Ett fönster mot himlen: Mellan himmel och helvete.

Mitt liv har sista 18 åren inte varit smidiga. Jag har sista åren försökt att se allt positivt och arbetat för att det positiva i mitt liv ska få blomma. Sedan kommer det ju alltid att dyka upp motgångar, men det är det positiva som ska råda och sättas i första rummet. I mitten av veckan fick jag besked att jag ska arbeta på fritids för 1á-klassare nästa termin. Jag får med andra ord fortsätta på samma jobb som nu, men i en ny, fast klass. Jag har redan vikarierat en hel del hos dessa elever, så barnen känner mig, redan nu. Tanken har varit att jag ska söka lönebidrag, då min kropp har varit med om mer, än vad de flesta andra får uppleva under hela sina liv. Jag har nu en bra anpassning på arbetsuppgifterna. Jobbar 50% vilket fungerar när det är bra anpassat. Förutsättningen att jag ska få jobbet är att jag får med mig ett lönebidrag. Nu vill inte den ansvarige på försäkringskassan, alls vara med. Så nu blir det ett möte på måndag där min framtid på fritids avgörs. Om jag inte får lönebidrag beviljat, så är chansen att få jobb i höst oerhört litet. Så nu har den ansvarige för lönebidrag chansen att få mig arbetslös...

Maj har historiskt varit en intensiv månad. Många saker ska lösas innan sommarledighet och dagarna är ju låååånga! Tyvärr brukar man vara väldigt siten då man kör över nästa allt. För 13 år sedan (2011) var just ett sådant år där allt skulle fixas och lösas i maj månad. Vårt bokförlag skulle ha sin första bokrelease på Kulturhuset i Jönköping. Jag och Apachie vann look-a-like-tävlingen i Jönköing. Min ländrygg pajade ju redan 2006. Jag fick då direktivet att det bästa var att låta den läka sakta, utan belastning. 2009 blev det nya regler för sjukskrivning, så jag var tvungen att börja jobba heltid. Efter 4 dagars heltid så fick jag den femte dagen en massiv hjärtinfarkt. Sedan haltade jag fram till våren - 2011. Jag jobbade 75% - trots att min ländrygg skrek AJ! Slutligen fick jag min steloperation av 4 ländkotor. Endast 20% av nervverken försvann i samband med operationen. Än idag använder jag fulldos med värkplåster och paracetamol. Jag försöker använda så lite morfin som möjligt. Just nu tar jag bara 10 mg/dag. Jag var "lite" olydig, då i maj - 2011, och åkte bil till Jönköping trots totalt reseförbud. - När jag ändå var där så kunde jag ju spela lite gitarr också...

I tisdags så tog Anita och jag våra hanhundar och fixade ytterligare några kontroller. "Hittaut" är helt enkelt ett suveränt bra sätt att komma ut och röra på döfläsket. Nu har vi bara några få kontroller kvar i byn, innan vi är klara med alla. Om det sen blir att åka till Nässjö och hitta kontroller där, eller? - Det får tiden utvisa, men trevligt är det!

Trevlig lördag. I lördags åkte jag till Eksjö för en lunch med min gamla klasskamrat. Goa Maria och jag trivdes bra som klasskamrater på Ädelfors 87 - 89. Vi gjorde många grupparbeten, utflykter, spelade teater och närradio, mm. Det var 2 verkligen självutvecklande år vi delade. Tyvärr så tappar man ju bort varann alltför lätt efteråt. - Tack vare att Maria är duktig på att hålla lite kontakt så blev det idag en riktigt trevlig lunch. Tack för idag!

Strax efter att jag landat hemma - efter lunchen med Maria, så kom yngsta sonen, Johan med sitt ex, Nanna och deras gemensamma son, Thore - på mopeder. Dom har varit i Flisby på "moppe-rally". Thore gillade att åka på Nannas "nya" flakmoppe. Både en sittbänk och bälte gör att han kan åka med. Johan fuskade häromdagen och ville ha tips på hur han kunde trimma lite grann, så han hänger med. Hemska pappan hjälpte sonen med tips. - Första gången jag hjälpt något av barnen med trim. - Han är ju ändå 29 år i höst... Idag har jag provkört och resultatet är godkänt. Den är inte supersnabb men hänger med i mopedfart både upp och nerför backarna.