Måla, laga mat och filosofera.

 Ägnat helgen åt att måla hyllor och bröstpanel i köket. Jag är värdelös på att måla! Flashback till 1992 då vi skulle panela huset. Vi förmålade panelen innan jag spikade upp den. När jag var stolt och hade målat 25 plankor så hade Kerstin (barnens mamma och min dåvarande sambo), målat 42 medan min pappa hade gjort 60. Dessutom så var deras bättre målade än mina. Jag hade mest hällt ut färg på marken och på mig själv... Nu har jag tagit tag i köket, igen. Jag har nu målat 2-3 lager på all bröstpanel och hyllorna. Jag har använt min gamla begagnade panel, ännu en gång. Så det är bara stift till spikpistolen och färgen som kostar. - Helgens målning landar under 300:- - Ändå känns det som ett nyrenoverat kök, redan. Nästa steg blir målning av alla listvek, som ska bli vita. Sedan är det dags för panel i taket, som redan är inköpt, oljad och ligger och väntar på att få komma upp i taket. Tapet är inköpt och vill gärna hoppa upp på de tråkiga väggarna. Jag ska även köpa nytt golv. Jag har lurat mig själv. - Tänkte att golvet hade dålig kvalitet, som redan börjar skjuta upp/svälla i skarvarna. Insåg sedan att golvet las in när Helena kom hit påsken 2006. Jag, Helena och Johan satt på golvet och åt, innan det var klart. Vi hade ju träffats i skiftet januari/februari 2006. Givetvis lägger man då golv när jag har semester och hon har påsklov, (romantiske Peter)... Så 18 år med 13 valpkullar, familj med 7 barn och MÅNGA vuxna hundar, har detta golv fått utstå. Inte så dåligt för ett lågprislaminatgolv.

Sista veckan innan skolavslutningen, väntar. Jag kommer ju att fortsätta jobba på samma arbetsplats, men jag kommer inte att vara vikarie, utan anställd som lärare i fritidshem. Ser fram emot att jobba mer i samma barngrupp, än tidigare. Under våren har jag ju funkat mest som en "pool-arbetare", som hoppat mellan olika barngrupper. Inte för att jag har problem med att vara flexibel, men ser fram emot att få testa att planera och genomföra aktiviteter i en och samma grupp. Vilket jag kommer att gilla mest, på lång sikt, får vi återkomma till efter höstterminen. Underbart att veta att jag har jobb i höst!

Jag är säker på att Helena hade njutit av att huset blir mer och mer färdigt samt att jag har kommit igång och kan jobba 50%. Tyvärr så tog ju vårt liv flera vändningar där det var svårt att hitta energi till renoveringar. Detta berodde mestadels på mina eller hennes sjukdomar. Nu när jag har börjat jobba vidare med huset, så är det lite sorgligt att hon inte får uppleva det, den dagen det är färdigt. För henne var dock det absolut viktigaste att jag skulle fortsätta leva och gå vidare i livet. Med tanke på att jag både har ett nytt jobb och jobbar vidare med huset, så har jag väl lyckats, - så här långt.

I lördags förmiddag kom 70-talet på besök.

10 paprikahalvor, fyllda med nötfärs, ris 

och grönheter, blev resultatet. Bara 7 vikt-

väktar points / 2 halvor.  = 5 måltider.

Jag får äta 34 points/dag. så det är "smalmat".

I fredagskväll orkade jag inte fixa någon mat.

- Så det blev god köpemat. Grillat kyckling-

lår med chili/paprika potatissallad.

Jag hängde på låset idag och gjorde min

 "medborgerliga plikt". Klockan 08.15

var det definitivt ingen trängsel.

Nymålad bröstpanel av "målarmäster Kludd".

Tur att det ska upp nya tapeter och målas

lister samt nytt golv.

Mitt gamla timmerhus, byggt anno 1896, får 

visa upp en av timmerväggarna i köket.

ÄNTLIGEN!

 Min goe son - Johan, sa för några dagar seda att "- Fan va ditt staket ser ut!" Han hade helt rätt. När jag och Kerstin (barnens mamma), tittade på huset i december 1989, så sa både jag och hon att - Steket måste vi måla, eller byta ut. Huset hade gröna eternitplattor och staketet var piss-grönt... Huset har jag ju panelat (2 ggr om). Först blev huset ljusgrått efter att jag panelat hela huset första gången. Sedan solgult. I samband med tillbygget bytte jag till ny panel på hela huset. När Helena och jag slagit ihop våra flockar med barn, så blev det falurött. Tyvärr så har jag inte kommit till att måla eller byta staketet på alla dessa år...

Idag på morgonen kom Johan med färg, penslar och sin egen arbetskraft. Vi startade på var sin sida och matade på. Kl 12 hade vi målat hela långsidan. Jag har ju 22 meter tomtgräns mot gatan. Färgen var slut och vi behövde fylla på lite energi. Så det blev en resa till Nässjö och inköp av mer färg, penslar och sedan fick MAX mätta våra magar. Väl hemma igen så målade vi sista 1½ metern på andra sidan uppfarten. Nu är allt klart! Dessutom tyckte Johan att min "fina" brevlåda hade gjort sitt. Jag fick den av mina föräldrar när min gamla sprängdes en påskafton för ca 25 år sedan. - Den var då redan begagnad efter några år hos dom. Så den har 30 - 35 års användande på sitt samvete. Helena brukade vilja köpa brevlåda, - men jag ansåg att de flesta var för dyra eller hade fel design. Idag blev det en ny. - Inte pga designen, - utan helt beroende på att det var omöjligt att skruva upp den gamla, solblekta, buckliga lådan igen. En tråkig (men ny) brevlåda är faktiskt bättre att ha, så länge, - tills dess att jag hittar min designfavorit. 

Bästa 1:a maj på MÅNGA år!

Efter dagens målningsarbete blev det bara lite planterande. Idag fick solrosor, kålrötter, chili och brytbönor hamna i jorden. Dessutom blev det vattnat, så nu håller vi tummar och tår för att det växer ordentligt. Jag är nu klar med ca 85 % av det som odlas på baksidan. Blommor och framsidans planteringar återstår. Imorgon ska jag handla växter så både mormor och morfars grav får något grönt Givetvis blir det även lite nytt och fräscht, på mamma och pappas grav. Helena ligger ju begravd i en minneslund så hon får se på blommorna hemma hos mig istället.

Min överkropp börjar laga sig igen efter att axeln pajat i lördags. Jag fick hjälp av en sjukgymnast att tejpa upp axeln, så jag inte frestar på trasiga ligament, i onödan. Han gjorde dessutom en tydlig demonstration om hur 30 kg mindre vikt på gubben, gör att påfrestningen på mina gnälliga knän minskar i förhållande till vikten. Mina knän förlorade nästan all värk när jag stod och lastade av 30 kg. Så nu är det "bara" att plocka bort 30 kg på gubbakroppen...

Slutresultat. Samma staket som tidigare, men det har fått 

ny färg för första gången på mer än 35 år. Observera

 att det sitter en ny brevlåda i äkta "plastic"...

Nu är det "bara" resten kvar...  Huset måste ju

 matcha staketet, - så nu måste jag fortsätta.

The "Hjälpsamma-Johan". Från idé till slutresultat.

Förvandlingen från piss-grönt till svart.

It´s a long way to go...  (kl 09.30).

Obs! Den ärvda gamla plåtlådan.

Jodå, gubben har lagat mat och fixat matlådor.

Här är det tisdagens fläskfilégryta.

Gjorde ett gäng med matlådor till Helenas mamma

 i tisdags morgon. 2 x fläskfilé gryta, Kalkon-Wallen-

bergare, kyckling nuggets och Vaggeryds korv.

Denna pärla kommer att bli till salu, - inom en snar framtid.

Fullservad Seat, med ny diff, kamrem, mm. En fullutrustad 

fin familjebil. Min vinröda Citrôen är inte till salu!

Hmmm...

 Ibland händer det saker som inte borde vara rimliga. Så nu funderar jag så det knakar, (inte bara från gubbakroppen) utan även från tankeavdelningen idag. Jag handlade hem en 3 liters färgpyts med grå färg som jag ska ha på blivande bröstpanel i levnadsrummet. Jag var tveksam då jag egentligen önskade en något mörkare, varmare grå färg än den jag hittade. Men som fattig Snålänning är ju priset alltför ofta avgörande... Jag vet att Helena hade varit igång minst en vecka med jämförelser, för att hitta den exakta nyansen. I sanningens namn så hade hon dessutom rätt (nästan jämt). 

När jag hade släppt ut hundarna i rasthagen efter deras morgonmål, så smäller det till i inre hallen. Där ligger 5 färgburkar på golvet, men det är bara den nyinköpta som locket har öppnat sig på. - Nåväl  2-3 liter färg på en plastmatta försvinner inte av sig självt, det är en hel del... Så jag tar en spackelspade och börjar ösa tillbaka färgen från det numera grå golvet. Jag svär och spottar, fräser och är irriterad, för hur jag än håller på så verkar det finnas oerhört mycket kvar. - Då inser jag att färgburken (av plast) har ett ordentligt hål i botten. Så på med locket vänd burken upp och ner och fånga så mycket som möjligt i den förbenade plastburken. Sedan torka med hushållspapper. Svabben fram med varmaste möjliga vatten. svabba, svabba, torka - repeat! Till slut ser jag den ursprungliga plastmattan igen. 

Så nu är min fråga: - Vad beror det på att en stapel med 5 färgburkar plötsligt välter?

1. Det är Helena som ovanifrån säger att jag ska välja rätt nyans, oavsett pris.
2. Min kroppshydda är så stor att färgburkarna blir rädda.
3. Kommunens grävande, vibrovältande och fyllande på gatan, skakar hela huset.

Nummer 2 är bara att konstatera att jag är en "man av vikt"... Huruvida jag sedan skrämmer döda föremål är osagt. Sedan är nummer 3 ett faktum. Vecka nummer 7 med arbeten utanför huset är vad det är, ska enligt plan vara färdigt vecka 50. Nummer 1 är inte omöjligt, - då färger och nyanser var så viktigt för Helena medan hon tyckte att jag var en riktig sopa på färger/nyanser. Så om hon kan markera att jag ska ändra en nyans, skulle hon göra det!

Den förbenade färgburken med "fel" nyans.

Min manuella fördiskpatrull i arbete.

Stulen på nätet, tyvärr ett väldigt sant konstaterande.

En helg där det både har degats och däckats.

 Idag är det fars dag. En dag som förr betydde att man tog sig hem till föräldrarna och fikade. Ofta hade jag med ett kuvert med lotter eller något användbart, då pappa inte var någon slipsbärare. Just schablonen att pappa ska få en slips varje fars dag, är för oss just en schablon. Att bli uppvaktad på fars dag är alltid härligt. Dock finns det vissa saker som är typiska. För mig är det just att bli sedd som betyder allt. - Inte hur mycket nån köpt och ger. Så idag har jag blivit glad över att 2 av mina bonusbarn (Helenas biologiska) grattat och detta betyder mycket. Jag känner att jag har lyckats med mitt uppsåt, att vara en bra "stand-in-pappa" för alla. Ett mess betyder mycket. Som vanligt så tar min dotter Ida i och köper för dyrt åt mig, men jag var ofta likadan själv, förr i tiden. Johan vann dock årets "fars-dags-tävling". Han tog med mitt barnbarn Thore hit. Det är svårt att slå 2 timmar med barnbarn. Tack alla kids för att ni kommer ihåg en gammal, sliten gubb-jävel.

Jag har "lurat" mig själv mycket i helgen. Istället för att fastna i negativa tankar om ensamhet och sorg efter Helena, så har jag pysslat och fixat här hemma. Utstuderad flykt från egna, negativa tankar. Det gör mig glad att jag kan "fly" lite från sorg och ensamhetskänsla, på eget bevåg. Inte för att jag kommer att fly hela tiden, utan bearbetningen är A och O för att landa hel efter denna resa. MEN vetskapen att jag kan trycka på pausknappen i sorg och ensamhetskänsla, en hel helg - redan! (bara 30 dagar efter begravningen) - det känns bra. Sen får jag givetvis inte använda denna pausknapp alltför ofta, utan med förnuft. - Steg för steg...

Jag har målat i köket, lagat mängder med mat, klippt ner enda puff-tiken - Fiorella, vilat mig och njutit av helgen, så väl jag kunnat. En riktigt bra helg, helt enkelt. Idag kom yngste sonen (Johan) med mitt barnbarn, Thore. Johan hjälpte mig att skifta däck på Chryslern, så nu kan det vita få ramla ner för nu är bilen rustad. Vi gick en promenad och handlade lite jäst och mjöl i lokalbutiken. Väl hemma så kavlade jag och Thore upp armarna, sen var det dags för "degande". Jag lät som vanligt Thore välja mat. Denna gång blev det "farfars-pizza". 

Däckat och dubbat var det här! Tack Johan.

Bästa betyget. Barnbarnet Thore ger tummen upp.

Man får faktiskt dricka läsk på fars dag!

Lite ny färg på dörrfoder gör en hel del .

- Bara resten kvar...

Dottern Vilda (Tiramisu) t.v. undrar vad som har hänt 

med mamma Fiorellas päls.

Kyckling, kassler och räkmacka. 

Lite matlådor kan förgylla höstmörkret.

Cevapcici med ajvar. Supersmaskigt! Det är mina 

grannar (ursprungligen från Bosnien), som visat 

mig denna goda rätt. Här med potatisgratäng.

Basic work - Basic ork.

Igår (torsdag) så var yngste sonen (Johan) här med sina två yngsta vildar, Thore 1.2 år och Einar 8 år. Då min kropp inte mår så bra som jag tror/önskar/låtsas att den gör, så är det oerhört mycket värt att få lite hjälp. Johan körde av gräset som blivit hysteriskt högt. Einar och Thore höll igång både mig och Helena.

Thore älskar alla maskiner och att få åka på "bruum".

Bröderna Brothers Einar & Thore

I förrgår (onsdag) så tog Helena nya prover. De tas var 4´de vecka för att tillse att blodvärdet inte blir kraftigt försämrat. När man använder hormonblockader med förstärkarmedicin (katalysator) så kommer det en dag där blodvärdet blir riktigt dåligt - Då är det slut på denna behandlingen. Än har Helena oförskämt bra värden - vilket är härligt då tur inte precis brukar vara vår följeslagare. Så vi håller tummar och tår varje gång det är dags för ny avstämning. Idag har det först varit träff med onkologläkare för avstämning efter sista 3 månadersetappen. För 14 dagar sedan gjordes MR och skiktröntgen, vi har redan tjuvläst lite i utlåtandet och är lagom förberedda för att kunna fråga vissa saker. Efter detta besök ska vi in på dagvårdsavdelningen på onkologavdelningen för det månatliga zometadroppet, (skelettstärkande). 

Drippande dropp.

Direkt efter behandlingen rullar vi till Huskvarna och hämtar min näst yngst unge - Ida som ska följa med hem och hjälpa till med lite målning idag och imorgon. Eftersom undertecknad och Helena är "lite" slitna så vilade vi lite efter Idas superfina lunch (kycklinggryta med bacon å grönsaker samt tagliatelle). Då smet Ida iväg till bonussyrran Sanna å pratade hemligheter om partners (I suppose)... Sedan kom både Sanna å Ida hit och målade panel till badrummet. Fredagskvällen avslutades med pizza och soffhäng. - Imorgon blir det mer målning för Ida och nerfräsning av värmegolv för mig. Helena sitter i stolen och chefar oss. 

Ida gillar att måla - Vi gillar att Ida målar.

Sanna i Helenas gamla tunika å mina arbetsbyxor - 

Ida håller rockerstilen mer - Svart är alltid svart!