!

---...---...---

I tisdags så fixade jag med hundarna innan jag åkte till Eksjö och träffade min klasskamrat från Ädelforstiden. Vi gick fritidsledarlinjen tillsammans. Sedan dess har Maria utbildat sig till journalist, skrivit bok och jobbar nu på Nifsarpsskolan. Typiskt mig att missa att mitt bankkort blivit spärrat av banken, efter ett schimningsförsök. Jag fick brev för en vecka sen, med ett nytt kort i. "- Jag tar tag i det sen", tänkte jag . utan att läsa brevet... När jag åker till apoteket i Eksjö, innan vår lunch så är mitt kort spärrat. - Jag hade några tjugor med mig, så kunde lösa ut mig. - Däremot så hade jag inga pengar till vår lunch. - Så stackars Maria fick inte bara stå ut med mig, - hon fick även betala för oss bägge... Stackars flicka. Vi bestämde att jag står för nästa lunch. Nu ska vi bara se till att det inte tar många år, tills den blir av. Vi tillbringade 2 år tillsammans 1987-89. Så mycket minnen och tid som förflutit sedan dess. Vi har nya erfarenheter som har format oss. - Ändå är det så underbart att när vi träffas efter MÅNGA år så känns det som om det bara är några månader sedan. Då är man riktiga kompisar. Jag tog faktiskt ett foto på Maria (med mat i munnen) som inte gör henne rättvisa, så det visar jag inte här.

Igår, (onsdag) så var jag och mitt ex Kerstin bjudna till vår dotter Idas pojkvän Oskar och hans föräldrar i Sandhem. Dom har ett mysigt trähus, där de har ett generationsboende. Vi gick husesyn och njöt av den härliga atmosfären och känslan med gamla kakelugnar, små språng, snickarglädje och knarrande trägolv - Wunderbäst! Det var första gången vi träffades och jag är ju ofta lite spänd och uppjagad, när man ska träffa nytt folk. Direkt när vi skakade tass, så slappnade jag av. Vanliga, genuint trevliga människor som är supersociala och inga krusiduller. Musiken flödade (Ac/Dc, Natiolalteatern, Joan Jett, mm), så det kändes som ett andra hem. Vi blev bjudna på pinsa (en trendig pizza, med lång jästid och annat mjöl) som förrätt. På den var det parmesan, gräddfil och rom samt mozzarella. Yummie! - Så smaskigt!  Sedan blev det grillade shortribs och  baconlindad sparris, grillad majs och sallad, klyftpotatis samt bea. Supersmaskens. Trevligt folk, god mat och en härlig sommarkväll i Sandhem! Så glad att jag trots min vanliga tvekan, tog steget och följde med. Det var kanon! - Största behållningen var dock min dotter Idas ögon som glittrade hela tiden. - Hon känner sig hemma där, vilket är ovärderligt för mig och mamma Kerstin, när vi ser att hon trivs och känner sig välkommen, som hon är.

Idag blir det lite akututryckning till Nässjö, då dotterns hund är krasslig. Fortsättning kommer i nästa blogg.

Marias bok om utbrändhet.

Lyckan är att hämta lök och potatis i egna odlingen.

3 busiga 8-veckorsvalpar. 

Mamma Alvina får inte ha sin pinne ifred.

Jupiter och Neptunus, bägge är till salu. 8 veckor

 och besiktade, vaccinerade och redo för utflytt.

Imorgon är det 5 år sedan cancerbeskedet.

Fortfarande sitter bilden av när Helena fick beskedet, av läkaren, att hon hade spridd cancer, fast på näthinnan. Att vara inställd på att äntligen få besked om att hon hade MS, så man kunde bromsa den, - men istället fick hon dödsdomen. Jag klistrar här in en repris av det första jag skrev i bokmanuset - "När tumören flyttade in":

Den 3/7 blev min fru uppringd av distriktsläkarmottagningen som undrade om vi kunde infinna oss om 1½ timme. Där vi stod i second-hand affären tittade vi på varandra. Vi tappade nog hakan bägge två för Helenas yngsta dotter som va med, bara stannade upp och tittade på oss som om vi både fått gröna huvuden. 3 arbetsdagar tidigare hade Helena genomgått en MR röntgen av skalle, kotpelare och bäcken pga sina Autoimmuna skador och sjukdomar. I bilen på väg till distriktsläkaren så snurrar det i huvudet på oss båda. Helena är orolig över att de hittat något i huvudet, då fria tankar och hennes starka driv är oerhört viktigt för henne. Vi enas om att det troligtvis är plack eller något annat som tyder på en långsam och lindrig MS, som pågått under många år, då hon haft skov av och till under många år. När vi kommer in så märks det att läkaren är starkt berörd. Denna läkare har jobbat väldigt enträget med att söka efter orsaken till Helenas sjukdomsbild som minst sagt är lurig. Efter de sedvanliga hälsningsfraserna så kommer bomben eller kanske bättre beskrivet kallduschen. “- Man hittade något som vi inte trodde vi skulle hitta. Man såg många ödem på bäcken och kotpelare”. Vi blir nog minst sagt tagna på sängen. Inte ens i vår vildaste fantasi kunde vi gissa att det skulle vara ett sådant besked vi skulle få. Läkaren beskriver att det med mycket stor sannolikhet är metastaser som man ser på skelettet. Läkaren som är oerhört grundlig och djuplodande i sin undersökning har redan pratat med specialistläkare inom cancerkirurgi och bett dom läsa av resultaten också. Hon pratar med oss och vi försöker förstå beskedet. Vi åker sen hemåt och bestämmer hur vi ska lägga upp det med information till våra barn och Helenas mamma och pappa samt hennes bror.

Plötsligt känns mina ömma knän, tryck över bröstet och värkande rygg som väldigt, väldigt små problem..

---...---...---

Där och då, (3 juli 2018) så hoppades vi att vi kunde få någon eller några månader tillsammans. Nu hittade man ju en effektiv bromsmedicin, som fungerade på hennes cancer, - så det blev 4 år och 71 dagar, innan sjukdomen tog hennes liv. Då Helena var en kämpe som bejakade livet så blev det mycket mer livskvalitet under dessa år, - än vad jag vågat hoppas på i mina vildaste drömmar. 

Mot slutet av Helenas liv så blev dock kampen för överlevnad, nästan "in absurdum". Jag som vandrat genom cancerresan, vid Helenas sida, har lärt mig så mycket om livet tack vare hennes synsätt och kampanda. Jag tänkte på det senast idag. Jag håller på och "städar bort" resterna av Helenas fysiska liv. givetvis inte allt, - men jag måste få mitt hem att vara mitt. - Inte Helenas som jag "lånar". Utan att ta i kan jag säga att det tar emot att packa hennes grejer och "städa" undan hennes personliga saker. 

Helenas döttrar har redan sorterat mycket av Helenas kläder. Jag har nu sammanställt nästa omgång för sortering av döttrarna. 13 peruker, hittade så här långt, - ska också sorteras och säljas / skänkas. Smycken samlade och redo för sortering av döttrarna. Släktmöbler ska flyttas / ev fördelas mellan barnen. 

Denna helgen har jag flyttat upp min enkelsäng *(som inköptes 2018 då Helena inte klarade vår nya dubbelsäng utan behövde en sjukhussäng med ortopedmadrass). Flyttat ner dubbelsängen, som endast användes i 3 månader, - innan Helenas kropp inte klarade av att ligga i den. Nu ska jag försöka hitta rätt med möblering och förvaring. Just nu är 90 % temporärt, - "vi ställer det här så länge"... Hur jag ska organisera och styra upp alla saker och möbler, det vet jag inte än, men jag har en bra bild av hur jag vill ha mitt sovrum, - så jag börjar där. Konka, flytta, släpa, pusta - repeat...

Mitt nya barnbarn, Hampus. Jag är (bonus)-

farfar till denna lilla sötunge. foto, S Simonsson.

På lördagsmorgon fixar man mat. - Då är kvällens kyckling 

färdig på 3 min i micron, när man blir sugen.

Yummie! Medelhavskyckling med potatis-

gratäng, sås och lite nyttigheter.

13 peruker funna. Nu ska Helenas döttrar 

sortera och sälja/skänka till behövande. Det

är skitsvårt att se vilken som kostade 16´000:- 

eller den billiga för 60:- "- Hårresande svårt"...

De tre 6-veckors musketörerna växer och blir finare och finare.

Nu har de lärt sig att klättra på väggarna i valplådan. Mamma 

Alvina kan hoppa i och ur, vid behov, Jag fixade ett kompost-

galler så de är kvar, när jag sover. Annars är dom tillsam-

mans med övriga flocken jämt. "Prisoners in paradise"

 

Juni - 23 är död. Länge leve juli - 23!

 Tänk vad omgivningen gör på ens förmåga att se saker på olika sätt. Som jag skrivit om tidigare så sänkte ju försäkringskassan mig ganska så bra för en månad sedan. Denna veckan blev jag kontaktad av min nya handläggare - för första gången. Det blev ett bra snack i en kvart och om det blir lika bra i höst, (på mötet den 6 sept) så finns det hopp om en framtid för mig med arbetsträning - där min kropp harmonerar med uppgifterna. Steg 1 är att jag inte är hemtvingad. Sen är inget bestämt ännu men - hellre en öppen dörr och framtida möjligheter - än stängda dörrar. 

Valparna växer och visar mer och mer sina olika personligheter. - Att ha kennel är ibland det bästa som finns! Jag har "bara" Jupiter till salu. Tikarna är bokade. Idag satte jag ut annons på blocket: Till Salu. 

Jag har umgåtts en hel del med vettigt folk på fritiden. Detta istället för att sitta ensam och tänka "för mycket". Känns så bra. Steg för steg är jag på väg att hitta mig själv igen. Jag tvingades ner i ett tomgångsläge pga min egna hälsa för 8 år sedan, och inte minst Helenas sjukdom. Att jag nu börjar se möjligheten till ett annat liv, i framtiden, gör att jag går vidare med lättare steg. På skivan "Maktfaktor" av Edin&Ådahl, fanns en låt som hette "Bättre och bättre". Den fastnade på min hjärna då (1983) och är fortfarande kvar där. "-... Steg för steg ett litet steg framåt, ser mig aldrig tillbaks eller neråt, för resan är snart över, det gäller att satsa allt, jag släpper aldrig taget. - Det är inget eller allt!"

En vecka kvar på arbetsträningen, sen blir det 4 veckors hemmapyssel och kanske lite utflykter. Jag ska ner till mitt nya (bonus)-barnbarn i Falkenberg. Det har jag ju inte ens berättat... Den 27 (i tisdags), föddes Hampus. Dn enda smolken i bägaren är att Helena aldrig fick chansen att träffa sitt barnbarn. Hon längtade efter det. Nu får jag vara "stand-in" och krama om Hampus både från mig och postumt från Helena. Idag har de kommit hem från sjukhuset. Nu ska de få hitta rutiner i sin vardag - sen ska jag våldgästa.

LYCKA! Årets första tomatblomma.

Venus sover tryggt och 

Neptunus har bus i blicken.

På fredag bakar man pizza, - det är sen gammalt!

En traditionell med bacon. En bianco med sparris,

champinjon, tryffelkorv, mozzarella och lite ädelost.

Dåligt foto på tillfredställelse.  Har tvättat 3

 maskiner idag. Endast en filt kvar i tvättkorgen.

Fick en hyfsad lön, så för en gångs 

skull är bränslemätaren glad...

Sötnöten Jupiter. - Till salu.

Ljuva midsommar.

 Inte i mina vildaste drömmar trodde jag att "livet efter Helena" skulle finnas så nära. Jag har ju varit tvungen att gå på tomgång under många år, pga egna sjukdomar och inte minst Helenas sjukdom. Jag är så tacksam för att jag dels själv, har vågat leta och söka efter mig själv, - i mig själv, igen. Dels det stöd och analystänk som min duktiga samtalsterapeut hjälpt mig med. Jag har fortfarande långt kvar på resan, innan jag åter är den "starke" gubbe jag var tidigare. MEN vilka kliv jag har tagit framåt. Att jag ens vågar skriva det, visar nog att jag verkligen har tagit steg efter steg, mot framtiden.

 Förra året fick Helena och jag fira midsommar tillsammans, för sista gången, med ett litet glas rosé till lite grillat. Som ni följare av bloggen vet, så orkade ju inte Helenas kropp längre utan tog slut i september 2022. Denna midsommaren så hade jag bara planerat att sitta hemma och smaka av lite sill med en ev snaps och kanske lite grillat, gjort inne i ugnen. - Det är inget vidare att grilla själv, ute. Det känns så jävla ödsligt att sitta själv, en grillkväll, på terrassen. Nu hade Anita inte heller planerat något för midsommaraftonen, så vi slog påsarna ihop och fixade till en riktigt trevlig kväll, tillsammans. Jag grejade maten och hon drickat. Hon dök upp med både lite vitt vin och en flaska pizzolato (mousserande). Jag är ju van vid att ta ett glas rött till en köttbit, men då Anita föredrar vitt, - så är det ju bara att testa. Smakade bättre än väntat. Att jag även drack bubblande Pizzolato (champagne-typ av mousserande) och trivdes med smaken, säger mycket. - Det går att lära gamla hundar att sitta.

Jag glömde fota grillmenyn. Det var marinerade grillspett med fläskytterfile, paprika, lök, tomat och champinjoner. Grillad färskpotatis, grillade fantastica-kvist-tomater, kantarellsås, hemodlad sallad och grillad sparris med hårdrökt bacon. Sedan blev det lite fina jordgubbar från lokala odlaren: Axlarps jordgubbar. 

Det är så underbart att ha en vän man kan träffa och bara vara sig själv till 100% med. Anita och Helena var också vänner och gillade varandras sällskap, så vi är på känd mark. Det är skönt för mig att prata vardag, hundar, barn, barnbarn, mm  med någon som vet om allt. Givetvis så gjorde vi på det enda rätta sättet: Vi satt ute från 18.00 - 00.30, då hon vandrade hemåt. - Är det midsommar så är det! Äta inne kan man göra i december.

Midsommardagen har jag haft ganska så fullt upp med 3 löptikar, en obstinat hane och 3 st 5-veckors valpar. Dessutom så har hanen börjat "rida" på mamman till valparna, Alvina. Jag har med andra ord huset uppdelat i olika celler, där det är "löpcell", "valpcell" och "obstinat-hane-cell". Jag njuter av värmen, ljuset och tillvaron i stort. Den enda blacken om foten är att arbetsträningen och min framtida sysselsättning fortfarande hänger i luften. Dock så vägrar jag älta detta en sådan här underbar midsommarhelg. Vad är väl en sysselsättning när man kan njuta av den svenska sommaren och trevligt sällskap. Jag får ju sjuklön över sommaren. I höst får jag ta tag i arbetsträning, framtid, mm, vad gäller arbetet.

Ikväll (söndag) så blir det lite träning med min och Anitas hane idag. Min Skittles är ju pappa till hennes Alfons. Dom är lika snackiga, men har svårt att acceptera varandra. Testostoronhalten är hög! Lite typiskt för 2 hanar som bor på olika ställen och gärna visar hur tuffa de är. - Tills det blir på allvar, - då är bägge ganska så små. Nu ska vi försöka träna dom ihop, för att acceptera varandra utan testostoronpåslag.

Fingerborgsblommorna blommar vackert.

Perfect till midsommar.

Jupiter firar midsommar. - Till salu.

Venus och Neptunus är mina 5-veckors valptikar.

Lite Peters-lätt-lunch på midsommaraftonen.

Egenodlad sallad, dill och gräslök, (egna potatisen

 var för liten än). Jag bjöd mina härliga Bosniska 

grannar på snaps, sill och färskpotatis, de testade 

iaf, även om de tyckte att sill var konstigt.

Hundarna gillar Anitas knä. Här är det 

mamma Alvina med valparna Venus och 

Neptunus som njuter. Kvällen slutade 

med att en av mina löptikar hade satt

 en blodfläck på hennes vita byxor och en 

droppe av min kantarellsås, syntes på blusen. 

Det är ju dock som hon själv sa:

"-Jag var ju ren när jag gick hemifrån"...

På midsommardagens morgon hittar man 

resterna av aftonens trevliga kväll.

