Idag är jag inte snäll. Detta är skrivet helt ocensurerat från känslan jag har ibland. Vi har snart gått 4 år i cancerns fotspår, och försökt göra Helenas liv så bra som möjligt. Att hon fick dödsdomen att hennes spridda cancer var obotbar - redan dag 1, gjorde att vi har levt dessa snart 4 år med döden som följeslagare. Någonstans så har ju både våra liv, önskningar och hopp om framtid satts på paus. I mångt och mycket så lever vi idag på tomgång. Alternativet att köra på full gas skulle definitivt inte ge Helena mer tid. Hon orkar några timmar uppe på tomgång, för att sen slockna - hårt. Hon behöver återhämta sig efter alla energiuttag, även små.
Jag får ibland en otäck tanke att (som rubriken antyder): "- Bara döden kommer - så kan allt bli som vanligt sen". Detta skrämmer mig. Jag vet mycket väl att det inte alls kommer att bli något som blir som vanligt. Det kommer säkerligen bli tomt, ödsligt och oerhört ensamt den dag jag står ensam kvar. Det svåraste är att leva så nära en stark fiende som döden - utan att överreagera. Helena och jag pratade en hel del innan vi startade denna bloggen. - Den fick absolut inte bli en "tyck-synd-om-mig-blogg". Helena hatar verkligen det. Så istället skulle vi jobba på att få till en blogg som visar sanningen, men inte är hysterisk. Nu orkar ju inte Helena skriva längre utan det är ju jag (make, assistent, hemsjukvårdare och diversearbetare) som skriver. Jag har bestämt mig för att våga möta döden - men också livet efter. När Helena är borta så måste jag göra nåt vettigt av tiden, och även försöka vara lite mer social. Det sämsta är nog om jag bara sätter mig ner och förbannar allt. Så oavsett om jag kommer att ränna runt på promenader med hundarna, påta i trädgården, slita på gymmet eller plocka mer svamp är brukligt - så finns det antagligen bakomliggande faktorer.
Hur är då läget? Ja, det är nog 10´000 kronors frågan. Helena har grundvärken ganska så väl balanserad med morfinbas-medicin. Sen har hon smärtgenombrott främst i hals/nacke och ländrygg. Hon har även anti-inflamatorisk, muskelavslappnande och nervsmärtestillande medicin. Just nu även en kotisonkur. Nu funderar man på att även sätta in metadon. Det är ju en opiummedicin som används bl a för att avgifta heroinister. Det ger inget rus men gör dig lite avdomnad. I rätt mängd kan nog kombon med morfinet vara bra. Det svåra är väl att balansera styrkan på de olika medicinerna. Annars så är hon förvånansvärt pigg efter 7 veckor - utan någon som helst cancerbehandling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar