Normalisering / Bad conscience

Ännu ett nedslag på tangenten och ännu en bokstav på skärmen. När man skriver en blogg, lite sporadiskt som jag gör, så är frågan om man ska sammanfatta allt som hänt sen sist man skrev. Eller om man ska skriva om det som poppar upp i huvudet, just här och nu. Jag brukar ofta ha intentionen att vara strukturerad och tydlig i beskrivningar och uppbyggnad av det jag vill ha sagt. Det är ju bara det att jag egentligen har en ADHD-mentalitet och egentligen passar det mig bäst att bara få ner det som poppar upp just här och nu, på pränt. Dock måste jag försöka bromsa mig för jag tror inte många skulle orka läsa mina osammanhängande och yviga skrivningar om jag inte försökte strukturera mina infall lite. Så precis som livet i stort kommer jag fortsätta att släppa fram lite "pop-up" och söka strukturera och förklara på samma gång - En utmanande vandring på slak lina...

Den dagliga balansövningen, - på slak lina genom livet...

Dagens rubrik kanske kräver lite förklaring. Vad gäller Normalisering, så slog det mig i natt, när fullmånen störde min skönhetssömn, att vi är oerhört bra på att anpassa oss efter olika förutsättningar. Frågan är hur normalt det är att Helena hostar - och ett revben skakar loss. 2 dagar senare så har hon svårt att ta sig uppför trappan och ska hjälpa till med armen på ledstången. Då knäcker hon ytterligare till några revben. Samma grund i att hon snart har fått dra ut nästan hälften av sina tänder. Detta på grund av en medicin hon varit tvungen att ta för att stärka skelettet så inte alla metastaserna smular ner och urholkar skelettet för snabbt. Nu verkar skelettet vara hyfsat starkt, det är mest övergångarna mellan brosk/skelett som är känsliga, (vår egen bedömning). Idag är det 792 dagar sedan vi fick cancerdiagnosen. Då (3/7-2018) hade jag tyckt att det vore oerhört stort att hosta/sträcka sönder revben eller att få dra ut nästa hälften av alla tänder. Att Helena har så ont att hon ett 20-tal gånger om dagen skriker när revbenen kommer snett och klämmer. Idag är det tyvärr vår vardag. Vi normaliserar alltmer för varje dag som går. Tänk vilken skillnad i synsätt. 26 månader efter cancerbeskedet är några trasiga revben och tandlöshet inget man reflekterar speciellt mycket över.

Tiden går och vi består, - än i alla fall...

Bad conscience eller dåligt samvete som det kallas på Småländska, är väl det som till viss del är mitt bränsle emellanåt. (Varför jag skriver det på engelska istället för på svenska är för att det på engelska har en delvis bredare innebörd). I sommar har jag för första gången på många år, gjort något som jag har velat göra. Ja, jag pratar om uteplatsen/trädäcket som vi dagligen använder eller passerar, många gånger. Jag njöt av att få skapa. - För att jag ville. - Inte för att jag måste. Nu gnager nya projekt på det dåliga samvetet. Jag gör för lite konstant. Nästa vecka är det "höststädning"/återvinning, som kommunen  fixar. Då finns containrar uppställda och man kan sortera ut sånt man inte längre vill ha kvar. En mycket bra service till kommuninvånarna. Jag har börjat rensa i carporten, lite i vinterträdgården och snart ska jag ge mig på garaget. Dock gnager det sura samvetet på mina nackkotor... - Hade jag renoverat klart toaletten nere så hade inte Helena behövt sträcka sig i trappan, när hon var på väg till den nu enda toan, uppe. Nu ska jag göra allt som jag kan för att få klart renoveringen av toa/badrum på nerevåningen, men jag känner att jag eldar med fel bränsle. När jag byggde trädäcket i somras så var det vill som drev mig och gav mig energin att slutföra det. Nu är det "det dåliga samvetet" som är bränsle för badrumsrenoveringen. Det är inget bra någonstans. Hur jag än gör så är det för sent, för litet, för dyrt och framförallt (i mina ögon) ett fatalt misstag att riva ner det så mycket som vi gjorde då, när vi fick en vattenläcka. Nu är det MYCKET som måste färdigställas! Som AC/DC uttrycker det: It´s a long way to the top, (if you wanna rock ´n roll). Dock måste det bara göras så nu ska jag leta och hoppas på att jag kan finna likadan energi som jag hade under "vill-trallbygget" till "måste-badrumsbygget". 

"Bara" golv, isolering, väggar och tak kvar - Innan inredningen...