Ett fönster mot himlen: När ska alla motarbetande saker, sluta?

Varning, bitter och besviken gubbe som skriver!

Jag har som jag skrev sist haft det ganska så motigt på sistone. Min arbetsträning som varit 100% rätt för mig försvinner - Då jag inte kan få jobb inom kommunens medborgarkontor/bibliotek. Jag har ansökt om sjukersättning på 50%-nivå, igen. Mina kontaktpersoner på Försäkringskassan och arbetsförmedlingen har sagt att min arbetsförmåga, max är 50 procentig även med anpassning. Nu har bägge dessa tagit förtidspension. Så jag har nu nya kontaktpersoner (som INTE kontaktar mig). Idag ringde läkaren och meddelade att han inte vill skriva intyget till min ansökan om sjukersättning. Det ska in efter max en månad. - Att han inte varit i tjänst på 10 dagar är väl bara typiskt. Nu vill han vänta på ett möte den 6 sept som AF/Fk kallat mig till. - Jag ska nu stå utan stöd av min samtalsterapeut, som är tjänstledig från 1 sept. Detta meddelade jag till Af/Fk den 1 / 6. Det var viktigt för mig att ha detta stöd, men det gick inte, - då ska man sega med att ha ett telefonmöte först den 6 sept. Så mina nya kontaktpersoner på Fk/Af vill inte träffa mig, än mindre låta mig få stöd av den enda som jag vill ha stöd av och dessutom måste jag hitta någonstans jag kan få jobba gratis.

Förlåt, men jag är ganska så irriterad. När man sköter en arbetsträning med noll sjukdagar pga mina fysiska skador i 1½ år, trots allt psykiskt och fysiskt med Helenas cancer, så är tacken att jag måste byta från något som funkar, till något okänt, - utan det enda stödet jag ville ha. - Vilken start med de nya handläggarna... Är det någon som behöver en utsliten gubbjävel att sortera gruskorn eller har ett projekt att räkna snöflingor i vinter, - hör av er. Annars så är jag bra både som ballastvikt eller varnande exempel!

Det är en sabla tur att jag har så härligt folk omkring mig. Jag och en kompis la spår den 5 juni. Våra små Chinese Crested hundar klarar betydligt mer än de flesta tror om sällskapshundar. Givetvis blev det fika medan spåret "låg till sig". - Rabarberpaj med vaniljsås. På nationaldagen kom min son Johan och barnbarnet Thore och vi var och tittade på veteranbilsutställning i byn. Trevligt! Sen blev det återigen rabarberpaj med vaniljsås och kelade med valparna. Nu i lördags kom barnen Johan, Ida och barnbarnet Thore, samt mitt ex KC och rensade lite. Johan lånade verktyg, Thore rensade i sandlådan, Ida rensade bland Helenas kläder och KC i rabarberståndet och salladen.