Ägnat helgen åt att måla hyllor och bröstpanel i köket. Jag är värdelös på att måla! Flashback till 1992 då vi skulle panela huset. Vi förmålade panelen innan jag spikade upp den. När jag var stolt och hade målat 25 plankor så hade Kerstin (barnens mamma och min dåvarande sambo), målat 42 medan min pappa hade gjort 60. Dessutom så var deras bättre målade än mina. Jag hade mest hällt ut färg på marken och på mig själv... Nu har jag tagit tag i köket, igen. Jag har nu målat 2-3 lager på all bröstpanel och hyllorna. Jag har använt min gamla begagnade panel, ännu en gång. Så det är bara stift till spikpistolen och färgen som kostar. - Helgens målning landar under 300:- - Ändå känns det som ett nyrenoverat kök, redan. Nästa steg blir målning av alla listvek, som ska bli vita. Sedan är det dags för panel i taket, som redan är inköpt, oljad och ligger och väntar på att få komma upp i taket. Tapet är inköpt och vill gärna hoppa upp på de tråkiga väggarna. Jag ska även köpa nytt golv. Jag har lurat mig själv. - Tänkte att golvet hade dålig kvalitet, som redan börjar skjuta upp/svälla i skarvarna. Insåg sedan att golvet las in när Helena kom hit påsken 2006. Jag, Helena och Johan satt på golvet och åt, innan det var klart. Vi hade ju träffats i skiftet januari/februari 2006. Givetvis lägger man då golv när jag har semester och hon har påsklov, (romantiske Peter)... Så 18 år med 13 valpkullar, familj med 7 barn och MÅNGA vuxna hundar, har detta golv fått utstå. Inte så dåligt för ett lågprislaminatgolv.
Sista veckan innan skolavslutningen, väntar. Jag kommer ju att fortsätta jobba på samma arbetsplats, men jag kommer inte att vara vikarie, utan anställd som lärare i fritidshem. Ser fram emot att jobba mer i samma barngrupp, än tidigare. Under våren har jag ju funkat mest som en "pool-arbetare", som hoppat mellan olika barngrupper. Inte för att jag har problem med att vara flexibel, men ser fram emot att få testa att planera och genomföra aktiviteter i en och samma grupp. Vilket jag kommer att gilla mest, på lång sikt, får vi återkomma till efter höstterminen. Underbart att veta att jag har jobb i höst!
Jag är säker på att Helena hade njutit av att huset blir mer och mer färdigt samt att jag har kommit igång och kan jobba 50%. Tyvärr så tog ju vårt liv flera vändningar där det var svårt att hitta energi till renoveringar. Detta berodde mestadels på mina eller hennes sjukdomar. Nu när jag har börjat jobba vidare med huset, så är det lite sorgligt att hon inte får uppleva det, den dagen det är färdigt. För henne var dock det absolut viktigaste att jag skulle fortsätta leva och gå vidare i livet. Med tanke på att jag både har ett nytt jobb och jobbar vidare med huset, så har jag väl lyckats, - så här långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar