Ett fönster mot himlen: Glad midsommar!

Nu stundar midsommarfirande i stugan. Eller huset är det ju faktiskt. I min barndom hade vi en arrendestuga vid Östanå slott, strax utanför Gränna. Många midsomrar har firats där. Eget fiskevatten i mellan-Bunn, gjorde ju inte heller ont. Jag brukade kunna övertala morfar och pappa att det var perfekt att hämta lite färsk fisk till buffébordet. Vår gamla eka luktade en blandning av tjära, fernissa och pollen. Det var ofta att midsommarfisket var årets första från båt. Så just stuga och midsommar är ett positivt och välbekant begrepp för mig. På något sätt så är väl just en liten stuga på midsommaren, (tillsammans med familj och vänner), en symbol för hela svenska firandet av midsommar. Visst det finns många olika symboler. Midsommarstång, matjesfiléer, färsk potatis, dans runt stången, osv. Givetvis försöker man beta av så många som möjligt. - Vem vet, - man får kanske mer midsommar då...

I år så ska vi celldela oss lite mitt på dagen, på midsommarafton. Helena är i för dåligt skick för att åka bort och fira midsommar. Dotter Anna med familj har bjudit in till knytkalas i Skärstad (mellan Huskvarna och Gränna). Så där kommer mina 4 barnbarn och 3 av mina 4 biologiska barn att vara. (Joakim ska flyga till solen, så han är i Stockholm å väntar på sin avgång).

Helena vill stanna hemma på midsommarafton, men om svärmor (och Helena) orkar ska jag försöka fixa så dom kan inta lite midsommarföda under tiden som jag dansar "små grodorna", med barnbarnen. Fixa, planera och genomföra.

I morse tog jag sista penicillinet. Snacka om dunderkur! 2 gram x 3 / dygn i 10 dagar. Min mage mår "så där"... - Skitjobbigt! Jag är ju, som vanligt, oerhört naiv - när det gäller mig själv. "- Lite rosfeber kan väl inte var nåt att kinka om". Nåväl nu är jag nästan tillbaka. Lite svullnad återstår men gubben står på sina egna timmerstockar till ben igen. - Kryckan är kastad så vi får väl hoppas att även svullnaden ger med sig.

Helena mår inget vidare. Svullnaden på halsen är väldigt påtaglig. Hennes huvud får mer och mer "slagsida" åt höger. Hon har svårt att hitta vettigt liggläge i sängen. Hennes huvud ramlar antingen bak för långt, vilket gör att hon sätter i halsen eller så viker sig huvudet fram mot bröstet och även där täpper det till. - Då hennes hals är väldigt svullen. Så just "lagom" läge, är svårt att hitta. Smärtan är ganska så väl balanserad nu, med diverse preparat. Helena vill dock gärna avsluta kortisonbehandlingen, då biverkan är riktigt jobbig för henne. Hon svullnar, har sötsug och blir rastlös.