Överlevnad.

Ibland måste man nästan nypa sig själv i armen, för att säkra upp att man inte drömmer. På midsommarafton gick onkologläkarens tidsfrist ut för hur länge hon bedömde att Helena skulle kunna klara sig utan bromsmediciner. Så nu lever vi på plustid. Idag är det en veckas bonustid - och mer ska det bli! Det är dessutom redan dags att börja se helhetstiden som cancerdrabbad i palliativ vård, an. Det var den 3 juli - 2018, vi fick beskedet att Helenas rygg och bäcken hade "multipla metastaser". Så om endast 2 dagar är det 4-års jubileum som dödsdömd. Hårda ord kanske, men det är faktiskt så det ser ut. När ens 54-åriga fru får besked om vad som varit fel i hennes kropp under de sista åren, och det visar sig att det är en spridd cancer som aldrig kan botas. Redan dag 1 (3 juli 2018) så var det endast fråga om hur lång tid det skulle handla om innan cancern vann och skulle stjäla Helena ifrån oss alla. Man kan givetvis förbanna och skrika sig hes över situationen, men det löser absolut ingenting. Vi valde att försöka leva en dag i taget och göra vad vi kunde för att leva så "normalt" som möjligt. Samtidigt bestämde vi att vi skulle vara öppna med allt om vår "cancerresa". Det är ett av skälen att jag skriver denna bloggen.

Midsommaren förlöpte enligt plan, (nästan). - Vi fick putta på vår midsommartripp till ett shysst matställe, men i övrigt så följde vi planen. På midsommarafton vilade Helena hemma och jag smet iväg en stund till 3 av mina 4 barn och firade midsommar. Så trevligt att träffa barnbarn och barn. Det har tyvärr blivit för sällan med tanke på covid-19 och Helenas sjukdom. Midsommardagen satsade vi på att trivas ordentligt vid utebordet. Det blev räkor, ostbricka, rose´vin och lite extra godsaker. Tyvärr så har både Helena och jag problem när det blir alltför armt. Jag har ju hjärtsjukdom och Helenas MS och starka mediciner gör att vi svettas floder och går på halvfart, bägge två. Men som vi alla vet: "- Livet är en utmaning - Det är inte många som överlever..." 

3 av barnbarnen på midsommarafton i Skärstad.

Det stora "barnet" är moster/faster Ida.

Nyvaken Joel med mamma Anna. Storebror 

Jonatan har hittat jordgubbarna.

Gjorde en midsommarmeny i bunkar åt svärmor: nypotatis,

prinskorv, köttbullar, tartaletter i den varma lådan. Den kalla: 

ägghalvor, sallad, rädisor, matjes och gräddfil. Som avslutning -

lokala jordgubbar, grädde, vattenmelon och hembakt bröd.

Madame Helena med en midsommarblomma.

Vår midsommardagsmeny. 

Klart att man kan göra en trevlig torsdagssupé. Shortribs

med grillad nypotatis, tomatsås och godsaker.

Vi skulle idag ha avverkat den framflyttade fin-middagen ute på servering, men då Helena inte är på topp fick vi flytta fram den än en gång. Så vi har fortfarande nåt smaskigt att se fram emot. Jag har varit i Jönköping idag och hämtat "platta paket" så ikväll ska jag skruva å muttra... 

Sjukläget är väl som alltför ofta svårt att uttala sig om. Helt klart tar tiden ut sin rätt. Helenas kropp havererar på olika sätt över tid. Det som skett sista 2 veckorna är att hennes rygg och nacke alltmer blir framåt böjd. Hennes överkropp svullnar och är utspänd - ca 15 cm större omfång sista veckorna - utan viktuppgång. Samtidigt så får hon mer och mer svårt att stå och använda benen. Hon är ordentligt svullen i hals och ansikte. Först skylde vi det på kortisonet eller på MS´en, men över tid så är det frågan om inte hennes böjda nacke eller metastaser spelar roll även här.