Jag har tagit ett STORT steg mot framtiden. Länge har jag funderat och tvekat. - Det är ju alltid lättare att sitta i soffan och fundera än att ta steget, och ta tag i livet. För att komma vidare i livet så måste jag lyfta på baken och börja gå mot nästa steg i livet, vad gäller många saker. Nu när ljuset återvänder mer och mer så vaknar t o m gubben upp! Våren är underbar! - Även om den inte är här, fullt ut, så knackar den ju lite diskret på dörren.
Nummer ett är att jag oftare går längre promenader med hundflocken. Jag har ju "bara" 5 hundar kvar hos mig, - så nu kan jag gå med alla samtidigt. Nummer två är att jag har löst träningskort på Hälsogymmet i byn. Jo det har faktiskt hänt! Jag trodde knappt själv på det, trots att jag fyllt i alla uppgifterna sjäv och betalt månadsavgiften. Sanningen är att jag njuter av tanken på att få bättre kondition, samt kanske ta bort lite av "airbagen" som är vadderad runt min midja, (eller före detta midja). Jag har ju haft några hjärtinfarkter och har nu mer och mer problem med lungorna, så bättre kondis och ökad syreupptagning borde göra att gubben orkar hänga kvar längre på denna jord. - Ni blir inte av med mig så lätt!
Skälet till att jag tagit steget nu är att min värknivå under sista veckorna varit väldigt hög. Min slutsats är att om jag lyckas få bättre flås så orkar jag kämpa emot värken bättre. Kan man förebygga så bör man ju göra det. - Sen kan man ju förbanna alla år av stillasittande och passivitet, vad gäller att röra på sig. Det löser dock inget, utan det är nog alltid så att det är bättre att ta tag i det, - när man känner att det är dags. Detta tror jag är en av de viktigaste sakerna, hur man uppfattas av andra. Istället för att gnälla och förbanna saker, så är det bättre att lägga energin på att komma igång! Jag har en del fb-vänner som dagligen klagar på för mycket sol, för lite sol, snö, eller barmark. - Dessa människor kommer aldrig att bli nöjda. Tyvärr så suger dom ändå energi från andra genom sin pessimism. Därför så ser jag framåt istället för att älta det förflutna. Jag kämpar för att inte fastna i pessimism, som tyvärr är lätt att ta till när man är frustrerad och har ont. Som vanligt så använder jag Helena som förebild. Hon lärde mig så mycket om livet, genom sitt egna sätt att leva. Trots att nästan allt jobbat mot henne genom livet, - så var hon en av de mest positiva människor jag någonsin mött.
Ikväll skulle jag ha varit i Nässjö och lyssnat på Micke och Matti på Brasseri 1864. Som vanligt så blir jag sjuk när jag ska göra nåt roligt utanför hemmets väggar. Just nu är det inte värre än en ordetlig förkylning. - Men det är så typiskt. - Följetongen "Peter kvar i hemmet" - börjar bli väldigt tröttsam. Av de 5 senaste sakerna som varit planerade utanför hemmet, så har jag fått ställa in 3 pga hälsan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar