Rubriken bygger helt på några fakta som kommer här nedan. Jag är ju en av Sveriges duktigaste personer på att skriva ner mig själv. - Jag är ju bara en i mängden. - Jag är en stor bluff. - Ingen orkar med mig. - Ingen orkar med att vara vän med mig. - Jag är alltid bara en utfyllnad... Så många år som jag har gått och nedvärderat mig själv. Har någon tyckt att jag har dugit eller rent av haft en åsikt att jag gjort något bra. - Då har jag varit helt övertygad om att personen haft dåligt omdöme. Bland det första jag sa till Helena när vi träffades var: "- Du är helt perfekt, men jag är så glad att du har en defekt med ditt omdöme - Du vill ju leva med mig, och då måste du tyvärr ha dåligt omdöme... (vilket gjorde Helena arg...)
Med denna inställningen är det givet att jag inte står och håller fanan högt. Jag står någonstans i skuggorna där jag inte stjäler ljus från någon annan. Skälet att jag fastnat i detta med att nedvärdera mig själv hänger mycket samman med att jag blev riktigt illa behandlad på en arbetsplats. När jag löste stora problem som gav företaget miljonvinster så fick jag veta att det var VD´n eller någon av deras närstående, som hade löst allt. Att jag hade skrivit till dom, gjort ritningar och presenterat idén 6 månader tidigare för styrelsen, hade man glömt bort. Efter många år i "skamvrån" så är jag idag glad att jag har ett jobb där man ser mig. Jag är en i mängden av all personal, och njuter av den tillhörigheten.
Idag har jag till exempel skördat egenodlade grönsaker och lagat till lite lunchådor till kommande vecka. Lök, sallad, mangold, dill, port lak. gräslök samt enstaka purjolökar, är klart att skörda. Fan vad jag är duktig på att odla det jag vill ha, själv. Från första spadtaget till rensande, gallring, vattning och slutligen skörd och tillagning av det egenodlade. - Tycker faktiskt att jag får vara stolt! Att jag dessutom är bra på att laga mat, är ju ännu en sak som jag kan klappa mig själv på ryggen för. - OM jag nådde dit... När man är duktig på att laga god mat, men tyvärr ännu bättre på att äta allt. - Då blir gubben stor... MEN nu ska jag avslöja något i förväg. Jag bestämde på nyårsaftonen att jag skulle minska på kroppshyddan. Vågen visade då 122,4 kg. Jag blev så trött av att se visaren på vågen att jag helst ville ta bort både våg och alla speglar (som visade sanningen). Målet har varit - Under 100 kg till kommande nyår. Delmålet har varit max 110 kg till midsommar. Idag vägde jag in på 110,4 kg. Så nu är det på håret men tillräckligt nära för att jag ska kunna lyckas. Så jag duger faktiskt till att minska mitt omfång också. Jag har dessutom minskat 12 cm i midjemått. Jag har nu ett snitt på 38´000 steg i veckan. Innan jag fick jobbet på fritids så landade jag på 10-12´000 steg i veckan.
Jobbet på fritids är nu klart. Jag startar en ny visstids-anställning imorgon till och med 20 december. Tänk på skillnaden. För 2 år sedan handlade hela mitt liv om att se till att Helena fick en så bra sista tid som möjligt. För 1 år sedan fick jag besked att jag inte fick fortsätta arbetsträna längre på biblioteket och att jag var tvungen att bli arbetslös för att "lära mig söka jobb"... Så skillnaden mot där jag är idag är ENORM! Jag jobbar på ett jobb där jag trivs. Har kollegor som är raka och ärliga. Rör mig 3 gånger mer än tidigare. Som extra bonus får jag några kronor mer i plånboken också.
På grund av detta tycker jag att jag är värd att utropa: "- Fan vad jag är bra"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar