Ett fönster mot himlen: Lite framåtblick, lite backspegel och mycket här och nu.

Jag fick upp minnen på facebook, idag. Då såg jag att jag "gästskrev" i Helenas dåvarande blogg "Tant de lux". - Det blir mycket minnen nu i augusti då vi både fick beskedet att det var palliativ vård som gällde för Helena (2018). Hon fyllde ju dessutom år på samma dag som vi fick det dödliga beskedet (16/8). Denna blogg (Ett fönster mot himlen) var fortfarande inte född. Detta inlägg publicerades den 11/8 - 2018 i Tant-de-Luxbloggen: Tant de lux Minnet av hur enormt naiv jag var gör lite ont. Men jag lärde mig allt eftersom tiden gick att vara med på cancerresan och stanna kvar i nu´et. Tack vare Helenas storsinthet och månande om alla andra så har resan efter henne varit ganska så smidig jämfört med vad jag vågade hoppas på tidigare. Om 2 dagar (den 13) är det 11 månader sedan Helena somnade in.

Idag är ledig dag efter en intensiv, men bra första vecka på arbetsträningen. I onsdags var jag hos samtalsterapeuten, i torsdags kontroll hos optikern och fick samtal från arbetsförmedlingen (som är delaktig i min arbetsträning). Idag har jag stekt fläsk till 7 matlådor, hejat lite försynt på svenska damerna i fotbollen, handlat lite småsaker och jagat svamp i stora skogen. En helt vanlig sensommardag, när man är ledig, med andra ord. Att just få de här "vanliga" dagarna att kännas bra, är så viktigt för mig. Vardag är ju egentligen bara v sammansatta ord som står för just det var + dag. Trots att löksåsen inte blev superbäst, eller att affärens tomma hyllor gjorde att inköpen blev få, eller att någon elak person hade stulit mina svampar, - så är jag inte sur, tvär eller en bitter gubbjävel. Jag har lyckats hitta glädje och lycka i att laga mat, att gå i skogen och bara vara.