Jag har ju alltför ofta haft dåligt samvete om jag inte jobbat intensivt med något - även under semestern. Det har varit allt från att panela huset, byta tak eller bygga till, osv. Jag har bättrat mig under de senaste åren och tillåtit mig att vila, lite. Sen är fortfarande känslan att jag bör producera något varje ledig dag. - Nu är det ju inga stora saker jag orkar längre, pga hälsan - men lite smått å gott så både själ å hjärnan får sitt, funkar ganska så bra. Så här har första veckan sett ut: Må: städat och rensat i yttre hall. Ti: medicin & matinköp i Nässjö. On: service på den nya gräsklipparen jag fick(!) samt klippning av gräs. To: Inköp och storpantning i Huskvarna, ogräsrensning i upphöjda grönsaksbäddarna. Fr: vilodag samt sortering av skafferi och reservkyl. Lö: flytthjälp åt sonen från lägenhet i Nässjö till eget hus i Norrboda, Nässjö. Sö (idag) tvätt av 3 maskiner samt vila. Så som ni ser är det inte några jättegrejer det gäller för en sliten gubbe, - men ändå något litet varje dag.
Helena har ju bundit mycket vätska i kroppen sista månaderna. Nu gör man ett försök i helgen att dränera mer än vad vätskedrivande tabletterna orkar med att göra. Man har gett henne Furix direkt i venporten i lördags och idag. Ev ska man fortsätta ytterligare kommande vecka. Vi har telefonavstämning imorgon med SSIH (Specialist Sjukvård i Hemmet). Denna avdelning på Höglandsklinikerna i Eksjö är riktigt bra. Dom träder in med hög kompetens och ett ödmjukt sätt för patienter i livets slutskede, (palliativ vård). Fördelen framför allt annat är att de gärna kommer hem till patienterna så man slipper resa med en trasig och öm kropp. Dom har även en riktigt bred och hög kompetens samlad under sina vingar.
Sista veckan har det inte varit så hysteriskt varm vilket vi uppskattar. Jag känner av värmen då gubbhjärtat har svårt att tåla värme över 25 grader. Helena har ännu läägre gräns vad gäller värmen. Hon vill helst ha under 22 grader. Helena köpte en portabel ac förra året och den är en gudagåva när det är riktigt varmt. Såg att prognosen för kommande vecka visade på varmt väder, så ac´n kommer nog att få snurra en hel del.
Helena har nu klarat över 3 veckor mer än vad onkologläkaren förutspådde. Att hon är en enveten dalkulla som vill ha ut mer av livet innan hon ger upp, det vet nog alla som känner henne, eller läser denna bloggen. Det är faktiskt ett nöje att få vandra jämte Helena som trots att allt säger: "- Ge upp!!!" Hon fortsätter ändå att ta en dag i taget och lyssnar på ljudbäcker, följer utvecklingen efter 6 jan 2021 (stormningen av kapitolium), handlar kläder på postorder, mm. Så om man inte visste eller tittade noga på hennes kropps nedbrytning skulle allt nästan vara som en vanlig semesterdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar