söndag 17 november 2019

Back on track.

Det har varit en tid av specialiteter och brandkårsutryckningar för oss sista veckorna. Idag är första dagen av familjeliv på lång tid - utan stress.

Ibland så får någon idéer som låter bra till en början men sedan börjar utvecklas till en mardröm. Detta är precis en sådan. Dottern Sanna har inte trivts speciellt bra i sin 2-rumslägenhet i centrum av samhället. Hon vill bo lite lugnare och inte höra bilar/mopeder, osv dygnet runt. Samtidigt så ville Helenas mamma (Sannas mormor) komma närmre centrum, då hon har bott en bit från centrum. Givetvis så kommer då idéen om att de kan byta lägenhet upp. Detta låter som en lösning på 2 problem. Efter att de testat att bo i varandras lägenheter några dagar så ville bägge flytta till den andras lägenhet.

Förra veckan så hjälpte jag Sanna lite på torsdagen. Då insåg vi senare på dagen, att mormor inte packat speciellt mycket av allt som hon hade i sitt hem. En mycket stor del av fredagen tillbringades med att stuva ner allt i säckar och kartonger. Jag och Sanna slet och svettades men lyckades få ner nästan allt innan sömnen infann sig. På lördagens morgon var jag tidigt igång och packade det sista lilla som återstod. Kl 09.00 kom hjältarna: min son Johan med sambo Nanna och min dotter Ida med pojkvännen Alex. Givetvis var Sanna och jag med och hjälpte till också. När mörkret föll var sista kärran tömd.

Vissa saker hanterades varsamt


Svärmoderns nya: -Ett nytt hem

Med lite bakbelysning kan ett sybord bli ett ok fotoobjekt

Data/skrivhörna i den väl tilltagna matplatsen i köket

Kattuslingen får också ha sitt träd i nya hemmet.

Logistiken som jag skissat upp höll - även om vi fick göra vissa korrigeringar under resans gång. Vi lyckades tömma och fylla bägge lägenheterna på en och samma dag. Vi hann givetvis inte finfixa allt - utan vi gjorde möbelflytt först och främst. Jag har nu i veckan med Sannas hjälp monterat ihop saker och flyttat runt på litet som gör att bägge nu kan bo i sina nya hem. Pga allt med flytten så har både Sanna och hennes mormor fått bo under vårt tak under tiden. Detta kan ju ses som lite mysigt men tyvärr så slår det mot Helena som inte får vila när hon vill, utan att be någon att lämna henne i fred osv... Även om besökarna menar väl så kan man inte slappna av på samma sätt som när man är ensam i hemmet. Då Helena gärna vill ha sina nära och kära - just nära, så kör hon över sin kapacitet för att inte visa hur trött och sliten hon är. Så nu när flytten är klar, tvingar jag henne att stänga av.

I fredags så fick Helena sitt sista månadsdropp med skelettstärkande Zometa. Hon har nu fått dropp i 1 års tid. I fortsättningen ska hon få dropp en gång i kvartalet. Ännu fungerar hormonbromsen och förstärkarmedicinen (Letrozol och Ibrance). Nästa avstämning kommer att ske på nyåret. Man har beställt tid för MR och CT av bäcken och kotpelare. Troligtvis så kommer även en remiss från neurologiska för att röntga skallen och se om Helenas 40-tal MS-plack har förändrats /ökat sista året. Så avslutningen på detta år och uppstarten av det nya året fortsätter i cancerns tecken - med undersökningar och den vanliga känslan av att kastas mellan hopp och förtvivlan.

Som avslutning så måste jag redan nu nämna nästa stora glädjeämnen för oss. Mellan den 8-11 januari så borde vår egenuppfödda fina tik Geishamors Fiorella Caramella nedkomma med valpar. Hon har parats i veckan som gick med vår nya fina hane Skittles. Så håll ögonen öppna efter valpnyheter i början av året.

Fiorella tv och Skittles th med nakna låret.
Vid dig är jag fäst tills befruktningen är ett faktum...























Inga kommentarer:

Skicka en kommentar