Tänk vad härligt när man inser att det är skoj att fylla år och få arbeta. I torsdags fyllde jag 59 år. Så nu är jag klar med att ha en femma först. Nästa år vill jag ha en rejäl fest för vänner, släkt och annat löst folk. Planering ska startas i tid. Det är ganska så konstigt egentligen.
- När jag växlade från 9 till 10 år, så var det just att det blev 2-siffrigt, som var det stora.
- När jag fyllde 20 år så tyckte jag inte det var något speciellt. Gjorde militärtjänst.
- På 30-års dagen så fick jag en mobiltelefon. Det var enormt stort att ha en privat mobiltelefon då. Den klarade 5 timmar i stand-by läge. 1 timme i samtalstid! Vi hade barn nummer 4 på jäsning.
- 40-års dagen firades på Kanarieöarna med en kvinna som jag blev förlovad med där och då.
- 50-års dagen firades i ganska så stort lugn i hemmet. Jag hade opererats några veckor innan, så jag var minst sagt utslagen. Om det skulle bli några mer födelsedagar kändes ytterst osäkert.
- Nu har jag lyckats hitta ända fram till 59 år. Efter några fler operationer, nya hjärtinfarkter och hela "äventyret" med Helenas cancer och bortgång, så känns det oerhört bra att jag har massor av livskraft, en ljus framtid framför mig och ett hopp om att både få fylla 60 och 70!
Jag är så enormt lycklig över att jag nu är klar med Kabe. Jag har ju varit anställd sedan 2001. När min kropp gav upp mer och mer så visade en del fula fiskar sitt rätta ansikte på detta företag. - Trots att jag har försökt att via rehab återgå i arbete så har 2 olika f.d. HR-ansvariga (*personalchefer) ringt mig och bett mig att säga upp mig. De ena hävdade: "- Du är ju bara en belastning för företaget"... Ingen av dessa har dock träffat mig, någonsin. Ingen av dom visste att jag har utbildning på träcentrum med inriktning mor "industriteknik". När jag nu sa upp mig från allt detta "sura" så känns det som att jag nu bättre kan räta på ryggen, igen. HR-avdelningen var nu bemannad med nytt folk. - Alla var trevliga och sakliga, av de nya.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar