Vi har några få, men härliga vanor/ritualer, som vi skapat sista åren. En av dessa är Pingstgrillen. Tanken är att alla barn, barnbarn och respektive ska samlas i huset och ha en trevlig kväll tillsammans. Denna gång så tackade Anna med familj nej tack, pga sjukdom och Kerstin pga arbete. Resten av gänget var samlade för att äta Linderösvin (eller som jag kallar det när jag grillar: bränna fläsk) som Stefan och Linda fött upp. Jag gjorde grillspeett denna gång. Att inte alla barnen är stora nog för att äta grönsaker måste väl bero på deras skolgång...? Dock gick köttet åt. Vi blev 11 personer denna gång.
Helenas skelett och muskler ger tyvärr upp mer och mer. Hennes humör och vilja är det dock inga problem med. Uppstarten med metodon har funkat över förväntan. Tanken är att morfin och opiater (metodon) ska samverka för att sänka hennes värknivå. Än är det för tidigt för utvärdering, men en lovande start är ju alltid trevligt.
Det har nu gått 10 veckor och en dag, sedan vi fick beskedet att hon hade 1 - 3 månader kvar. Så vi kan antagligen se fram emot att få mer tid än läkaren på onkologmottagningen vågade lova. Nu siktar vi primärt på midsommar och nästa steg blir av rent matematisk karaktär: - Den 3 juli är det 4 år sedan vi fick beskedet att hon hade spridd cancer. Ganska så sjukt när man ser tillbaka på denna tid. - Allt från helvete och förtvivlan till glädje och lycka har hunnits med. Jag är så glad över sättet vi valde att hantera Helenas cancer på. "- Vi ska våga leva varje dag på bästa sätt - trots att vi har en objuden gäst med oss på resan".
Om Helenas kropp orkar ska vi göra en utflykt till. Den kommer i så fall att gå till Gränna. Det var dit vi gjorde vår första utflykt påsken 2006. Vi hade med hemgjorda finmackor och fikade på Grännaberget - så Gränna känns bekant och välkomnande för oss. Problemet är primärt resan (drygt 50 km). Men vi hoppas att hon får nån bra dag så vi kan lyfta och flaxa oss till Gränna.
Tack.
SvaraRadera