Jag är så glad att livet (jag lever här och nu), och de vettiga, härliga människor jag har i min närhet - får mig att må så BÄST! Det snurrar fort, intensivt och underbart med nästan allt, just nu. Jag orkar mer än jag gjort på många år. Glömmer t o m bort att äta... Ekonomin tillåter lite "krumsprång". Jag har dessutom tagit flera steg mot att vara mer social, med gamla vänner. Harmoni är ett ord som ploppar upp i skallen. Kan man då vara lycklig i den livssituation jag är i? Jo, jag kan det. Det är idag 315 dagar sedan Helena dog. Hade jag fått som jag ville så hade jag kastat ut all cancer som finns, i världsrymden - långt från alla fina människor som drabbas. Tyvärr så får man inte välja att bli drabbad eller ej. Jag är helt övertygad att Helena sitter på sitt moln och tittar ner på sitt barnbarn Hampus (5 veckor) och sina barns fortsatta liv - utan mamma. Vad gäller mig så tror jag hon applåderar att jag träffar många vettiga människor och vågar ta steg för steg ut i den STORA världen, igen. Det hade varit så tryggt och säkert att bara sitta här hemma och förbanna cancern, isolera sig och vänta på min egen död, med en grogg i handen. - Då hade nog Helena kommit och spökat för mig som hon lovade. Jag hör tydligt hennes ord: "- Om du blir en sur och grinig gubbe, - så kommer jag och spökar för dig". Nu har hon inte hälsat på i egenskap av spöke - alls! Däremot så finns hon ju med i känsla, visdom och i minnet. Hon var även närvarande i tisdags när vi var i Vadstena och hälsade på Helenas faster, - syster Birgitta. Det var helt i Helenas smak att jag och Anita packade in hennes tik Livia, mina valpar Jupiter och Neptunus och åkte dit, med matsäck och träffade "fastran". Supertrevligt och valparna charmade mer än en turist och bofast.
Beskrivningen av lycka! En styck nunna (syster
Birgitta), en valp och lite ledig tid i närområdet.
Syster Birgitta var hos mig och Helena när lilla
Livia föddes. Hon vägde endast 70 gram, så vi
matade henne varannan timme, - dygnet runt.
När Anita (som äger Livia idag) visar bilder, -
så blir dom bägge ganska så uppslukade.
Jag fixade till några smörgås-tårts-bakelser.
En var åt Anita, syster Birgitta och mig, -
sedan älskar ju Helenas mamma också
smörgåstårta, - så hon fick en bit också.
Utflyktsledaren Anita fotad av Margareta Simonsson, i gäst-
hemmets trädgård. Jag får aldrig till så fina foton... (Anita gillade
inte när jag missade rondeller eller farthinder, - annars gick det
bra)... Ev kanske hon vågar åka med mig någon annan gång.
Onsdagen startade jag tidigt och styrde bilen mot Halland.
Ge-Kås i Ullared besöktes kl 08.00 - 09.30. Precis lagom tid.
Som Straisand/Summers gamla låt: "Enough is enough"...
Första träffen med mitt bonus-barnbarn - Hampus.
Här med sockor på från Vadstena och syster Birgitta.
Du å jag Hampus! - Jag ska lära dig allt jag kan.
- Det kommer att gå snabbt!
En riktig lite sötnöt, är vad han är.
Tess vaktar så ingen kommer in - oanmäld.
Harry är en STOR, snäll Linderösvins galt. Stefan och Linda
säljer underbart, fint kött, - hojta till om intresse finns.
Agnes och någon annan sugga jag inte vet namnet på.
Ps. Det är Stefan om håller i hinken...
Stolt bonus-farfar som njuter av att hålla
Hampus. Hampus vill hellre göra nåt annat, -
men gubben är envis. foto: Linda Nilsson.
Ps, Det är Hampus utan tröja.
På hemväg från Falkenberg så stannade
jag hos en god vän i Smålandsstenar. Lite
macka, kaffe och gott prat, - så försvann
några timmar. Hennes Tibetanska spaniel
är lite rädd för män. - Tack för den Vega,
ser du inte mig som en man?
Foto Elisabeth Lupinhage.
Slutligen vill jag tacka alla wunderbara människor som hjälpt till att få semestern och inte minst sista dagarna att bli så fantastiskt bäst.
Johan - tack för lånet av Spanska Seat-racern. Vroom! (Den gick bara i 245km/h...)
Anita - för sällskapet och att du drev på att vi skulle åka på roadtrip, till Vadstena.
Sanna för hundvakten här hemma. (5 vuxna odjur i tisdags + 2 extra valpar i onsdags). "Möjliggörare1".
Daniel som såg efter Anitas hanhund Alfons. "Möjliggörare2"
Margareta (syster Birgitta), för att du är du. - En helt underbart härlig (hundtokig) människa.
Stefan & Linda för gästfriheten.
Elisabeth för sällskapet, go fika och goda samtal.
Hampus för att jag får vara din bonus-farfar.
samt Ge-Kås (Ullared), för ni bara hade myntlås på kundvagnarna för 10 kronor, (jag hade bara en 5-krona i fickan). Nu bar jag bara 2 korgar så det blev inte alls dyrt, mot om jag hade haft en kundvagn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar