Ett fönster mot himlen: 65 dagar utan skydd.

Drygt 9 veckor utan bromsmedicinering mot cancern. Att Helena håller ihop som hon fortfarande faktiskt gör - är unikt. Sista veckan har dock tagit hårt på nacken och bäckenets muskler. Hon har svårare att gå för var dag. Hon har fått "gamnacke" (svårt att räta upp nacken). Dock finns livskraften och en hel del vilja kvar. Vi fick besök i måndags av "fastran" (Helenas faster som är nunna i Vadstena). Så det har blivit en hel del samtal vid köksbordet. Allt från odlingsprat till livsavgörande frågor. I fredags blev det en utflykt till Oset i Vättersnäs, Huskvarna. Innan vi landade där så hämtade vi lite hamburgare och tillbehör på Max.

Vi hann (nästan) kasta i oss våra burgare innan regnet kom vertikalt och blåsten piskade iväg våra påsar och tillbehör så jag fick springa halvvägs till Huskvarnahamnen innan jag fångat allt... Som väl är så skrattade både Helena och syster Birgitta gott åt äventyret. Tänk ändå vad vi bjuder besökare vid Oset på: En långhårig lufs som jagar påsar under vilda förmaningar till vinden att den ska mojna. En nunna som äter hamburgare i ösregn och samtidigt gapskrattar åt den långhåriga lufsen som söker styra vinden. En gapskrattande rullstolsburen dalkulla som blöt och fast i rullstolen bara kan vänta på att lufsen ska återvända. Igår (lördag) var det dags för syster Birgitta att åter styra kosan till Vadstena.

Vi har under veckan även fikat med Helenas mamma och pappa här hos oss. Sen bakade jag bullar å frallor å då blev det även fika hos svärmor. Sabina å Albin har dykt in emellanåt- bla för att gratta Helena på mors dag. Idag på mors dag, så åkte Sanna, Helena, jag och svärfar å svärmor till Brunnstorps gård norr om Huskvarna, och fikade. (Mycket fika blir det)...

Nästa planerade äventyr för familjen blir nästa fredag (nästan pingst). - Då kör vi igång traditionen igen (som fick vila under covid-pandemin) - Pingstgrillen. Vår tanke med detta evenemang har varit att samla alla våra barn (7) och respektive till ett avspänt å trevligt grilläventyr. Nu hoppas vi på vädergudarnas samarbete. Det känns viktigt att alla får chansen att träffa Helena - i glädje över en smaskig bit mat (- utan måsten och tunga sinnen). Minnen får gärna vara ljusa även om verkligheten är lite dyster.

Idag har vi hämtat metadon. Vi ska nu göra ett försök att balansera Helenas värk med morfin och opiat-medicin. Det är en snäv balans att få till lagom dos så att hon är klar i skallen när hon är vaken, utan alltför stor värknivå.