Imorgon är det 5 år sedan cancerbeskedet.

Fortfarande sitter bilden av när Helena fick beskedet, av läkaren, att hon hade spridd cancer, fast på näthinnan. Att vara inställd på att äntligen få besked om att hon hade MS, så man kunde bromsa den, - men istället fick hon dödsdomen. Jag klistrar här in en repris av det första jag skrev i bokmanuset - "När tumören flyttade in":

Den 3/7 blev min fru uppringd av distriktsläkarmottagningen som undrade om vi kunde infinna oss om 1½ timme. Där vi stod i second-hand affären tittade vi på varandra. Vi tappade nog hakan bägge två för Helenas yngsta dotter som va med, bara stannade upp och tittade på oss som om vi både fått gröna huvuden. 3 arbetsdagar tidigare hade Helena genomgått en MR röntgen av skalle, kotpelare och bäcken pga sina Autoimmuna skador och sjukdomar. I bilen på väg till distriktsläkaren så snurrar det i huvudet på oss båda. Helena är orolig över att de hittat något i huvudet, då fria tankar och hennes starka driv är oerhört viktigt för henne. Vi enas om att det troligtvis är plack eller något annat som tyder på en långsam och lindrig MS, som pågått under många år, då hon haft skov av och till under många år. När vi kommer in så märks det att läkaren är starkt berörd. Denna läkare har jobbat väldigt enträget med att söka efter orsaken till Helenas sjukdomsbild som minst sagt är lurig. Efter de sedvanliga hälsningsfraserna så kommer bomben eller kanske bättre beskrivet kallduschen. “- Man hittade något som vi inte trodde vi skulle hitta. Man såg många ödem på bäcken och kotpelare”. Vi blir nog minst sagt tagna på sängen. Inte ens i vår vildaste fantasi kunde vi gissa att det skulle vara ett sådant besked vi skulle få. Läkaren beskriver att det med mycket stor sannolikhet är metastaser som man ser på skelettet. Läkaren som är oerhört grundlig och djuplodande i sin undersökning har redan pratat med specialistläkare inom cancerkirurgi och bett dom läsa av resultaten också. Hon pratar med oss och vi försöker förstå beskedet. Vi åker sen hemåt och bestämmer hur vi ska lägga upp det med information till våra barn och Helenas mamma och pappa samt hennes bror.

Plötsligt känns mina ömma knän, tryck över bröstet och värkande rygg som väldigt, väldigt små problem..

---...---...---

Där och då, (3 juli 2018) så hoppades vi att vi kunde få någon eller några månader tillsammans. Nu hittade man ju en effektiv bromsmedicin, som fungerade på hennes cancer, - så det blev 4 år och 71 dagar, innan sjukdomen tog hennes liv. Då Helena var en kämpe som bejakade livet så blev det mycket mer livskvalitet under dessa år, - än vad jag vågat hoppas på i mina vildaste drömmar. 

Mot slutet av Helenas liv så blev dock kampen för överlevnad, nästan "in absurdum". Jag som vandrat genom cancerresan, vid Helenas sida, har lärt mig så mycket om livet tack vare hennes synsätt och kampanda. Jag tänkte på det senast idag. Jag håller på och "städar bort" resterna av Helenas fysiska liv. givetvis inte allt, - men jag måste få mitt hem att vara mitt. - Inte Helenas som jag "lånar". Utan att ta i kan jag säga att det tar emot att packa hennes grejer och "städa" undan hennes personliga saker. 

Helenas döttrar har redan sorterat mycket av Helenas kläder. Jag har nu sammanställt nästa omgång för sortering av döttrarna. 13 peruker, hittade så här långt, - ska också sorteras och säljas / skänkas. Smycken samlade och redo för sortering av döttrarna. Släktmöbler ska flyttas / ev fördelas mellan barnen. 

Denna helgen har jag flyttat upp min enkelsäng *(som inköptes 2018 då Helena inte klarade vår nya dubbelsäng utan behövde en sjukhussäng med ortopedmadrass). Flyttat ner dubbelsängen, som endast användes i 3 månader, - innan Helenas kropp inte klarade av att ligga i den. Nu ska jag försöka hitta rätt med möblering och förvaring. Just nu är 90 % temporärt, - "vi ställer det här så länge"... Hur jag ska organisera och styra upp alla saker och möbler, det vet jag inte än, men jag har en bra bild av hur jag vill ha mitt sovrum, - så jag börjar där. Konka, flytta, släpa, pusta - repeat...

Mitt nya barnbarn, Hampus. Jag är (bonus)-

farfar till denna lilla sötunge. foto, S Simonsson.

På lördagsmorgon fixar man mat. - Då är kvällens kyckling 

färdig på 3 min i micron, när man blir sugen.

Yummie! Medelhavskyckling med potatis-

gratäng, sås och lite nyttigheter.

13 peruker funna. Nu ska Helenas döttrar 

sortera och sälja/skänka till behövande. Det

är skitsvårt att se vilken som kostade 16´000:- 

eller den billiga för 60:- "- Hårresande svårt"...

De tre 6-veckors musketörerna växer och blir finare och finare.

Nu har de lärt sig att klättra på väggarna i valplådan. Mamma 

Alvina kan hoppa i och ur, vid behov, Jag fixade ett kompost-

galler så de är kvar, när jag sover. Annars är dom tillsam-

mans med övriga flocken jämt. "Prisoners in paradise"