Midsommardagen avnjöts framför tv´n, med

 min morfars favoritdrink, - Gin & tonic. 

Han sa alltid efter en smutt på groggen:

"- Nu känner man sitt människovärde".

Förstår hans ord bättre för varje år som går.

Helena vilar på midsommaraftonen 2022. Hon behövde vila mycket.

Här hade hon varit utan bromsmedicin i 3 månader. Hon lyckades 

kämpa ytterligare 3 månader. Man normaliserar allt ganska så fort.

 Att hon var vaken 4-5 timmar/dygn och gick på höga morfindoser, 

var ju vardagen, då. Nu med lite mer distans, så inser jag hur skev

och inskränkt min egen syn blev, som närstående. Jag är dock fort-

farande glad att jag fick vara med på Helenas resa, den tvingade mig

att leva i nu´et. Givetvis hade allt varit underbart - utan sjukdom, cancer

och annan skit, men det var aldrig ett alternativ. Någonstans så lär jag 

mig fortfarande saker (9 månader efter hennes bortgång), om mig själv.

Liv, sköna liv!

 Livet är underbart varierande. I måndags (12/6) grusades mina framtidsplaner totalt av min läkare, som vägrade skriva på mitt intyg om sjukersättning. Han anser att jag knappt ens borde jobba ½-tid så vi är ganska så överens där. Däremot vill han vänta med intyg till hösten. Jag ville "smida medan järnet är varmt". Båda mina handläggare på försäkringskassan / arbetsförmedlingen går i förtidspension nu och de ansåg att jag ska jobba max 50% från nu till pensionen = sjukersättning på 50%. Mina nya handläggare vet jag inte mer om än att de inte har presenterat sig, på något vis. Men det är klart - att skriva ett mail och göra ett massutskick till samtliga man är handläggare åt tar ju kanske 10 min... - TILL SAMTLIGA! Så det hinns inte med. Nu är allt jag byggt upp under ett år och åtta månader borta. Tack för det!

I slutet på veckan så lyckades jag släppa lite på adrenalin och aggressionen som drivkraft, så jag åter kunde slappna av och vara mer i nu´et. Bara för att jag har inkompetenta byråkrater som jävlas med min sysselsättning (arbetsträning), så ska dom inte få stjäla min sommar! Jag har njutit av mina odlingar och hundar - hela helgen. Det kan ingen ta ifrån mig! Sen satsade jag 100;- på att få lyssna på rallyradion, som websänder från SM. Sista sträckan har man även web-tv. Billigt för så mycket information och nöje. Så både "Rally-tarmen", Odlings-lyckan och Hundmyset har fått sitt och hjälpt mig genom helgen. Då är det inga sura miner, på gubben!

I lördags kväll hörde min goda vän, Anita av sig och frågade om hon fick komma på en kopp kaffe. - Klart hon fick. Hon har varit med och kelat med alla 13 valpkullar som fötts upp i huset. Hon har även köpt 3 hundar av kenneln. Nu var det väl egentligen inte kaffet som lockade mest, (givetvis inte jag heller), men valparna är ju riktiga tjejmagneter... Så vi satt ute i det efterlängtade duggregnet och pratade, sen blev det mer prat inne. Anita sa att hon hade en bag-in-box med vin hemma och skulle hämta den... plötsligt hade vi fastnat i prat och valpkelande i över 4 timmar, då var klockan 22.30 och det blev alltså inget vin, denna gång. Så trevligt och precis vad som behövs som motvikt åt rigida byråkrater.  

Nykterhetstips: Kela med valpar och prata med en vettig person om livet, = nyktert och trevligt! 

Inte för att jag är så imponerad av LRF, men

deras gamla slogan: "-Grönt är skönt", stämmer.

Venus testar koppel för första gången. 

Neptunus försöker bita sig fri från kopplet.

Jupiter var helt cool, med att ha 

koppel på för första gången.

Anita kelade med Neptunus, men hon

 hade även gömt Venus i behån...

Hundälskare är hopplösa.;))

Lite matlagning på söndagsmorgonen. - Nu

 finns det matlådor för hela veckan, både till

 mig och Helenas mamma.