Idag är det fars dag. En dag som förr betydde att man tog sig hem till föräldrarna och fikade. Ofta hade jag med ett kuvert med lotter eller något användbart, då pappa inte var någon slipsbärare. Just schablonen att pappa ska få en slips varje fars dag, är för oss just en schablon. Att bli uppvaktad på fars dag är alltid härligt. Dock finns det vissa saker som är typiska. För mig är det just att bli sedd som betyder allt. - Inte hur mycket nån köpt och ger. Så idag har jag blivit glad över att 2 av mina bonusbarn (Helenas biologiska) grattat och detta betyder mycket. Jag känner att jag har lyckats med mitt uppsåt, att vara en bra "stand-in-pappa" för alla. Ett mess betyder mycket. Som vanligt så tar min dotter Ida i och köper för dyrt åt mig, men jag var ofta likadan själv, förr i tiden. Johan vann dock årets "fars-dags-tävling". Han tog med mitt barnbarn Thore hit. Det är svårt att slå 2 timmar med barnbarn. Tack alla kids för att ni kommer ihåg en gammal, sliten gubb-jävel.
Jag har "lurat" mig själv mycket i helgen. Istället för att fastna i negativa tankar om ensamhet och sorg efter Helena, så har jag pysslat och fixat här hemma. Utstuderad flykt från egna, negativa tankar. Det gör mig glad att jag kan "fly" lite från sorg och ensamhetskänsla, på eget bevåg. Inte för att jag kommer att fly hela tiden, utan bearbetningen är A och O för att landa hel efter denna resa. MEN vetskapen att jag kan trycka på pausknappen i sorg och ensamhetskänsla, en hel helg - redan! (bara 30 dagar efter begravningen) - det känns bra. Sen får jag givetvis inte använda denna pausknapp alltför ofta, utan med förnuft. - Steg för steg...
Jag har målat i köket, lagat mängder med mat, klippt ner enda puff-tiken - Fiorella, vilat mig och njutit av helgen, så väl jag kunnat. En riktigt bra helg, helt enkelt. Idag kom yngste sonen (Johan) med mitt barnbarn, Thore. Johan hjälpte mig att skifta däck på Chryslern, så nu kan det vita få ramla ner för nu är bilen rustad. Vi gick en promenad och handlade lite jäst och mjöl i lokalbutiken. Väl hemma så kavlade jag och Thore upp armarna, sen var det dags för "degande". Jag lät som vanligt Thore välja mat. Denna gång blev det "farfars-pizza".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar